Jag kan inte påstå att det är särskilt roligt att vara sjukskriven. Jag längtar så infernaliskt efter att orka jobba igen, men just nu är kraften inte riktigt mig bi. Men det tar sig, som pyromanen sa.
Jag försöker att tänka positivt om min sjukskrivning. Nu när jag mår lite bättre orkar jag tänka och snurra runt funderingar i huvudet. Äntligen finns gott om tid för reflektion, det som vi så ofta saknar när ekorrhjulet snurrar som mest. Alltså; inget ont som inte har något gott med sig.
Tankarna snurrar ganska mycket kring framtiden och mitt framtida arbetsliv. Det här är andra gången jag kör rakt in i utmattningsväggen och jag har lovat mig dyrt och heligt att det inte ska ske en tredje gång. Detta löfte renderar en kraftig korrigering av min livskurs, milt uttryckt.
Så huvudfrågan för mig just nu är: Vad ska jag bli när jag blir stor? Är det värt allt slit med att vara rektor? Ska jag omskola mig? Vad vill jag egentligen med mitt liv?
Ett tydligt svar har jag och det är att jag vill fortsätta att vara chef och ledare, fortsätta att följa människor i sin och gruppens utveckling. Det är en makalös ynnest att få vara del av det och det vill jag fortsätta med så länge jag får. I vilken form återstår att se, ingenting är ju ristat i sten. Nu vet jag i alla fall liiiiiiiite om vad jag vill bli när jag blir stor! :)
