Idag har jag mött 1000-tals människor i ett aldrig sinande flöde. Först åt jag hotellfrukost med idel främlingar, därefter promenad i morgonjäktigt Göteborg och sedan huvudet före in på Bok- och biblioteksmässan. Alla, jag säger ALLA, var där.
Det var ganska sansat under dagen då jag höll mig till seminarieavdelningen på andra plan. Jag tycker om att iaktta människor och jag fick många tillfällen till att bryta mina egna fördomar idag. Den krumma gråa gubben visade sig till exempel vara den djupt mänsklige, roande och intressante läsinlärningsnestorn Ingvar Lundberg. Ha! Där fick mina tankar om gamla krumma gubbar sig en rejäl törn!
Jag avslutade dagen med en runda på själva mässan. Jisses, vad folk!!! I ett evigt vimmel mellan montrarna flödade människorna emot mig, alla med sitt liv, sin historia, sina drömmar. Så där går jag runt och tänker ibland, så det blev inte så mycket tittat i montrarna. Tur det, i alla fall för min plånbok.
Så plötsligt uppenbarade sig en man framför mig, sa ett varmt och glatt "Heeej!" och gav mig en kram. Fel man på fel ställe, eller förmodligen rätt man på rätt plats. En f.d. elevs pappa som skrivit en bok om sin dotters sjukdom och nu marknadsför boken över landet, bland annat på mässan. Det blev ett mänskligt och varmt möte, ett möte jag inte visste att jag skulle få vara med om idag. Så där Gevalia, du vet. Härligt!
Sen letade jag mig vidare i labyrinten tills jag fann min "gamla" klasskamrat L som jag visste skulle vara här. Det är 25 år sedan vi slutade gymnasiet, mycket har hänt, men plötsligt kände jag mig tillbakaflyttad till det ungdomliga 80-talet och alla galenskaper vi höll på med då. Det var ett väntat möte, men alla känslorna som kom till mig var oväntade. Precis så oförutsägbart fantastiskt är det med mänsklig möten!
