Det här blogginlägget är något av det svåraste jag skrivit. Svårt, svårt, svårt att veta vad jag tycker. Svårt, svårt, svårt att tänka alla tankar ända ut. Svårt, svårt, svårt att förstå alla aspekter.
Dagens heta diskussion i radio har handlat om att bära burka. Jag som rektor ska, enligt förslag, få laglig rätt att förbjuda burka i min skola. Som jag väntat på detta! Eller? Nej. Jag har aldrig stött på "problemet".
Däremot har jag tänkt lite om det. Jag tänker att jag aldrig skulle anställa någon i min verksamhet som bär burka. Skälet är enkelt; lärande bygger på trygghet och förtroende, vilket bland annat byggs upp genom ögonkontakt och kroppsspråk. Där har vi ett av problemen, att den som bär burka riskerar att utestängas från arbetslivet.
Men är ett burkaförbud lösningen? Jag tror inte det. Jag tror att det försvårar ytterligare för de kvinnor det berör. Och sen tänker jag ur en annan vinkel också. Om burkaförbudet införs, vad kommer då sen? Förbud mot keps? Nerhasade byxor? ...? Ur den synvinkeln tycker jag att det börjar lukta maktdemonstration. Är det det vi behöver?
Nä, burka är inte något bekymmer i min verksamhet, men jag måste ändå tänka tankarna och bryta dem i mitt huvud. Inte vet jag om jag blev så mycket klokare av dagens funderingar, men om ett tag kanske?
Nån som inte behöver bry sin hjärna med några tankar alls är Dansa. Idag har vi tillsammans inspekterat den pågående renoveringen av skolan och konstaterat att det snart är klart för mattläggning. Inom en snart framtid kommer hundratals små och lite större fötter att trampa dessa golv i sin iver att lära sig mer om livet!