Om du ser mig i verkliga livet kommer du förmodligen snabbt konstatera att jag är en kortväxt, grårödhårig kvinna i 40-årsåldern. Snabbt kommer du att dra slutsatser av detta; slutsatser utifrån vad du har erfarit och tänker om just kortväxta, grårödhåriga kvinnor i sina bästa år.
Men är jag som andra kortväxta? Som andra grårödhåriga? Som andra kvinnor? Kanske. Men förmodligen inte. Jag är jag, med mina erfarenheter, kunskaper och förmågor. Med mina unika intressen och drömmar. Jag är unik, precis som du!
Så vill jag också bli bemött, som den unika människa jag är. Så borde ALLA bli bemötta, som de unika människor vi är.
Detta fantastiska och svåra har vi haft som tema denna studiedag. Under förmiddagen föreläste Edna Eriksson, en omtumlande och stundtals rätt så rolig föreläsning. Men skrattet fastnade emellanåt i halsen när jag kom på mig själv med att gå i fällan av förutfattade meningar. För jag har ju inga fördomar, inte jag inte...
Under eftermiddagen vältrade vi våra tankar med varandra i lärargruppen på Dansutskolan. Hur tänker vi? Vad kan vi göra för att möta våra elever ur ett mångfaldsperspektiv?
Vi hittade förstås inte alla svar idag, men vi hade ett underbart samtal som grund för det fortsatta samtalet och arbetet. För det handlar om att bli störd i sitt tankemönster och få stöta och blöta sina tankar med andra. Både elever, föräldrar och alla vuxna i skolan. Det blir spännande att fortsätta dessa samtal!