Åter igen kan jag konstatera att mina medarbetare är helt kanon. Vilken glädje och lust till arbetet de ger uttryck för och vilken vilja till att göra någonting riktigt bra av Dansutskolan. Jag bara går omkring och njuter av det hela.
Dagens största WOW är dock kvällens möte med personalen på förskolan Björkbacken och fritidshem F. Tack vare mögelsaneringen har vi "tvingats" att dela lokaler med varandra. När två olika verksamheter ska samarbeta är det som upplagt för gnissel. Eller så kan man välja att se det hela an med nyfikenhet och förväntan.
Personalen, Lilian och jag har valt det senare. Ingen har sagt åt oss att det ska vara så, det är bara en inbyggd känsla i oss alla. Kvällens möte handlade om farhågor och möjligheter, och de få farhågor vi hade förbyttes snart i lösningar och möjligheter. Som chef kan man bara njuta!
I slutet av mötet fick jag tanken att det här mötet kan vara ett sånt där historiskt ögonblick som vi om många år kommer att minnas som: "Kommer ni ihåg när vi satt på Björkbacken den där kvällen och började samarbetet...". Då blir det så fantastiskt magiskt och knottrigt på ryggen.
Som vanligt var min lilla Dansa med. Hon tog sikte på en av goseaporna och ville inte släppa henne med blicken på hela kvällen. Till sist fick hon krypa upp i apans famn och bara njuta en stund. Precis så som vi människor njutit av varandras tankar och samtal under kvällen!
