Tvära kast

Så kom ÄNTLIGEN lärarna så att läsåret kunde ta sin början. Det var faktiskt lite pirrigt, men mest roligt och härligt att träffa alla nya medarbetare. Med liv och lust tog de grepp om sitt arbete och jobbade riktigt flitigt hela dagen. Underbart var det att gå runt i lokalerna och prata med dem medans de inspekterade vad som hänt under sommaren. Nog skulle det finnas utrymme för gnäll och gnöl, men inte ett enda sådant ord kom över deras läppar. Jag är full av beundran!

På eftermiddagen var det dags för Kulturskolan att veva igång verksamheten. Lika härligt där, med fullt ös rakt in i praktisk planering. Efter den här dagen är jag benägen att tycka att Gnesta kommun har världens bästa lärarkår, för en betydlig del av dem har jag träffat idag!

Så kastas man från denna eurofoiska glädje till bottenlös vrede över den eller de som eldat upp Vuxenutbildningens lokaler i natt. Hur kan man över huvud taget ens komma på idén? Jag saknar ord för det meningslösa och idiotiska.

Nästa känslokast kom i bilen på väg hem. P2 är min ständiga följeslagare på mina jobbresor och idag fick jag åter nöjet att lyssna till Karl Jenkins "The Armed Man". Underbart, meditativt, känslofyllt...

Nu känner jag mig rätt så utpumpad av allt jag kastats mellan den här dagen. Det blir skönt med en stunds god sömn så att jag är laddad för en ny spännande arbetsdag i morgon. Tänk vad livet är härligt ändå!

Dansas ork tog slut någon gång på eftermiddagen under Kulturskolans planering. Hon lade sig bekvämt tillrätta i en kakburk och bara pustade ut. Kanske man skulle testa nån gång :)