Äntligen skolstart!

Så är då äntligen eleverna på plats och läsårsraketen i luften. Steg 1 var att fritidshemmen öppnade, steg 2 att lärarna började förra onsdagen och så äntligen steg 3 igår då alla elever intog sina platser. En skola utan elever är inte så mycket att ha, men nu känns det väldigt bra.

Jag inledde dagen med att besöka alla klasser för att presentera mig. Jag hann inte riktigt runt till alla, men blev väldigt väl mottagen i de klasser jag besökte. Vilken härlig spontanitet och nyfikenhet det finns i våra barn, det är underbart att möta detta. Och ännu en gång önskade jag att mister Björklund skulle ha funnits i mitt sällskap för att se att bilden av skolan utan ordning och reda behöver revideras.

Efter rasten hade vi storsamling då alla elever, all personal och de föräldrar som var med samlades i idrottshallen. 230 elever lyssnade nyfiket på det som sades, blev presenterade klassvis och fick sedan sjunga av hjärtans fröjd innan vi återvände till våra klssrum. Man får knottror på ryggen av lycka vid såna här tillfällen!

Så hittade jag en ny bloggkompis bland eleverna, se Flizzis i min blogglista. Jag har flera unga bloggare i min lista, det är spännande och friskt att läsa vad som rör sig i deras värld. Den värld som jag som rektor får vara en liten, liten del av.

Vem är du? Vem är jag?

Om du ser mig i verkliga livet kommer du förmodligen snabbt konstatera att jag är en kortväxt, grårödhårig kvinna i 40-årsåldern. Snabbt kommer du att dra slutsatser av detta; slutsatser utifrån vad du har erfarit och tänker om just kortväxta, grårödhåriga kvinnor i sina bästa år.

Men är jag som andra kortväxta? Som andra grårödhåriga? Som andra kvinnor? Kanske. Men förmodligen inte. Jag är jag, med mina erfarenheter, kunskaper och förmågor. Med mina unika intressen och drömmar. Jag är unik, precis som du!

Så vill jag också bli bemött, som den unika människa jag är. Så borde ALLA bli bemötta, som de unika människor vi är.

Detta fantastiska och svåra har vi haft som tema denna studiedag. Under förmiddagen föreläste Edna Eriksson, en omtumlande och stundtals rätt så rolig föreläsning. Men skrattet fastnade emellanåt i halsen när jag kom på mig själv med att gå i fällan av förutfattade meningar. För jag har ju inga fördomar, inte jag inte...

Under eftermiddagen vältrade vi våra tankar med varandra i lärargruppen på Dansutskolan. Hur tänker vi? Vad kan vi göra för att möta våra elever ur ett mångfaldsperspektiv?

Vi hittade förstås inte alla svar idag, men vi hade ett underbart samtal som grund för det fortsatta samtalet och arbetet. För det handlar om att bli störd i sitt tankemönster och få stöta och blöta sina tankar med andra. Både elever, föräldrar och alla vuxna i skolan. Det blir spännande att fortsätta dessa samtal!

Flash back i datavärlden

En trivsam helg har avverkats, denna gång i södra Östergötland där jag har mina rötter. Å så har vi äntligen kommit iväg till Rundradiomuséet i Motala, en utflykt som vi länge pratat om att göra.

Jag försöker att utöka mitt lärande kring tekniska saker, men jag måste erkänna att det var lite svårt att hänga med bland alla pryttlar på muséet. För mig var det mest spännande med de miljöer man byggt upp med saker från olika decennier, med radioinslag och artiklar från radions fantastiska historia.

Längst in i muséet fick jag också en riktig nostgaligtripp; datorutställningen med apparater från Luxor. Plötsligt blev jag 13 år och satt fullständigt nollställd med en tjock handbok i programmering framför en ABC 80. Varken jag eller någon av mina klasskamrater hade sett en dator förut. Vi förstod inte vad det var, vad vi skulle göra eller vad man kunde göra med den bruna fyrkantiga saken framför oss. Men vi var lydiga och gjorde som det stod i manualen. Jag tror att det blev en enkel miniräknare av det hela till slut.

Tänk så mycket som hänt med datautvecklingen sen dess! Dagens elever kommer till skolan rätt så datavana och förväntar sig att få använda detta verktyg. Pinsamt nog är vi i skolan inte alltid med på det tåget och hjälper eleverna att utvecklas med tekniken. Men jag vill! Jag vill att mina elever både ska kunna behärska tekniken och känna sig bekväma med användandet i olika sammanhang. Mötet med en gammal fin ABC 80 gav mig ny inspiration till detta!

PUFFIMOK-konferens igen

Idag var det dags för ytterligare en PUFFIMOK-konerens. PUFFIMOK är ett fortbildningsprojekt för 33 kulturskolor i mellansverige, varav Gnesta är en. Alla anställda kommer att gå en massa kurser under det kommande året och det ska bli så spännande att se vad allt leder till. Nytta och glädje hoppas jag på.

Dagens konferens var för oss nio skolor i Sörmland. Jag hade sett till att några övriga nyckelpersoner på politik- och tjänstemannanivå fanns med. Ett ökat samarbete på hemmaplan framöver kommer att gynna våra barn och unga, det är jag helt säker på. Det finns MASSOR att göra och med enkla medel kan vi komma mycket längre än idag.

Jag åkte hem från konferensen med en hel del nya tankar och idéer. Nu gäller det bara att omsätta allt. Men först ska både Dansa och jag ha en riktigt avkopplande helg och smälta allt från den massiva starten på läsåret.

Historiskt ögonblick!

Dagarna bara flyger iväg och tiden går snabbare än vad mina korta ben hinner med. Planerade och spontana möten nästlar sig in i varandra och utan mitt kära anteckningsblock skulle jag inte reda ut allt just nu!

Åter igen kan jag konstatera att mina medarbetare är helt kanon. Vilken glädje och lust till arbetet de ger uttryck för och vilken vilja till att göra någonting riktigt bra av Dansutskolan. Jag bara går omkring och njuter av det hela.

Dagens största WOW är dock kvällens möte med personalen på förskolan Björkbacken och fritidshem F. Tack vare mögelsaneringen har vi "tvingats" att dela lokaler med varandra. När två olika verksamheter ska samarbeta är det som upplagt för gnissel. Eller så kan man välja att se det hela an med nyfikenhet och förväntan.

Personalen, Lilian och jag har valt det senare. Ingen har sagt åt oss att det ska vara så, det är bara en inbyggd känsla i oss alla. Kvällens möte handlade om farhågor och möjligheter, och de få farhågor vi hade förbyttes snart i lösningar och möjligheter. Som chef kan man bara njuta!

I slutet av mötet fick jag tanken att det här mötet kan vara ett sånt där historiskt ögonblick som vi om många år kommer att minnas som: "Kommer ni ihåg när vi satt på Björkbacken den där kvällen och började samarbetet...". Då blir det så fantastiskt magiskt och knottrigt på ryggen.

Som vanligt var min lilla Dansa med. Hon tog sikte på en av goseaporna och ville inte släppa henne med blicken på hela kvällen. Till sist fick hon krypa upp i apans famn och bara njuta en stund. Precis så som vi människor njutit av varandras tankar och samtal under kvällen!

Tvära kast

Så kom ÄNTLIGEN lärarna så att läsåret kunde ta sin början. Det var faktiskt lite pirrigt, men mest roligt och härligt att träffa alla nya medarbetare. Med liv och lust tog de grepp om sitt arbete och jobbade riktigt flitigt hela dagen. Underbart var det att gå runt i lokalerna och prata med dem medans de inspekterade vad som hänt under sommaren. Nog skulle det finnas utrymme för gnäll och gnöl, men inte ett enda sådant ord kom över deras läppar. Jag är full av beundran!

På eftermiddagen var det dags för Kulturskolan att veva igång verksamheten. Lika härligt där, med fullt ös rakt in i praktisk planering. Efter den här dagen är jag benägen att tycka att Gnesta kommun har världens bästa lärarkår, för en betydlig del av dem har jag träffat idag!

Så kastas man från denna eurofoiska glädje till bottenlös vrede över den eller de som eldat upp Vuxenutbildningens lokaler i natt. Hur kan man över huvud taget ens komma på idén? Jag saknar ord för det meningslösa och idiotiska.

Nästa känslokast kom i bilen på väg hem. P2 är min ständiga följeslagare på mina jobbresor och idag fick jag åter nöjet att lyssna till Karl Jenkins "The Armed Man". Underbart, meditativt, känslofyllt...

Nu känner jag mig rätt så utpumpad av allt jag kastats mellan den här dagen. Det blir skönt med en stunds god sömn så att jag är laddad för en ny spännande arbetsdag i morgon. Tänk vad livet är härligt ändå!

Dansas ork tog slut någon gång på eftermiddagen under Kulturskolans planering. Hon lade sig bekvämt tillrätta i en kakburk och bara pustade ut. Kanske man skulle testa nån gång :)

I morgon smäller det!

Nu är det inte många timmar kvar tills lärarna droppar in från sitt sommarlov och det känns riktigt, riktigt kul! Inte för att jag just känt mig så arbetslös på sistone, men det går ändå lite på trekvartsfart när inte alla är på plats. Riktigt styrbart blir det faktiskt inte förrän eleverna har hoppat i skutan, men det får vi vänta på ett tag till.

Skolans personal har några planeringsdagar framför sig. En del tid kommer att gå åt till praktiskt arbete, men jag hoppas också på goda samtal om det lärande år vi har framför oss. Uj! När jag skriver det här suger det till ordentligt i magen - jag längtar efter i morgon och det känns så härligt!

Men jag får nog tagga ner lite så jag inte skrämmer vettet ur personalen, jag vet ju själv hur det är när man kommer tillbaka till jobbet efter en lång och skön semester. Det tar några dagar tills alla hjärnnerver har hittat sina kopplingar igen ;)

Det här kommer att bli bra!

Idag öppnade förskolan Björkbacken sina nya fina lokaler i anslutning till Dansutskolan. Det ska bli jättespännande att se hur vi kan utveckla vårt samarbete mellan förskola, fritidshem och skola nu när vi är sambos på riktigt. Jag kan avslöja att samarbetet redan påbörjats och att det börjat riktigt, riktigt bra.

I tidig morgon guidade jag runt en av mina nyanställda. Ja, den där leken "blind leder blind" börjar jag vara rätt så bra på nu ;) I alla fall gick vi in på Björkbacken där barn och föräldrar började droppa in.

En pojke kom med sin mamma och ställde sig och storögt tittade på sin nya förskola. Så fick han se några gunghästar som flyttats med från hans gamla förskola. Han studsade fram till en av dem, satte sig och började gunga. Med lysande glada ögon sa han sedan: "Det här kommer att bli bra"!

Jo, det kommer det att bli. Har man positiva förväntningar är sannolikheten stor att det blir bra. Och vi är många som med stor positiv förväntan tar oss an det nya verksamhetsåret, båda barn och vuxna.

Den där Dansa är helt i extas över att det äntligen finns barn i skolan och hon hoppar från det ena stället till det andra för att försöka att skapa sig en bild av vad det egentligen är som händer på Dansutskolan. Till slut fick hon vackert sätta sig på mitt arbetsrum för att lugna ner sig lite. Då hörde vi några barn komma ut från Skolrestaurangen, mätta och glada, och en pojke sa: "Åh, vilken god mat!" Vilken glädje att få omge sig med nöjda barn!

Vi behöver fler "Theresor"!

Igår kväll slappnade Dansa och jag av från jobbet genom att se och höra Theresa Andersson på Skottvångs gruva. Man kan bara säga: "WOW!!!"

Theresa är den gotländska tjejen som 18 år gammal begav sig till New Orleans för att utveckla sitt spelande och sjungande. Hon lyckades. Nu är hon hur stor som helst i USA, har visats miljontals gånger på You tube och gör nu en sverigeturné med utsålda konserter. Det är inte så svårt att förstå varför. Jag är fortfarande alldeles lycklig i kroppen efter gårdagens underbara konsert!

Theresa är ett lysande exempel på hur kreativitet, mod, nyfikenhet och glädje kan få en människa att nå sina mål, och kanske ännu längre. Hon besitter många av de förmågor som vi, enligt läroplanen, ska utveckla hos våra elever och jag kan inte låta bli att fundera över hur vi ska göra för att fler "Theresor" ska frodas och växa.

Förmodligen börjar det med oss vuxna. Att vi vågar visa mod, kreativitet, nyfikenhet och glädje. Att jag som chef vågar utmana de medarbetare som inte vågar och som kanske tappat lusten och glädjen. Att alla lärare och andra vuxna peppar eleverna att utveckla sin kreativitet och nyfikenhet. Att vi vågar utmana oss själva och våra tankar. Det kommer definitivt leda till fler "Theresor" och mer glädje i våra liv!

Läsare lite här och var!

Idag har det varit en sån där dag att när man väl sätter sig ner så snurrar hela huvudet! Det började med tidigt möte i ottan med min företrädare, några saker behövde förklaras och redas ut. Sen kom nytillträdd förskolechef nummer två och jag introducerade henne med diverse prat, en del blankettifyllande, presentation på Elektron och besök på Gläntan i Laxne. Tur att vi hann äta goda köttbullar och makaroner där innan vi for vidare.

Eftermiddagen började med anställningsintervju med efterföljande prat och sedan rally upp till skolan. Nästan framme möttes jag av brandbilen. Jodå, brandlarmet hade gått på skolan. Man ska stänga av larmet när man ska svetsa...

När personalen hämtat sig från den oplanerade pausen vidtog fortsatt bärande och kånkande av prylar till rätt klassrum. Inte allt har gått som vi tänkt, men min fantastiska personal har lämnat gnället hemma och hugger i där det behövs. I morgon kommer vi att kunna ta emot fritidshemsbarnen som haft sommarlov!

För mig blev det också en del telefonerande, det samlas på hög en dag då man inte är tillgänglig precis hela tiden. Ett av samtalen var till en nyanställd som jag ville välkomna och kolla läget med innan hon börjar. Jag presenterade mig och hon sa: "Jaha, är det du! Jag har läst om dig i tidningen och läst din blogg!" Kul att jag har läsare lite här och var!



Ur Sörmlands Nyheter 9 augusti

ÄNTLIGEN personal på plats!

Som jag har längtat, som jag har tänkt och funderat över den här dagen. Och så var den äntligen här! Tidigt i dimmiga morgonen for jag till jobbet för att vara på plats då fritidshemspersonalen trillade in efter sin semesterledighet.

Jag var inte först. Någon ansvarskännande hade tänkt ett steg till och ville vara på plats tidigt ifall det var föräldrar som glömt att vi har stängt måndag och tisdag. Klok människa som ligger steget före.

Så ramlade de in en efter en. Klockan 8 var vi samlade för att koordinera oss inför kommande arbete. Underbart! Det kändes inte som att jag var ny. Det kändes som att jag hade i alla fall lite koll på läget. Bra!

Många frågor blev det, en del som jag inte kunde ge direkt svar på, men det kommer. Underbarast var det att möta förskole- och fritidshemspersonal som ska arbeta i gemensamma lokaler i höst. Vilken fantastisk vilja till lösning och påhittighet mitt i allt. Så vill jag att all min personal ska agera. Då finns det få bekymmer!

Dansa grävde under dagen ner sig i texter om fritidshemmet, texter som jag läst och kommer att arbeta vidare med tillsammans med personalen. Så mycket tankar det finns hos oss alla nu, tankar som ska omsättas i kreativitet och verklighet snart!

Usla chefer orsakar mobbning

Dansa och jag har haft en skön start på dagen. Först morgonpromenad med inköp av nybakt bröd hos Anna, sen nybryggt kaffe och morgontidningen i lugn och ro. Precis så lyxigt ska man ha det efter en intensiv arbetsvecka.

Debattartikeln i DN idag refererar till en forskningsrapport om mobbning på arbetsplatser. Man har konstaterat att en av anledningarna till att människor blir mobbade på sina jobb är diktatoriska chefer.

Mobbning är ALDRIG OK. ALDRIG. Ändå sker det dagligen och stundligen. Jag kan välja att konstatera att så är fallet och att vi aldrig kommer att kunna få bort mobbning helt. Jag kan också välja att konstatera att mobbning förekommer, att det är svårt att upptäcka och därmed få bort, men att jag ska göra allt som står i min makt för att få bort mobbning i de sammanhang där jag befinner mig.

Jag har valt det senare. Jag har valt att försöka öppna mina ögon och öron så mycket jag bara kan för att kunna upptäcka vad som sker bland mina elever och bland min personal. Jag är fullt medveten om att jag inte ser och hör allt och att de som ägnar sig åt kränkningarna har sofistikerade metoder för att dölja det som sker. Men det får inte hindra mig att arbeta för ett gott arbetsklimat för alla i mina verksamheter.

Å så handlar det ju förstås om att vi hjälps åt. Att alla som ser och hör kränkningarna reagerar. Att vi vuxna, skolpersonal och föräldrar, föregår med gott exempel och inte spär på onda. Tillsammans kan vi göra det bättre!

Vilken glädje att vara två!

Vart flög den här veckan iväg? Nyss var det måndag och jag hälsade en av de nya förskolecheferna välkommen. Vi har rummen bredvid varandra på Dansutskolan och tanken är att vi ska samarbete i ett 0-11-årsperspektiv. Jag kan redan nu säga att det kommer att bli riktigt, riktigt bra!

Vi har under veckan hunnit ha många goda samtal om allt från praktiska detaljer till djupa värderingar. Vilken lysande start! Efter att ha chefat relativt ensam i två år känns det som rena himmelriket att ha en kollega i närheten att bolla tankar med.

Jag tror att vi människor är beroende av att känna samhörighet och trygghet med andra. Det gäller inte minst våra barn i förskola och skola. Jag är också övertygad om att först när vi känner oss trygga och sedda kan vi lära på ett bra sätt. Därför är det så oerhört viktigt att arbeta för en trygg lärandemiljö för våra barn. Detta är en av ledstjärnorna i mitt ledarskap.

Dansa har också hittat en kompis idag och det var lite knepigt att locka henne med hem. Men jag lovade henne att hon ska få komma tillbaka till Dansutskolan på måndag och då släppte hon taget om sin grodkompis. Tur, för nu behöver vi båda vila inför nästa vecka då fritidshemsverksamheten drar igång.

Livat värre!

Oj, vilket liv i luckan det blev efter gårdagens inlägg! Inte här, för jag har inte kommentarsfunktionen igång, men på Facebook. Det här med burkans vara eller inte vara är det visst fler än jag som tycker är krångligt. Roligt i alla fall att skapa lite debatt. Och spännande att få gnaga sina tankar mot några andra.

På jobbet är det också livat värre. Måndag morgon, då fritidshemspersonalen börjar efter semestern, närmar sig med alldeles för snabba kliv och jag hinner inte med!!! Men nu börjar det i alla fall att tunnas ut på mitt bord och jag börjar få struktur på ett och annat.

Kvällen ska ägnas åt att plöja några pärmar och diverse mappar med papper som jag försökt att sortera. Det är väl bra om jag har någon liten koll på läget på måndag. Dessutom vet jag precis hur det blir när allt drar igång. Det där som jag tänkt göra då kommer inte att hinnas med. Lika bra att ta itu med det nu.

Dansa? Henne har jag inte sett röken av idag. Hon fastnade nog hos målarna eller elektrikern som sprungit som skyttlar hos oss idag. Bra att hon håller koll på dem ;)

Svårt med burkatankar...

Det här blogginlägget är något av det svåraste jag skrivit. Svårt, svårt, svårt att veta vad jag tycker. Svårt, svårt, svårt att tänka alla tankar ända ut. Svårt, svårt, svårt att förstå alla aspekter.

Dagens heta diskussion i radio har handlat om att bära burka. Jag som rektor ska, enligt förslag, få laglig rätt att förbjuda burka i min skola. Som jag väntat på detta! Eller? Nej. Jag har aldrig stött på "problemet".

Däremot har jag tänkt lite om det. Jag tänker att jag aldrig skulle anställa någon i min verksamhet som bär burka. Skälet är enkelt; lärande bygger på trygghet och förtroende, vilket bland annat byggs upp genom ögonkontakt och kroppsspråk. Där har vi ett av problemen, att den som bär burka riskerar att utestängas från arbetslivet.

Men är ett burkaförbud lösningen? Jag tror inte det. Jag tror att det försvårar ytterligare för de kvinnor det berör. Och sen tänker jag ur en annan vinkel också. Om burkaförbudet införs, vad kommer då sen? Förbud mot keps? Nerhasade byxor? ...? Ur den synvinkeln tycker jag att det börjar lukta maktdemonstration. Är det det vi behöver?

Nä, burka är inte något bekymmer i min verksamhet, men jag måste ändå tänka tankarna och bryta dem i mitt huvud. Inte vet jag om jag blev så mycket klokare av dagens funderingar, men om ett tag kanske?

Nån som inte behöver bry sin hjärna med några tankar alls är Dansa. Idag har vi tillsammans inspekterat den pågående renoveringen av skolan och konstaterat att det snart är klart för mattläggning. Inom en snart framtid kommer hundratals små och lite större fötter att trampa dessa golv i sin iver att lära sig mer om livet!

Sortera och reflektera

Ibland tycker jag att jag inte åstadkommer någonting alls på mitt arbete, att dagar och veckor går utan att det händer något av betydelse. Bara det där gamla vanliga tragglet dag ut och dag in. Jag blir frustrerad, för jag vill att det ska hända nåt, att skolan ska utvecklas hela tiden.

Idag har jag haft stora städaredagen på kontoret i Laxne och jisses vad papper jag slängt mitt i det papperslösa samhället. Mitt liv är i alla fall betydligt papperslösare efter den här dagen!

Jag har sorterat i högar det som ska sparas, satt in i pärmar och lagt i tuggahögen. Å så har jag hunnit reflektera en hel del över det jag gått igenom. Jag har kommit tillbaka till samtal jag haft, samtal som det nu ett tag efteråt visar sig har lett till förändring. Jag har sett anteckningar från möten, möten som så småningom lett till utveckling av verksamheten. Jag har "sett" resultat av mitt arbete och det har varit en härlig känsla.

Lärande och utveckling är inte alltid lätt att sätta på pränt. Det är därför vi ska ha goda utvecklingssamtal i skolan, samtal där fokus ska vara på lärande och utveckling. På så sätt kan lärandet synliggöras även för eleven och bidra till stärkt självförtroende och fortsatt lärande. Idag har jag stärkts ytterligare i den tanken.

Dansa då? Jo, hon har klättrat runt bland pärmar och papper och levt loppan. Det var spännande för henne att besöka en annan skola!

Ett svanhopp ut i det oskrivna

Nytt jobb och allt är oskrivet, även i denna blogg. Det är med spänning och visst pirr i maggropen jag nu kastar mig ut i detta okända och kittlande äventyr som "göra skola" är.

När jag tillträdde som rektor i Laxne för två år sedan var allt ännu mer okänt. Nu tycker jag mig i alla fall kunna kommunen och mina kringresurser samt ett och annat mer om mig själv som chef och ledare. Fullärd blir jag aldrig, tack och lov, men lite stadigare mark har jag under fötterna idag. Det känns skönt.

Lite komiskt har det varit idag då jag hade den stora glädjen och nöjet att välkomna vår nya förskolechef Lilian till sitt arbete. När jag visade lokalerna, larm och annat praktiskt kände jag verkligen hur "blind ledde blind". Å andra sidan kände jag mig mycket mer säker på tingens ordning när vi efter lunch tog en tur till Elektron och hälsade på Ylva, Guy, Karina, Catharina och Anna som finns som stöd för oss chefer. Jo, de är fler när det inte är semestertider, men jag tror att det räckte mer än väl för Lilian med dessa möten idag!

Dansa satt hela dagen otåligt och dinglade med benen på en av "göra-högarna" på mitt bord. Hon tycker att jag ska ägna mig lite åt henne nu men jag ska bara...