Alla rektorer söndagsjobbar idag (?)

I fredags släpptes den äntligen: filmen om Skola 2011! En förutseende kollega såg till att jag fick den som DVD och nu har jag kollat igenom den. Tur! För Skolverkets server verkar ytterst nedtyngd just nu och det är supersegt att komma in. Det är nog ett stort antal av Sveriges grundskolerektorer som idag sitter och planerar kommande studiedag.

I vilket fall så känns det här så spännande. Det finns en tydligare struktur i den kommande läroplanen, det ser vi fram emot. Jag känner också att vi i Gnesta är väl rustade att arbeta med detta då vi i flera år arbetat med att förtydliga Lpo94 och tagit fram bedömningsmatriser i de olika ämnena. Det arbetet är verkligen inte bortkastat, tvärt om så tror jag att det är en stor hjälp i vårt kommande arbete.

Måndagens studiedag handlar om att introducera Skola 2011 för lärarna och sedan dra upp strukturen för vårt kommande arbete. Jag är supertaggad!!!

Å jag lever i min värld...

Det snurrar just nu runt en film från You Tube med en kille som berättar att han äger Comviq, Volvo, har just köpt Saab, äger företag i hela världen, har 50-60 Boeing-plan som han åker runt i världen med, har 1600 livvakter, äger massor av hotell o.s.v. Filmen heter "Sveriges störste mytoman" och är förmodligen inspelad med mobilkamera av någon som träffat på denna man i Göteborg och börjat prata med honom.

Lite roligt är det. Men mest är det sorgligt att någon utnyttjar en annan människa på detta sätt. Vad känner han själv när han får veta att en film med honom valsar runt och skrattas åt? Vad känner hans familj, hans barn, hans arbetskamrater när någon de känner och tycker om blir skrattad åt på detta sätt?

Detta är hans värld, det liv han lever, hans sanning. Jag har min värld, mitt liv och min sanning om det. Vi lever nog alla i mindre eller större bubblor av tankar om oss själva. Förhoppningsvis blir vi inte skrattade åt utan har kloka människor omkring oss som hjälper till att korrigera vår världsbild om den börjar skeva. Hoppas jag i alla fall.

Rektor och hennes magiska trollspö

Tänk om jag hade ett magiskt trollspö, ett trollspö som jag kunde låta sväva över min tillvaro och dess stundtals rätt så knaggliga vindlingar. I wish... och så skulle allt trubbel bara lösa sig. Poff!!!

Mitt magiska trollspö består av alla goda medarbetare och min egen kämpaglöd och förmåga till kreativt tänkande. Det räcker många gånger oerhört långt och vi har tillsammans massor att vara stolta över, både på Dansut- och Kulturskolan.

Ibland tjorvar det dock ihop sig, och hur frenetiskt jag än viftar med mitt trollspö så händer ingenting. Och ingenting. Och ingenting. Armen domnar till slut av mitt allt mer desperata viftande och träningsvärken tenderar att begränsa rörelsen.

Men när det handlar om barns lärande och utveckling måste man vifta även med en avdomnad och värkande arm. Å så till slut, när man inte ens känner armen längre; då händer det. Kanske inte med ett Poff!!! men i alla fall med ett litet Pffft... En strimma av hopp tänds och vi ser ljuset i tunneln.

Detta är mitt uppdrag; att vifta med trollspöt tills det händer nåt. Det är slitsamt emellanåt, men ack så underbart när det Pffft-ar till. Å så orkar man plötsligt vifta energiskt ett tag igen. Rektors uppdrag när det känns som bäst!

Mission impossible?

Sitter i mörka och kalla kvällen och renskriver EVK-protokoll; borde ha gjort det tidigare men det har blivit en "det gör jag sen-hög". Nu blir det i alla fall gjort och det känns bra.

Så ropar gubben nerifrån TV-rummet, Skolfront diskuterar rektorsrollen. Suck! Snacka går ju, men sen då. Mission impossible säger man, men så kan det väl ändå inte vara?

Jag känner igen mig i den beskrivning som ges av rektorer som brinner för elevernas framtid och skolans utveckling, som inget hellre vill än att vara närvarande i verksamheten och utöva sitt ledarskap, som arbetar 50-60 timmar i veckan och ändå inte känner att man räcker till.

Men vad är det då som hindrar? Ja, den frågan ställer jag mig dagligen. Det räcker att ta en titt i almanackan. Försök att trycka in ytterligare ett möte den närmaste veckan, den som kan! Å i mailboxen ligger uppdrag om att titta över trasiga datauttag, felaktig telefonlista, inventarieförteckning och nytt avtal på kopiatorn. Bland annat. För att inte tala om alla fakturor som borde ha behandlats redan igår.

DELEGERA! säger den frejdige. Jo då, det kan jag göra till viss del. Jag är ny på jobbet och har inte riktigt lärt mig till vem, men det kommer. Men ska pedagogerna då göra en del av de här uppgifterna? Tveksamt, tycker jag. De behövs så innerligt väl i arbetet med eleverna, jag ser aldrig någon som dräller runt utan att ha händerna fulla.

Ändå vill jag inte säga att jag har ett omöjligt uppdrag. Jag har ett fantastiskt underbart uppdrag där jag får vara delaktig i massor av människors liv och utveckling, ta del av glädje och sorg och verkligen glädjas när det efter mycket möda äntligen lossnar framåt. Det är mitt uppdrag. Det är omfattande och stundligen lite väl mastigt, men definitivt inte omöjligt!

Fast Dansa verkar lite utslagen...

Politiska läget äntligen klart i Gnesta

Oj, det här blir mitt tredje inlägg idag, men det bara rasslar i huvudet av spännande saker. Alldeles nyss läste jag på SN:s hemsida och på en valblogg att Mp bestämt sig för vilka de vill samarbeta med efter valet. Alltså är det politiska läget äntligen klart i Gnesta.

Jag har inga politiska synpunkter, och kan heller inte ha det som tjänsteman. Men eftersom jag är av naturen nyfiken på det nya så undrar jag förstås vad detta nya kommer att betyda för mig och mina verksamheter framöver. Spännande är det och den som lever får se.

Och som vanligt vill jag skicka ett stort tack till alla er som engagerar er politiskt, kämpar och stretar för att vi ska bibehålla ett demokratiskt samhälle. Stå på er, oavsett partifärg!

Lärarlegitimation en bit på vägen

Förslagen kring att förändra svensk skola och förskola haglar över oss, ibland med full rätta. Idag har utbildningsministern lagt förslag om lärarlegitimation i skola och förskola. Du kan se hela presskonferensen här: lärarlegitimation

"Läraryrket är Sveriges viktigaste yrke", det återkommer Björklund till två gånger under presskonferensen. JA!!!!! Och nu vill vi se fler bevis på detta. Lärarlegitimation är kanske en bit på vägen, tydligare kursplaner en annan. Fler vuxna i klassrummet tror jag är ytterligare en pusselbit. Fler ögon, öron, hjärnor och famnar behövs för att ge den perfekta skolgången för alla våra elever.

Och det inbegriper fritidshemmet - som utbildningsministern pinsamt nog inte ens verkar ha tänkt över. Att skapa en helhet i elevernas hela skoldag är A och O för att bygga ett gott framtida samhälle, tror i alla fall jag!

Mailboxen kväver mig - och ger glädje!

Jag gillar datorer. Jag högaktar internet och mycket av det man kan göra där. Men ibland blir det bara för mycket av allt det goda. Mail, exempelvis.

Idag har jag ägnat åtskilliga timmar åt att försöka få ordning på min skenande mailbox. Jag lyckades gräva mig ner en bit i mailhögen, men massor av meddelanden kvarstår. Fast veckan har ju fler dagar så det ska nog lösa sig.

Pinsamt nog har jag hittat mail som jag borde ha svarat på för flera veckor sedan men inte ens öppnat. Skäms. Andra mail går att slänga direkt, det ramlar in mail med fiffiga förslag om att köpa ditten och datten som jag inte är ett dugg intresserad av. Avspärrningsband till exempel. Varför skickar man sådana erbjudanden till en rektor?

Så kommer alla de här underbara mailen från mina anställda; människor som har tankar, idéer och frågor. Jag känner ödmjukhet över att få ta del av dessa mail och få vara delaktig i tankebanorna.

Mycket suck och stön är det när jag rensar mailboxen, men också härliga tankar och goa känslor över att få vara del i något stort och viktigt, det som skola är!

Tyst kunskap bekläds med ord

Som väl inbiten bilförare försöker jag nu ledsaga dottern som börjat övningsköra. Det gäller att sätta ord på allt det där som sitter i ryggraden, växla till exempel. Det rycker i armar och ben för jag vill hoppa över i förarsätet och göra det åt henne när jag inte vet hur jag ska förklara görandet. Men det går ju inte, hon måste ju själv få testa, göra rätt och göra fel. Så lär man sig.

Osökt tänker jag på det som sker i klassrum och fritidshem dagarna i ända, på all den kunskap vi vuxna har men som inte så enkelt kan överföras till eleverna. De måste själva få pröva och hitta fram till sin kunskap och träna sina förmågor.

Hur lär sig barnen samarbeta, exempelvis? Jo, genom att samarbeta. De gör rätt, de gör fel och det är inte alltid så enkelt. Men det är då vi vuxna måste finnas till hands och hjälpa dem att hitta strategier för att lyckas bättre i samarbetet nästa gång. Så får de träna igen, göra rätt och göra fel... å så igen, å igen, å igen.

Det är mycket som ska läras och utvecklas i skolan och vid ett givet tillfälle ska en bedömning göras och en ny individuell utvecklingplan formuleras för det fortsatta lärandet. Den tysta kunskapen ska ordsättas i en matris som ett stöd för lärandet. Det är inte lätt, men med träning blir lärare och elever allt duktigare på detta. Vi tränar tillsammans, och blir duktigare för varje år som går. Sakta, men säkert, lär vi oss sätta ord på lärandet. Och blir allt duktigare, både lärare och elever!

Ingen rök utan eld

"Rektor ska vara förtrogen med verksamheten" står det i skollagen. Idag gjorde jag mig förtrogen med ytterligare en del av Dansutskolans fina verksamhet, nämligen fritidshem F:s utedag. Snacka om underbart!

"Ska du vara med oss idag?" frågade M. Efter mitt jakande svar började hon berätta hur det är på utedagen, vad de brukar göra och alla spännande platser de brukar leka på. Vilket fint bemötande av en gäst.

Så kom vi till den vackra gläntan i skogen där personal och elever byggt sin egen uteplats. Jag blev guidad runt i bäcken, i den gigantiska busken som var en hel fantasivärld och i kojorna med älgkraniet som trofé.

Sen blev det finurliga samtal vid elden. Nyfikna och kloka barn som delade med sig av sin värld, ibland med munnen överfull av smörgås. Men vad gjorde det när solen sken, de gula asplöven singlade ner över oss och brasan spred sin rök och värme över oss. I vår stressade och kravfyllda värld är det exakt såna här levande stunder vi alla behöver. Tack alla på Fritids F för att jag fick dela den här stunden med er idag!

Snart stundar nya tider

Dagen idag var en härlig dag, precis som så många dagar tenderar att vara. Min tillbringade jag på Münchenbryggeriet i Stockholm med höstsolen envist skinande utanför fönstren. Det var heldag för rektorer kring nya skollagen och allt annat nytt som är på gång inom skolans underbara värld.

Höstterminen 2011 drar vi igång med ny skollag, ny läroplan och nya kursplaner. Jag som trivs bäst när det rör på sig och ruskar runt lite får verkligen mitt lystmäte. Det ska bli spännande att omsätta allt detta nya och jag är rätt viss om att skolarbetet kommer att bli tydligare för både elever, lärare och föräldrar framöver. Det behövs.

Mest glad blev jag över tydligheten i de nya kursplanerna och hur det går en röd tråd från syftet med undervisningen till bedömningskriterierna. Det gör det nu också, men det är inte så lätt att begripa sig på det för den som inte gnuggar detta varje dag. Är du nyfiken på allt som sker kan du läsa mer på Skolverkets hemsida, där rör det också på sig numera.

Nu ska Dansa och jag lägga våra välmatade hjärnor på snuttekudden och låta Skolverkets information lägga sig väl tillrätta bland hjärncellerna. Det kommer att behövas en väl utsövd hjärna för att kunna sätta allt detta i verket om 10 månader!

Jag är inte bara rektor...

...jag är förälder också. Min unge har blivit 17, går på gymnasiet och har flyttat hemifrån. Skoluppgifter ledsagar jag henne i via mail och telefon. Tänk så fantastiskt det är med teknik!

I helgen har det varit en uppgift om begrepp i ämnet Social omsorg. Det var en relativt enkel uppgift, dottern hade gjort den på ett bra sätt. Men mamma kunde inte låta bli att utveckla det hela ytterligare med henne. Har man varit lärare så har man :)

Sen kom frustrationen. Psykologiuppgift om Freud och en fallbeskrivning att reda i. Det blev för mamma att googla runt och läsa på om Freud och sen blev det lite Maslow också när jag ändå höll på. Spännande det där. Men frustrerande när jag inte förstod vad läraren menade att eleverna skulle göra.

Eller jo, det förstod jag, men det gick inte att förstå på vilken nivå diskussionen skulle läggas för att nå de olika betygsstegen. Famla i mörkret var bara förnamnet på det jag försökte ledsaga dottern i. Men hon verkade å andra sidan ha rätt så bra koll. Vi hamnade i en diskussion om det omedvetna och om hur våra erfarenheter styr det vi gör och känner. Mamma behövde nog inte hjälpa till så mycket med den uppgiften!

Men det är nyttigt att ibland vara i föräldrarollen. Jag tror att en del av "mina" föräldrar ibland känner samma frustration som jag gjorde en stund idag. Barnet kommer hem med en skoluppgift och det kanske inte alltid är så lätt att avgöra hur man kan hjälpa barnet framåt i lärandet. Något för oss i skolan att ibland reflektera över.

Reflektionsstund i potatislandet

Reflektion är lärandets moder, tänker jag. När det snurrar på som mest finner jag inte ro till reflektion, det blir mest bara ett görande utan så mycket eftertanke.

Så kommer såna där guldstunder då tankebanorna känns mycket väl uppsmorda och alla bitar liksom faller på plats. Allt känns plötsligt väldigt självklart. En sån stund har jag just haft i potatislandet när jag grävde upp den sista potatisen för vinterförvaring.

Tankarna gick kors och tvärs kring ett komplicerat möte jag ska ha i veckan. Till sist hade jag vänt på lika många tankar som jordkokor, strukturen på mötet var klar och potatisen upptagen. Tänk vad en stund i potatislandet kan göra för mänskligheten!

Grattis, fina Mariam!!!

Om du någon gång haft förmånen att äta lunch i skolrestaurangen på Frejaskolan har du inte kunnat undgå att drabbas av Mariams underbara rätter. Spännande salladsblandningar, gudomliga röror och mumsiga grönsaksbiffar kittlar barns och ungdomars gommar. Plötsligt blir lunchen något mer än att bara få i sig näring för att överleva eftermiddagen.

Nu är Mariam en av tre nominerade till Årets skolkock. Jag är inte ett dugg förvånad, men ruggigt glad. Du har redan vunnit, Mariam, men jag håller ändå tummarna för dig ända fram till finalen. Din passion har burit dig hit!!!

Läs här om nomineringen.

Inget ont som inte har något gott med sig

Min tisdag blev inte riktigt som jag tänkt. Jag fick rodda om möten och ställa in, så blir det ibland när det händer oförutsedda saker. Så är det när man jobbar med små och stora människor; det blir inte alltid som man tänkt sig. (Tur!)

En sån dag hade jag idag. Men när arbetsdagen, efter mycket hårt arbete och många samtal, till sist led mot sitt slut kunde jag konstatera att det som från början inte var så särskilt kul för någon landade i något väldigt, väldigt hoppfullt och konstruktivt.

Så när jag snart lägger huvudet på kudden konstaterar jag att det gamla uttrycket "Inget ont som inte har något gott med sig" faktiskt gäller även 2010. Inte önskar jag att tokigheter ska ske, men om de händer gäller det att vända dem till något gott. Det är min intention!

Trista jobbresor blir till sköna musikstunder

En timma varje dag ägnar jag åt resa till och från jobbet, en i längden rätt enerverande sysselsättning trots att jag gillar bilkörning. Teoretiskt går det att ta sig till jobbet med buss och tåg men i praktiken skiter det sig, om jag får uttrycka mig milt.

Men jag är rätt positivt lagd och brukar kunna vända det mesta till något bra i stället för att gräva ner mig i grå-gnäll. Det har visat sig fungera även på tråkiga jobbresor.

Jag lyssnar nämligen på P2 och njuter av all möjlig musik. På morgonen väcker jag hjärncellerna med skön musikblandning i Aurora. På hemvägen kan det bli Klassiskt på hemväg eller något annat örongodis.

Det härliga är att jag får ta del av musik jag aldrig kommit i kontakt med annars och ideligen får jag nya små "älsklingar" att grotta ner mig i. You tube och Spotify är underbara verktyg när jag lyssnar vidare hemma.

Just nu är det berberfödda fransyskan Hindi Zahra som rinner in i öronen och emellanåt får nackhåren att resa sig på mig. Det är så musik ska vara när den är som bäst! Lyssna gärna på Beautiful Tango och vill du lyssna mer så finns det en del på You Tube

Vilken höjdardag med duktiga pedagoger!!!

Det har blivit en gnesta-tradition att vi har work shop-dag för alla anställda i Barn- och utbildningsförvaltningen under studiedagarna i september. Vi chefer uppmanar våra duktiga pedagoger att delge sina kollegor sina kunskaper. I år hade vi 23 olika aktitivter att välja på. Rekord, och vansinnigt svårt att välja bland alla godbitar.

På Dansutskolan fanns över 100 pedagoger i olika aktiviteter både för- och eftermiddag. Jag var runt och NJÖT av allt jag upplevde. Vilken gigantiskt stor kompetens vi har inom vår egen organisation, det är helt fantastiskt att få vara med om detta!

I idrottshallen fick vi ta del av "Dansa med matte",


i slöjdsalen flödade kreativiteten med hjälp av lera


och i ett av klassrummen introducerades vi i tecken som stöd av inspirerande Alexandra.


Och detta är bara en del av allt som vi fått ta del av idag!

Dansa och jag har ägnat större delen av dagen åt att koka kaffe och plocka fram förmiddags- och eftermiddagssmörgås åt alla inspirerade pedagoger. Ett rent nöje att ha kökstjänst idag, kan jag säga. SÅ många nöjda och glada pedagoger har jag sällan mött på samma gång!