onsdag 8 juni 2011

Finfint med extra allt!

Sakta, men säkert, håller jag på att kravla mig upp ur utmattningsträsket. Det är en hiskeligt seg historia, men det går. Sakta, sakta. Och framåt.

Jag är djupt tacksam över alla kramar, telefonsamtal, besök, blommor, sms och mail. Det är liksom extra allt av allting, ingen ände på all omtanke jag omges av. Det är så fantastiskt fint och ger mig sån styrka till att häva mig upp ur eländesträsket.

Snart är jag, med många goda vänners hjälp, uppe på fast mark igen. TACK, alla fina ni, för puttningshjälpen!!!


Fantastisk omtanke från några som mest av allt behöver det själva...


Tack, Taina! Jag ska träna på den här posen ;)