Nu börjar krafterna återvända ordentligt och jag är så infernaliskt sugen på att börja arbeta igen. Men jag vet ju att orka hemma är en sak, orka på jobbet är en annan...
Senaste veckan har jag haft "träningsläger" genom att aktivt söka upp människor och träna på att vara social, något som tyvärr tär nåt alldeles enormt på mina krafter. Men som så mycket annat handlar det väl om att testa sina gränser, så det har jag gjort. När orken trytt (hur i hela världen böjer man verbet tryta???), hm... trutit, ska det nog va... iaf, har jag sagt tack och adjö och åkt hem.
Jag har också haft samtal med min chef om hur den närmsta framtiden ska te sig. Jag har åtskilliga timmar ältat dilemmat hur jag ska kunna komma tillbaka till mitt ordinarie arbete ("ekorrhjulet") utan att återfalla i stress, ångest och sömnlöshet. Nu har vi en PLAN! Idag har jag pratat med min handläggare på Försäkringskassan och på tisdag är det läkare och samtalskontakt som det hela ska bollas med. Vilket fantastiskt samhälle vi har där man kan få stöttning tillbaka till ett fungerande arbetsliv!
Nu tar jag några välbehövliga semesterdagar i Göteborg innan allvaret tar vid nästa vecka. Tänk att något så svart och jobbigt kan vända sig till detta fina och hoppfulla. Livet är bra fantastiskt emellanåt!
