Det finns rätt så många guldstunder i mitt jobb, inte minst i de små samtalen med eleverna, de där spontana samtalen som uppstår precis var och när som helst.
Igår hände det utanför Skolrestaurangen där jag sprang på lilla S som just kommit från Skolbion och tillsammans med mig ramlade ner på en soffa för att pusta ut lite. "Hej rektorn!" ekade det när jag klev in där. Inte kan man springa förbi då!
Jag satte mig hos S och småspråkade lite om Skolbion. Så frågade hon om det är roligt att bestämma. Jodå, det var jag ju tvungen att tillstå.
- Bestämmer du över mig? frågade hon.
- Ja, en del, svarade jag.
- Bestämmer du när jag ska gå och lägga mig? frågade hon sedan.
Det var lite svårt att hålla sig för skratt då, men jag svarade att det bara är i skolan som jag bestämmer över henne. Efter en stunds tyst funderande sa S:
- Hemma är det mamma som är rektor.
Varm i hjärtat och med ett leende på läpparna fortsatte sedan min arbetsdag med betydligt jobbigare saker än så, men lilla S made my day.
