Skolan är ingen isolerad del av världen. Elever har ibland andra behov än vad skolan kan och ska tillfredsställa. Lärandet har vi ansvar för, det är inte ett dugg svårt för mig att förstå. Men att läka barn som av olika anledningar far eller farit illa, det är helt orimligt. Vi har varken uppdraget eller kompetensen.
Tyvärr fungerar inte alltid de stödfunktioner som finns i samhället. Barn och föräldrar bollas från den ena till den andra instansen. Dagarna går och lidandet är fruktansvärt för de här familjerna. Under tiden har vi att omhänderta barnen i skolan och göra det bästa vi kan. Jag är övertygad om att vi alla gör vårt bästa för att barnen ska må så bra det går. Men med kringfunktionerna är jag inte alltid nöjd.
Däremot är jag nöjd med mina medarbetare som inte varit särskilt svåra att övertala när jag velat förändra undervisningen för att möta några av våra barn som inte får visa sin allra bästa sida i helklassundervisningen. Jag är nöjd med att jag blir ifrågasatt och bemött av nya tankar. Jag är nöjd med att vi i våra diskussioner utgår från barnets bästa och inte vår egen bekvämlighet.
Idag är jag nöjd. Igen. Det jag inte är nöjd med jobbar jag vidare med i morgon. Igen.
