Den som spar, han har. Det gäller även honor har jag märkt idag. Jag har nämligen ägnat några timmar av den här dagen åt att förbereda några av morgondagens möten, bland annat facklig samverkan.
Jag vet inte riktigt hur det blev under hösten, men ett är säkert: det turboläget vill jag aldrig uppleva igen. Almanackan var fullbokad av möten från morgon till kväll. Det innebar bland annat att efterarbetet blev lidande, som att renskriva EVK- och samverkansprotokoll. Så idag fick det bli en sån dust med "att göra"-högen. Och något krympte den i alla fall.
Nu blir det sovmorgon i morgon i stället, men sen är det pang på rödbetan igen. Känns bra!
Å så har jag läst en av våra politikers blogg och blir lite glad. Jag ägnar åtskilliga timmar varje år åt att skriva kvalitetsredovisning över mina verksamheter, det är ett tungt jobb trots att jag tycker att jag har lätt för att uttrycka mig i skrift. I mina mörka stunder känns skrivandet rätt så meningslöst. Men så läser jag att åtminstone en av våra politiker lusläst dokumenten och då blir jag glad. Härligt!
Det är ju för deras skull vi skriver dem, i alla fall delvis. Så skriver vi ju dem för att utveckla vår egen verksamhet, förstås. Men jag blir i alla fall jätteglad över att våra politiker läser dokumenten. Det bådar gott inför framtiden!
Kukkamariias blogg