Det är lönesamtalsdags och läge att följa upp medarbetarsamtalen och verksamheten. Förväntansfulla medarbetare, som dagligen gör underverk, har fått ett skriftligt omdöme av mig, givetvis utifrån de fastställda kriterierna. Lönesamtalen utgår från dessa omdömen och vad medarbetarna tänker om det jag skrivit. Det är spännande samtal.
Efter ett halvår har jag inte hunnit se så mycket men jag försöker att ge en så rättvisande bild som möjligt. Många hamnar i mittfåran, trots att jag vet att jag har superduktiga pedagoger. Det känns orättvist.
Orättvisa nummer två är att det inte finns så mycket pengar att fördela. En duktig lärare får inte många hundralappar i lönehöjning, det är rent skräp, tycker jag.
Nä, lärare har i grunden alldeles för låg lön. Dessutom är det sällan som det finns tillräckligt med pengar att fördela till de duktiga kämparna. Mina positiva ordalag i lönesamtalen betyder inte särskilt mycket. Om det tycker jag: Skräp, skräp, skräp!!!
