Vid hemdags konstaterade jag att "göra-listan" bara hade fått ett par strykningar. Depp. Jag har ju jobbat som en tok idag, inte rullat tummarna direkt.
Men så tänker jag att de där fina samtalen jag haft, de som betytt något verkligt för skolans utveckling, de fanns inte nedklottrade på min minneslapp. De kan inte heller stå där, för det är ibland i det spontana som det faktiskt sker, den där fria tanken som virvlar iväg och blir till något större och bättre.
Så "göra-listan" har jag kvar och dessutom en massa goda tankar att vända vidare på. Mmm...