Skriver så fingrarna blöder...

Det har inte blivit så mycket bloggande av på sistone, har liksom inte haft den tiden. Senaste dagarna har jag dessutom haft en vulgär huvudvärk som satt käppar i hjulet för det mesta jag tänkt göra. Men nu är jag på benen igen. Känns gott!

På jobbplanet håller jag på att skriva mina kvalitetsredovisningar. Jag ligger efter i tidsplanen så det bara visslar om det och jag känner hur tidssnaran dras allt hårdare om min hals. Dead line är passerat för länge, länge sedan, men nu hoppas jag snart vara i land med dem.

Det är egentligen väldigt roligt att skriva kvalitetsredovisningar. Att få sätta ord på allt bra och fint som görs, det är härligt. Att formulera nya utvecklingsområden, det är också roligt. Men det tar lite mer tid än man tänker sig.

Jag är ju ny rektor på Dansutskolan så det är inte helt enkelt att beskriva verksamheten. Men jag har den sagolika turen att ha ett väl genomarbetat underlag från utvärderingsdagarna i juni och kommentarer som personalen skrivit, så det blir mest att försöka få ihop allt till en begriplig text.

Självklart får jag också en massa nya tankar om hur jag vill fortsätta att utveckla verksamheten. Det får komma i slutkapitlet och stå som grund för nästa läsårsutvärdering. Men nu ska jag kasta mig över skrivandet igen så att jag kommer till sista kapitlet nån gång!

Bilden av Gnesta

Ibland behöver man lyfta blicken från det dagliga grottandet och titta upp mot horisonten. Det har vi gjort idag. Kommunledning, enhetschefer, politiker och fackliga ombud har tillsammans diskuterat och skruvat tankarna om bilden av Gnesta. Dagens och framtidens.

Till vilken nytta, kan man tänka? Jo, i ett långsiktigt perspektiv är det viktigt att vi blir fler kommuninvånare som delar på den ekonomiska kakan. Då gäller det att vi lyfter fram allt det fina som finns i vår kommun. Och det finns massor!

Vi är bara en del av det arbetet. Företagare, studenter, nyinflyttade, nysvenskar, föreningsliv och många andra är delaktiga i detta arbete. Alla har vi vår bild av vårt fina Gnesta och vad som ska lyftas fram.

Det blir spännande att se vad slutprodukten av detta arbete blir. Jag är stolt över att arbeta i Gnesta kommun och jag välkomnar gärna fler nya medborgare av alla de slag. Tillsammans kan vi göra Gnesta ÄNNU bättre!

OS i curling ;)

Såg "Ung och bortskämd" igår. Fortsättning följde idag i "Debatt". Jag är fascinerad.

Exakt så här komplicerat är livet. Jag tycker si, en annan tycker så. Livet. Samhället. Jag möter det i mitt arbete.

Ibland förstår man inte "motståndarens" argument. Jag gör det inte i det här fallet. Man måste väl som förälder ändå kunna ställa krav på sitt barn så att det blir flygfärdigt och vuxet så småningom. Men vi har tydligen olika tankar om hur det ska ske. Hur ser ansvaret ut, egentligen?

Jag tror på curling till en viss del. Jag kallar det kärlek. Kärlek innehåller också gränser. Ibland rätt så hårda. Det är en del av vårt föräldraansvar.

Belinda Olsson i Agenda uttryckte det nyss så klockrent mitt i debatten: "Det är många som klarar av att både blogga och bädda sängen". Det ena utesluter inte det andra. Att bara blogga blir i längden rätt så trist. Man måste få utmaningar också, testa det man inte riktigt kunde innan, våga sig på det nya.

Å så ska man ju kunna försörja sig också. Och det gör jag varken på min blogg eller på mitt sängbäddande. Jag har med slit och släp och massor av glädje skaffat mig ett arbete. Med stödjande föräldrar i grunden men med eget slit och släp som dragkraft. Jag har svårt att tro att det kan gå till på något annat sätt.

Tack och lov så möter jag många, många barn varje dag som vet att man måste ta ansvar och att det innebär glädje att ha kontroll över sitt eget liv och sina utmaningar. TV är TV, även om jag blir rätt så provocerad av det hela. Fortsättnign följder nog i de här tankebanorna...