Nu ska Dansa ta lite paus från bloggandet då jag fått ett annat uppdrag. Kanske kommer jag tillbaka som rektor för Dansutskolan, så den här bloggen får vara kvar.
Vill du fortsätta att följa mig och mina tankevurpor kan du göra det på bloggen Rektor Ramevik. Välkommen med på min fortsatta livsresa!
söndag 13 november 2011
måndag 7 november 2011
Färre vill bli lärare. Trist...
Läser i tidningen att färre vill bli lärare. Jag tycker att det är trist, men jag är inte förvånad. Eftersom vår gode Björklund oemotsagd får tuta ut sitt budskap om en skola i kris, med urusla lärare och idel ohyfsade elever, ja, då är det förståeligt att ingen vill kasta sig in i den branschen.
Visst finns det saker som behöver utvecklas och förbättras i skolan, det kan ingen förneka. Men allt det andra, de underbara lärandestegen med eleverna, nyfikna upptäcktsfärder och stunder av härlig samvaro, det finns också. Ofta.
Jag gör vad jag kan för att ge en annan bild av skolan, men det är klart, en utbränd rektor är ingen bra bild. Fast jo, min eviga längtan tillbaka till lärandestunderna säger nog mer. Och snart är jag tillbaka till min längtans land, dit jag ska göra allt vad jag kan för att få fler goda människor att komma. Du behövs i skolan. Och DU!!!
Visst finns det saker som behöver utvecklas och förbättras i skolan, det kan ingen förneka. Men allt det andra, de underbara lärandestegen med eleverna, nyfikna upptäcktsfärder och stunder av härlig samvaro, det finns också. Ofta.
Jag gör vad jag kan för att ge en annan bild av skolan, men det är klart, en utbränd rektor är ingen bra bild. Fast jo, min eviga längtan tillbaka till lärandestunderna säger nog mer. Och snart är jag tillbaka till min längtans land, dit jag ska göra allt vad jag kan för att få fler goda människor att komma. Du behövs i skolan. Och DU!!!
torsdag 3 november 2011
SÅÅÅÅ jobbsugen!!!
Nu börjar krafterna återvända ordentligt och jag är så infernaliskt sugen på att börja arbeta igen. Men jag vet ju att orka hemma är en sak, orka på jobbet är en annan...
Senaste veckan har jag haft "träningsläger" genom att aktivt söka upp människor och träna på att vara social, något som tyvärr tär nåt alldeles enormt på mina krafter. Men som så mycket annat handlar det väl om att testa sina gränser, så det har jag gjort. När orken trytt (hur i hela världen böjer man verbet tryta???), hm... trutit, ska det nog va... iaf, har jag sagt tack och adjö och åkt hem.
Jag har också haft samtal med min chef om hur den närmsta framtiden ska te sig. Jag har åtskilliga timmar ältat dilemmat hur jag ska kunna komma tillbaka till mitt ordinarie arbete ("ekorrhjulet") utan att återfalla i stress, ångest och sömnlöshet. Nu har vi en PLAN! Idag har jag pratat med min handläggare på Försäkringskassan och på tisdag är det läkare och samtalskontakt som det hela ska bollas med. Vilket fantastiskt samhälle vi har där man kan få stöttning tillbaka till ett fungerande arbetsliv!
Nu tar jag några välbehövliga semesterdagar i Göteborg innan allvaret tar vid nästa vecka. Tänk att något så svart och jobbigt kan vända sig till detta fina och hoppfulla. Livet är bra fantastiskt emellanåt!
Senaste veckan har jag haft "träningsläger" genom att aktivt söka upp människor och träna på att vara social, något som tyvärr tär nåt alldeles enormt på mina krafter. Men som så mycket annat handlar det väl om att testa sina gränser, så det har jag gjort. När orken trytt (hur i hela världen böjer man verbet tryta???), hm... trutit, ska det nog va... iaf, har jag sagt tack och adjö och åkt hem.
Jag har också haft samtal med min chef om hur den närmsta framtiden ska te sig. Jag har åtskilliga timmar ältat dilemmat hur jag ska kunna komma tillbaka till mitt ordinarie arbete ("ekorrhjulet") utan att återfalla i stress, ångest och sömnlöshet. Nu har vi en PLAN! Idag har jag pratat med min handläggare på Försäkringskassan och på tisdag är det läkare och samtalskontakt som det hela ska bollas med. Vilket fantastiskt samhälle vi har där man kan få stöttning tillbaka till ett fungerande arbetsliv!
Nu tar jag några välbehövliga semesterdagar i Göteborg innan allvaret tar vid nästa vecka. Tänk att något så svart och jobbigt kan vända sig till detta fina och hoppfulla. Livet är bra fantastiskt emellanåt!
torsdag 27 oktober 2011
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag kan inte påstå att det är särskilt roligt att vara sjukskriven. Jag längtar så infernaliskt efter att orka jobba igen, men just nu är kraften inte riktigt mig bi. Men det tar sig, som pyromanen sa.
Jag försöker att tänka positivt om min sjukskrivning. Nu när jag mår lite bättre orkar jag tänka och snurra runt funderingar i huvudet. Äntligen finns gott om tid för reflektion, det som vi så ofta saknar när ekorrhjulet snurrar som mest. Alltså; inget ont som inte har något gott med sig.
Tankarna snurrar ganska mycket kring framtiden och mitt framtida arbetsliv. Det här är andra gången jag kör rakt in i utmattningsväggen och jag har lovat mig dyrt och heligt att det inte ska ske en tredje gång. Detta löfte renderar en kraftig korrigering av min livskurs, milt uttryckt.
Så huvudfrågan för mig just nu är: Vad ska jag bli när jag blir stor? Är det värt allt slit med att vara rektor? Ska jag omskola mig? Vad vill jag egentligen med mitt liv?
Ett tydligt svar har jag och det är att jag vill fortsätta att vara chef och ledare, fortsätta att följa människor i sin och gruppens utveckling. Det är en makalös ynnest att få vara del av det och det vill jag fortsätta med så länge jag får. I vilken form återstår att se, ingenting är ju ristat i sten. Nu vet jag i alla fall liiiiiiiite om vad jag vill bli när jag blir stor! :)
Jag försöker att tänka positivt om min sjukskrivning. Nu när jag mår lite bättre orkar jag tänka och snurra runt funderingar i huvudet. Äntligen finns gott om tid för reflektion, det som vi så ofta saknar när ekorrhjulet snurrar som mest. Alltså; inget ont som inte har något gott med sig.
Tankarna snurrar ganska mycket kring framtiden och mitt framtida arbetsliv. Det här är andra gången jag kör rakt in i utmattningsväggen och jag har lovat mig dyrt och heligt att det inte ska ske en tredje gång. Detta löfte renderar en kraftig korrigering av min livskurs, milt uttryckt.
Så huvudfrågan för mig just nu är: Vad ska jag bli när jag blir stor? Är det värt allt slit med att vara rektor? Ska jag omskola mig? Vad vill jag egentligen med mitt liv?
Ett tydligt svar har jag och det är att jag vill fortsätta att vara chef och ledare, fortsätta att följa människor i sin och gruppens utveckling. Det är en makalös ynnest att få vara del av det och det vill jag fortsätta med så länge jag får. I vilken form återstår att se, ingenting är ju ristat i sten. Nu vet jag i alla fall liiiiiiiite om vad jag vill bli när jag blir stor! :)
tisdag 18 oktober 2011
Time out
...Psst... ...PSST!!! Jodå, kära bloggföljare, jag existerar även om det inte verkar så här på bloggen. Dansutrektorn har tagit time out. Det låter illa, som om jag gjort något dumt, men så är det inte. Eller ja, det dumma jag gjort är att jobba lite för hårt lite för länge, tills hjärnan till slut gick i totalspinn.
Jag kanske berättar om det där någon annan gång. Nu lägger jag i alla fall all kraft jag har till att få fast mark under fötterna och till att ta livet i det tempo jag orkar med. Det är ett grymt träningsprogram. Men det går i alla fall sakta, sakta, framåt. Det är en skön känsla.
Å så börjar längtan efter att vara rektor spira i mig igen. DEN känslan är megaskön! Men jag är te´sagd att ta det sakta i backarna och eftersom jag är en lydig flicka (host, host!) så har jag bestämt mig för att ta ett steg i taget och känna hur det känns innan jag kastar mig in i ekorrhjulet igen.
Idag var det dags för ett första besök på Dansutskolan sen jag blev sjukskriven. Mitt ärende var att lämna lite papper till min vikarie. Det var med glädje i kroppen men också med viss skakning i benen jag parkerade bilen vid skolan. Så stod jag äntligen där. Stilla kunde jag konstatera att innanför skolväggarna pågick verksamheten precis som vanligt, precis som när jag var där och yrde runt. En märklig känsla, men också ett skönt konstaterande, att se det med egna ögon det där jag vetat i mitt hjärta. Rektorer kommer och går, men skolan den består. Och jag kommer snart med i matchen igen, var så säkra!
Jag kanske berättar om det där någon annan gång. Nu lägger jag i alla fall all kraft jag har till att få fast mark under fötterna och till att ta livet i det tempo jag orkar med. Det är ett grymt träningsprogram. Men det går i alla fall sakta, sakta, framåt. Det är en skön känsla.
Å så börjar längtan efter att vara rektor spira i mig igen. DEN känslan är megaskön! Men jag är te´sagd att ta det sakta i backarna och eftersom jag är en lydig flicka (host, host!) så har jag bestämt mig för att ta ett steg i taget och känna hur det känns innan jag kastar mig in i ekorrhjulet igen.
Idag var det dags för ett första besök på Dansutskolan sen jag blev sjukskriven. Mitt ärende var att lämna lite papper till min vikarie. Det var med glädje i kroppen men också med viss skakning i benen jag parkerade bilen vid skolan. Så stod jag äntligen där. Stilla kunde jag konstatera att innanför skolväggarna pågick verksamheten precis som vanligt, precis som när jag var där och yrde runt. En märklig känsla, men också ett skönt konstaterande, att se det med egna ögon det där jag vetat i mitt hjärta. Rektorer kommer och går, men skolan den består. Och jag kommer snart med i matchen igen, var så säkra!
onsdag 3 augusti 2011
Första arbetsdagen: att välja spår
Gick upp okristligt tidigt i morse för att gå på byggmöte i ottan, tänkte uppdatera mig lite om renoveringsläget. Hade också som plan att flytta in i mitt arbetsrum och få lite struktur på alla papper som ligger högvis här hemma efter en rörig vår. Men icke, sa Nicke. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Vad det gäller bygget är jag imponerad över hur väl allt flutit på under sommaren, hur i princip allt ligger i fas - med ett enda undantag. Men det problemet får vi lösa med gemensamma krafter när folk är på plats nästa vecka.
Det går inte att arbeta när det är kaos runt omkring. Det här är mitt tillfälliga arbetsrum. Under min sjukskrivning har det tagits i bruk av andra och dessutom fått de inventarier som ska vara där då jag flyttar ut igen. Helt OK, men en omöjlig arbetsmiljö.
Först nästa vecka kommer flyttgubbarna och hjälper mig tillbaka till mitt ordinarie rum, så det var bara att packa ner småprylarna och konstatera att jag inte gör så mycker mer nytta på jobbet förrän på måndag.
När jag åkte hem tänkte jag på den tavla jag fått av min vän Richard, tavlan som handlar om att välja spår. Idag hade jag kunnat välja att bli frustrerad över det kaos som mötte mig och ödsla energi på det, trots att det inte skulle ha lett någonstans.
I stället valde jag att konstatera att läget är som det är och att jag inte kan göra någonting åt det. Tids nog kommer det att bli annorlunda. Det känns gott med detta vägval. Några telefonsamtal senare kunde jag också återgå till fortsatt semester. Mmm...
Foto: Richard Lindgren Vardagsbetraktelser
Vad det gäller bygget är jag imponerad över hur väl allt flutit på under sommaren, hur i princip allt ligger i fas - med ett enda undantag. Men det problemet får vi lösa med gemensamma krafter när folk är på plats nästa vecka.
Det går inte att arbeta när det är kaos runt omkring. Det här är mitt tillfälliga arbetsrum. Under min sjukskrivning har det tagits i bruk av andra och dessutom fått de inventarier som ska vara där då jag flyttar ut igen. Helt OK, men en omöjlig arbetsmiljö.
Först nästa vecka kommer flyttgubbarna och hjälper mig tillbaka till mitt ordinarie rum, så det var bara att packa ner småprylarna och konstatera att jag inte gör så mycker mer nytta på jobbet förrän på måndag.
När jag åkte hem tänkte jag på den tavla jag fått av min vän Richard, tavlan som handlar om att välja spår. Idag hade jag kunnat välja att bli frustrerad över det kaos som mötte mig och ödsla energi på det, trots att det inte skulle ha lett någonstans.
I stället valde jag att konstatera att läget är som det är och att jag inte kan göra någonting åt det. Tids nog kommer det att bli annorlunda. Det känns gott med detta vägval. Några telefonsamtal senare kunde jag också återgå till fortsatt semester. Mmm...
Foto: Richard Lindgren Vardagsbetraktelser
tisdag 2 augusti 2011
Lösenordshaveri
Semestern börjar gå mot sitt slut och jag tänkte värma upp med ett litet blogginlägg. Det uppstod bara ett litet enkelt problem: jag kunde omöjligt logga in, kunde för mitt liv inte minnas mitt lösenord!!!
Nu när jag lugnat ner mig efter att ha hittat lösenordet i min lilla lösenordsbok (fiffigt, va!) tänker jag att det är ett friskhetstecken att glömma lösenord till jobbrelaterade saker när man har semester. Å andra sidan fasar jag för första arbetsdagen då det ska loggas in i nätverk, lönesystem, ekonomisystem och annat som ska kollas igenom.
Men det tar vi då. I morgon ska tjuvstarta med att delta i ett viktigt möte och allmänt kolla läget på jobbet. Sen återgår jag till ytterligare några dagars semester. Men sen, då... =)
Nu när jag lugnat ner mig efter att ha hittat lösenordet i min lilla lösenordsbok (fiffigt, va!) tänker jag att det är ett friskhetstecken att glömma lösenord till jobbrelaterade saker när man har semester. Å andra sidan fasar jag för första arbetsdagen då det ska loggas in i nätverk, lönesystem, ekonomisystem och annat som ska kollas igenom.
Men det tar vi då. I morgon ska tjuvstarta med att delta i ett viktigt möte och allmänt kolla läget på jobbet. Sen återgår jag till ytterligare några dagars semester. Men sen, då... =)
fredag 15 juli 2011
Semesternjutning!
Många har frågat vad jag ska göra i sommar och svaret har alltid varit ett njutningsfullt: "Bara vara hemma!". Jag är en riktig hemmaråtta, trivs så gott med familj, hem och trädgård. Det finns alltid något att pyssla med, inte minst den nedgångna trädgården som sakta, men säkert, håller på att bli riktigt acceptabel.
Det tar alltid ett par veckor innan jag landar i semesterkänslan, men nu är jag där. Dagarna fylls av trädgårdsjobb och flytt, och avslutas ofta med god mat och dryck i vårt härliga uterum. Ibland med goda vänner som härligt sällskap, dessutom. Det är helt underbart skönt!
Igår blev jag äntligen sambo med mitt piano igen; som jag längtat. Nu får kanske trädgården stå tillbaka lite för mitt tangentkliande men så får det vara. Jag har lovat mig själv att ägna mig åt sånt som känns gott. Trädgårdsarbete och pianospel hör till topp 5-listan så nu blir det ännu mer semesternjutning. Mmm...
Det tar alltid ett par veckor innan jag landar i semesterkänslan, men nu är jag där. Dagarna fylls av trädgårdsjobb och flytt, och avslutas ofta med god mat och dryck i vårt härliga uterum. Ibland med goda vänner som härligt sällskap, dessutom. Det är helt underbart skönt!
Igår blev jag äntligen sambo med mitt piano igen; som jag längtat. Nu får kanske trädgården stå tillbaka lite för mitt tangentkliande men så får det vara. Jag har lovat mig själv att ägna mig åt sånt som känns gott. Trädgårdsarbete och pianospel hör till topp 5-listan så nu blir det ännu mer semesternjutning. Mmm...
måndag 4 juli 2011
Ordning och reda, löning på freda!
Det har varit lite småmulet väder i några dagar nu och jag har passat på att rensa mail och sortera papper. Å så har jag fått skällning från höger och vänster för att jag jobbar på semestern. Med all rätt.
Självklart ska man inte jobba på semestern. Jag behöver dessutom den här vilan så innerligt väl för att må bra och samla kraft inför hösten. Det är bara det att det finns en liten hake; jag mår som bäst när det är ordning och reda i kartongerna.
Under våren har det slirat med mycket för mig då jag drabbades av utmattning. Jag såg hur högarna med arbetsuppgifter bara växte men jag hade inte förmåga att ta itu med nåt, blev helt enkelt paralyserad av allt. Ett fruktansvärt tillstånd, kan jag lova.
Nu har jag kommit ur förlamningen och orkar tänka framåt igen. Jag är sugen på att arbeta igen, sugen på att ta itu med allt det där som blev liggande under våren. Det är en härlig känsla!
Så nu varvar jag ledighet med sorterande, det är bra för tanken också märker jag. Å så skrattar jag åt mig själv när jag kan konstatera hur jag mår bra av att allt ligger i ordning och står i räta rader. Kolla bara bildbevisen nedan :)
Självklart ska man inte jobba på semestern. Jag behöver dessutom den här vilan så innerligt väl för att må bra och samla kraft inför hösten. Det är bara det att det finns en liten hake; jag mår som bäst när det är ordning och reda i kartongerna.
Under våren har det slirat med mycket för mig då jag drabbades av utmattning. Jag såg hur högarna med arbetsuppgifter bara växte men jag hade inte förmåga att ta itu med nåt, blev helt enkelt paralyserad av allt. Ett fruktansvärt tillstånd, kan jag lova.
Nu har jag kommit ur förlamningen och orkar tänka framåt igen. Jag är sugen på att arbeta igen, sugen på att ta itu med allt det där som blev liggande under våren. Det är en härlig känsla!
Så nu varvar jag ledighet med sorterande, det är bra för tanken också märker jag. Å så skrattar jag åt mig själv när jag kan konstatera hur jag mår bra av att allt ligger i ordning och står i räta rader. Kolla bara bildbevisen nedan :)
fredag 17 juni 2011
Kulturskolan tar sommalov!
Igår var all personal på Kulturskolan hemma hos mig för den traditionella utvärderingsdagen. En gång är ingen gång, två gånger är en tradition :) Vi satt i mitt uterum och varvade utvärderings- och visionstankar med gott fika från Annas hembageri. Sämre kan man faktiskt ha det!
Vi kunde konstatera att vi haft ett drygt 40-tal konserter och uppträdanden under året, en magnifik siffra för vår lilla verksamhet. Dessutom pratar vi inte endast kvantitet utan dessutom kvalitet. Många barn och ungdomar har fått ta del av härliga upplevelser och ett rikt fritidsliv, tack vare Kulturskolan och våra duktiga lärare.
Nu tar vi sommarlov och återkommer i augusti med nya friska tag. Vårt stora EU-projekt PUFFIMOK ska avslutas, verksamheten ska ytterligare förbättras, så ock lokaler och utrustning. Samarbetet med grundskolan ska stärkas och vår förhoppning är att på något sätt finnas med på ett hörn i Skapande skola. Å så väntar jämställdhetsprojekt som ska bli mycket spännande.
Men nu önskar jag, i rollen som kulturskolechef, alla en riktigt skön sommar! Å i väntan på hösten kan du gå med i vår nya facebook-grupp Gnesta kulturskola så missar du inget av det som händer på Kulturskolan i höst!
Vi kunde konstatera att vi haft ett drygt 40-tal konserter och uppträdanden under året, en magnifik siffra för vår lilla verksamhet. Dessutom pratar vi inte endast kvantitet utan dessutom kvalitet. Många barn och ungdomar har fått ta del av härliga upplevelser och ett rikt fritidsliv, tack vare Kulturskolan och våra duktiga lärare.
Nu tar vi sommarlov och återkommer i augusti med nya friska tag. Vårt stora EU-projekt PUFFIMOK ska avslutas, verksamheten ska ytterligare förbättras, så ock lokaler och utrustning. Samarbetet med grundskolan ska stärkas och vår förhoppning är att på något sätt finnas med på ett hörn i Skapande skola. Å så väntar jämställdhetsprojekt som ska bli mycket spännande.
Men nu önskar jag, i rollen som kulturskolechef, alla en riktigt skön sommar! Å i väntan på hösten kan du gå med i vår nya facebook-grupp Gnesta kulturskola så missar du inget av det som händer på Kulturskolan i höst!
onsdag 8 juni 2011
Finfint med extra allt!
Sakta, men säkert, håller jag på att kravla mig upp ur utmattningsträsket. Det är en hiskeligt seg historia, men det går. Sakta, sakta. Och framåt.
Jag är djupt tacksam över alla kramar, telefonsamtal, besök, blommor, sms och mail. Det är liksom extra allt av allting, ingen ände på all omtanke jag omges av. Det är så fantastiskt fint och ger mig sån styrka till att häva mig upp ur eländesträsket.
Snart är jag, med många goda vänners hjälp, uppe på fast mark igen. TACK, alla fina ni, för puttningshjälpen!!!
Fantastisk omtanke från några som mest av allt behöver det själva...
Tack, Taina! Jag ska träna på den här posen ;)
Jag är djupt tacksam över alla kramar, telefonsamtal, besök, blommor, sms och mail. Det är liksom extra allt av allting, ingen ände på all omtanke jag omges av. Det är så fantastiskt fint och ger mig sån styrka till att häva mig upp ur eländesträsket.
Snart är jag, med många goda vänners hjälp, uppe på fast mark igen. TACK, alla fina ni, för puttningshjälpen!!!
Fantastisk omtanke från några som mest av allt behöver det själva...
Tack, Taina! Jag ska träna på den här posen ;)
fredag 27 maj 2011
Läkande arbete
Det står nånstans i Bibeln att "det jag vill göra, det gör jag inte, men det jag inte vill göra, det gör jag". Så har det varit för mig i vår. Jag har läääääängtat efter att gräva i min lilla (!) trädgård, men jag har inte haft ork att göra det, trots att jag vet att jag mår så bra av det.
Idag blev det så dags. Äntligen hade jag ork nog att ta mig an rosorna som skulle beskäras, ogräs som skulle plockas och utplantering av fingerborgsblommorna jag sådde förra året. Vilken lisa för själen!
Massor av arbete kvarstår, men jag tar en liten bit i taget. Jag ska ju hinna njuta av arbetet också!
Piontider nalkas. Jag älskar dem!
Idag blev det så dags. Äntligen hade jag ork nog att ta mig an rosorna som skulle beskäras, ogräs som skulle plockas och utplantering av fingerborgsblommorna jag sådde förra året. Vilken lisa för själen!
Massor av arbete kvarstår, men jag tar en liten bit i taget. Jag ska ju hinna njuta av arbetet också!
Piontider nalkas. Jag älskar dem!
onsdag 25 maj 2011
Pyspunka
Man märker det inte till en början, att luften börjat sippra ur det välpumpade däcket. Resan fortsätter som om ingenting har hänt. Kanske far man fram i alldeles för hög fart, men med välfyllda däck går ju allt som en dans. Full fart framåt, man tvärar där det går i innerkurvorna.
En dag börjar det gå lite trögare än eljest, men det är väl bara att trampa på hårdare. Man vill inte tappa fart, det är ju framåt som gäller!
Hade jag vänt mig om och tittat till bakdäcket hade jag sett att det var dags för påfyllning, sett att det var dags att hoppa av en stund och vårda den gamla hojen. Kedjan behöver visst också lite smörj. Men jag hade blicken stadigt fäst framåt, med fartvinden som ständigt sällskap.
Nu sitter jag på dikesrenen och gräver i väskan efter cykelpumpen, den ligger där nånstans bland alla andra mer eller mindre nödvändiga saker jag samlat på mig under resan. Jag blänger på den dumma cykeln, men tänker samtidigt att jag kanske borde ha ägnat den lite större omsorg än jag gjort på sistone.
Jag längtar efter att cykla igen, längtar efter vindens rufs i håret. Men när jag vinglat igång igen ska jag se mig lite mer omkring, njuta av sommarfager omgivning och kanske stanna vid något extra fint ställe och bara njuta. Å så ska jag ta hand om min cykel lite bättre framöver, pyspunka ska man inte behöva ha!
En dag börjar det gå lite trögare än eljest, men det är väl bara att trampa på hårdare. Man vill inte tappa fart, det är ju framåt som gäller!
Hade jag vänt mig om och tittat till bakdäcket hade jag sett att det var dags för påfyllning, sett att det var dags att hoppa av en stund och vårda den gamla hojen. Kedjan behöver visst också lite smörj. Men jag hade blicken stadigt fäst framåt, med fartvinden som ständigt sällskap.
Nu sitter jag på dikesrenen och gräver i väskan efter cykelpumpen, den ligger där nånstans bland alla andra mer eller mindre nödvändiga saker jag samlat på mig under resan. Jag blänger på den dumma cykeln, men tänker samtidigt att jag kanske borde ha ägnat den lite större omsorg än jag gjort på sistone.
Jag längtar efter att cykla igen, längtar efter vindens rufs i håret. Men när jag vinglat igång igen ska jag se mig lite mer omkring, njuta av sommarfager omgivning och kanske stanna vid något extra fint ställe och bara njuta. Å så ska jag ta hand om min cykel lite bättre framöver, pyspunka ska man inte behöva ha!
tisdag 10 maj 2011
Jag är inte bara rektor...
Livet har varit bra turbo på sistone. Jag som verkligen älskar mitt arbete har knäat under andra bekymmer. Om du är nyfiken på vad kan du kolla på detta inslag på SVT Sörmland.
Men arbetet är ändå viktigare än detta. Alla barn, all personal och alla föräldrar som är värda all uppskattning och omsorg; jag LÄNGTAR efter att möta dem igen. I morgon är jag fit for fight igen!
Å så läser jag detta på en av mina anställdas blogg och blir bara så GLAD!!! Så ska vi ha det på Dansutskolan!
"Jag skrev ju att jag skulle blogga om mina ändrade arbetsuppgifter. Här kommer det ni undrade över...
På Dansutskolan där jag har arbetat ett tag har vi en rektor som heter Marie-Louise Ramevik, en kanon duktig och inspirerande skolledare!
Hon har gett mig några uppgifter som jag gärna tar mig an de sista veckorna innan sommarlovet. Detta på halv tid eftersom jag arbetar som förskollärare på halv tid på Förskolan Björkbacken.
Jag ska bland annat se om jag kan vara behjälplig i arbetet med en elev med autism, arbetsmetoder kring elev med teckenbehov, övergång mellan förskola och skola för ett barn i särskilda behov och lite annat smått och gott. Jag tror inte jag hinner göra underverk eller åstadkomma särskilt radikala saker för skolan jobbar redan väldigt bra men med hjälp av observationer och handledning och samtal kanske vi kan förbättra lite till. Om inte annat så får jag en möjlighet att se allt bra som pedagogerna gör och berömma dem för det och använda det inför nästa års planering. Det som ör bra bygger vi vidare på helt enkelt och utvecklar lite till...
Den andra halvan av dagen är jag som sagt på Björkbackens förskola.
Mycket utmanande att få jobba på en förskola som ligger i skolans lokaler - möjligheter till samnyttjande, övergångar för barnen mellan verksamheterna och framförallt samarbete mellan pedagogerna. Det skapar bra förutsättningar för trygghet och kvalité, det är min fulla övertygelse.
Nu vet ni vad jag pysslar med fram till sommaren...
Kram
Alexandra"
Åh, vad jag längtar tillbaka till arbete nu!
Men arbetet är ändå viktigare än detta. Alla barn, all personal och alla föräldrar som är värda all uppskattning och omsorg; jag LÄNGTAR efter att möta dem igen. I morgon är jag fit for fight igen!
Å så läser jag detta på en av mina anställdas blogg och blir bara så GLAD!!! Så ska vi ha det på Dansutskolan!
"Jag skrev ju att jag skulle blogga om mina ändrade arbetsuppgifter. Här kommer det ni undrade över...
På Dansutskolan där jag har arbetat ett tag har vi en rektor som heter Marie-Louise Ramevik, en kanon duktig och inspirerande skolledare!
Hon har gett mig några uppgifter som jag gärna tar mig an de sista veckorna innan sommarlovet. Detta på halv tid eftersom jag arbetar som förskollärare på halv tid på Förskolan Björkbacken.
Jag ska bland annat se om jag kan vara behjälplig i arbetet med en elev med autism, arbetsmetoder kring elev med teckenbehov, övergång mellan förskola och skola för ett barn i särskilda behov och lite annat smått och gott. Jag tror inte jag hinner göra underverk eller åstadkomma särskilt radikala saker för skolan jobbar redan väldigt bra men med hjälp av observationer och handledning och samtal kanske vi kan förbättra lite till. Om inte annat så får jag en möjlighet att se allt bra som pedagogerna gör och berömma dem för det och använda det inför nästa års planering. Det som ör bra bygger vi vidare på helt enkelt och utvecklar lite till...
Den andra halvan av dagen är jag som sagt på Björkbackens förskola.
Mycket utmanande att få jobba på en förskola som ligger i skolans lokaler - möjligheter till samnyttjande, övergångar för barnen mellan verksamheterna och framförallt samarbete mellan pedagogerna. Det skapar bra förutsättningar för trygghet och kvalité, det är min fulla övertygelse.
Nu vet ni vad jag pysslar med fram till sommaren...
Kram
Alexandra"
Åh, vad jag längtar tillbaka till arbete nu!
torsdag 5 maj 2011
Två flugor slagna. Gott i hjärtat!
Fjorton svartklädda män, en förskolechef och en liten rektor i svart kavaj skrider som en kunglig delegation genom skolan. Det pratas och antecknas för brinnande livet. Varje vrå granskas in i minsta detalj. Barnen tittar storögt. De som inte är lika andaktsfulla ropar: Hej, rektorn! Rektorn hejar tillbaka och blir glad av mötet.
Jag fascineras över hur fjorton svartklädda män lyckas vistas i en skola med 240 barn under 1.5 timme utan att lägga märke till dem. Fjorton svartklädda män som missar massor av guldmöten med fina och nyfikna små människor.
Å andra sidan var inte syftet med skridandet att möta barnen utan att planera inför sommarens stora slutspurt av mögelsaneringen. Men det ena behöver nog inte utesluta det andra. Jag har i alla fall ett gott underlag för min fortsatta planering av saneringen OCH härliga barnmöten med mig i hjärtat. Bra dag!
Jag fascineras över hur fjorton svartklädda män lyckas vistas i en skola med 240 barn under 1.5 timme utan att lägga märke till dem. Fjorton svartklädda män som missar massor av guldmöten med fina och nyfikna små människor.
Å andra sidan var inte syftet med skridandet att möta barnen utan att planera inför sommarens stora slutspurt av mögelsaneringen. Men det ena behöver nog inte utesluta det andra. Jag har i alla fall ett gott underlag för min fortsatta planering av saneringen OCH härliga barnmöten med mig i hjärtat. Bra dag!
torsdag 28 april 2011
Tänka ihop, så kul!
Jobba, jobba, jobba. Nästan inte hinna tänka. Tur att jag har en halvtimmas enkel bilresa till och från jobbet varje dag så jag hinner landa i allt!
Men de där ensamtankarna leder inte alltid hela vägen. Därför är det så underbart när man får sitta ner i ett förbehållslöst samtal och tillsammans tänka vidare.
Så slutade jag dagen; genom att samtala med en del av mina fantastiska resurspersoner på Dansutskolan. Det var andra gången vi träffades och syftet med våra samtal är att smida ihop en ännu bättre organisation kring de elever som behöver ännu lite mer stöttning än vad klassläraren kan ge.
Vi är på god väg mot något riktigt bra, en utveckling av det vi redan gör men som kan bli ännu bättre för både barn och vuxna. Och jag kan lova; många goda tankar kläcks i samtalet, tankar som jag aldrig skulle kunna ha värkt fram själv. Inte ens om jag skulle göra en bilresa Läggesta - Kiruna t.o.r.
Men de där ensamtankarna leder inte alltid hela vägen. Därför är det så underbart när man får sitta ner i ett förbehållslöst samtal och tillsammans tänka vidare.
Så slutade jag dagen; genom att samtala med en del av mina fantastiska resurspersoner på Dansutskolan. Det var andra gången vi träffades och syftet med våra samtal är att smida ihop en ännu bättre organisation kring de elever som behöver ännu lite mer stöttning än vad klassläraren kan ge.
Vi är på god väg mot något riktigt bra, en utveckling av det vi redan gör men som kan bli ännu bättre för både barn och vuxna. Och jag kan lova; många goda tankar kläcks i samtalet, tankar som jag aldrig skulle kunna ha värkt fram själv. Inte ens om jag skulle göra en bilresa Läggesta - Kiruna t.o.r.
tisdag 19 april 2011
Orka blogga
Det var ett tag sedan jag bloggade. Orken har bara inte funnits. När det där händer som inte kan hända, då är bloggen en världslig sak. Den ger distans till allt annat. Till livet och det viktigaste.
Nu försöker jag hämta andan genom att ha lite semester. Jag undrar om ekvationen rektor och semester ens går att få ut. Verkar tveksamt. Värjer mig så gott det går, men somligt går inte att ta semester ifrån.
Känner trötthet, tacksamhet och nyfikenhet i en salig blandning. Jag har förmånen att få vara i livets, stundligen, hårda mitt. Jag får vara delaktig. Det är så fantastiskt!
Och så de där magiska ögonblicken. De där "triviala" händelserna som andra kan le överseende åt. Som när elever kommer tisslande med en vacker påskteckning: "Till rektorn från D-barnen". Hjärtat blir så varmt. Inte minst av kommentaren i korridoren när de lämnat mitt rum: "Vad glad hon blev!". Älskade, fina ungar som jag får finnas med!
Nu försöker jag hämta andan genom att ha lite semester. Jag undrar om ekvationen rektor och semester ens går att få ut. Verkar tveksamt. Värjer mig så gott det går, men somligt går inte att ta semester ifrån.
Känner trötthet, tacksamhet och nyfikenhet i en salig blandning. Jag har förmånen att få vara i livets, stundligen, hårda mitt. Jag får vara delaktig. Det är så fantastiskt!
Och så de där magiska ögonblicken. De där "triviala" händelserna som andra kan le överseende åt. Som när elever kommer tisslande med en vacker påskteckning: "Till rektorn från D-barnen". Hjärtat blir så varmt. Inte minst av kommentaren i korridoren när de lämnat mitt rum: "Vad glad hon blev!". Älskade, fina ungar som jag får finnas med!
onsdag 13 april 2011
Barns tankar
Tack, gode Gud, att jag får vara en del av barnens värld. Tack för att jag får ta del av barns tankar. Ge mig tålamod att förstå vad barnen faktiskt vill ha sagt. Ge mig tålamod...
De senaste dagarna har jag haft förmånen att möta barn och vuxna i de allra mest nakna samtalen. Jag säger förmån, för jag är så tacksam över att få ta del av de tankar och uttryck som jag fått vara och är delaktig i. Jag har varit inbjuden. Jag har fått ta del. Jag är.
I det svåraste finns också det nära. Sorg är också kärlek och närhet. Vi som saknar försöker att sätta ord på det. Det är svårt.
Barn behöver inte tänka. De skriver, ritar och agerar. Så förstår vi deras tankar. Jag känner mig utvald när jag får ta del av deras tankar och deras värld. Tack!
De senaste dagarna har jag haft förmånen att möta barn och vuxna i de allra mest nakna samtalen. Jag säger förmån, för jag är så tacksam över att få ta del av de tankar och uttryck som jag fått vara och är delaktig i. Jag har varit inbjuden. Jag har fått ta del. Jag är.
I det svåraste finns också det nära. Sorg är också kärlek och närhet. Vi som saknar försöker att sätta ord på det. Det är svårt.
Barn behöver inte tänka. De skriver, ritar och agerar. Så förstår vi deras tankar. Jag känner mig utvald när jag får ta del av deras tankar och deras värld. Tack!
måndag 4 april 2011
Plötsligt ramlade det ner en halv miljon!
Idag har jag jobbat hemma med att försöka råda bot på värsta dokumentationsmisären, den där gigantiska pappershögen som så länge förpestat mitt skrivbord. Det har gått väldigt bra att beta av den, även om en hel del kvarstår. Värsta surdegarna har i alla fall avverkats.
Vid lunchtid ringde SN och ville göra en intervju angående att vi fått projektpengar från Skolverket. Det blev megasnurr i skallen, jag trodde faktiskt inte att vi skulle få pengarna vi sökt. Men idag har det dimpt ner drygt en halv miljon kronor att sätta sprätt på. Måste medge att det snurrar i skallen!
Men åter på jobbet i morgon ska vi dra upp strukturerna för hur pengarna ska användas. Vi har ju faktiskt en plan, nu ska den finslipas och sättas i verket.
Det ska bli superkul att följa projektets gång och jag lär återkomma många gånger med hur det fortskrider. I slutänden ska det bli ÄNNU duktigare lärare än jag redan har. Kan det vara bättre än så här att vara rektor?
Vid lunchtid ringde SN och ville göra en intervju angående att vi fått projektpengar från Skolverket. Det blev megasnurr i skallen, jag trodde faktiskt inte att vi skulle få pengarna vi sökt. Men idag har det dimpt ner drygt en halv miljon kronor att sätta sprätt på. Måste medge att det snurrar i skallen!
Men åter på jobbet i morgon ska vi dra upp strukturerna för hur pengarna ska användas. Vi har ju faktiskt en plan, nu ska den finslipas och sättas i verket.
Det ska bli superkul att följa projektets gång och jag lär återkomma många gånger med hur det fortskrider. I slutänden ska det bli ÄNNU duktigare lärare än jag redan har. Kan det vara bättre än så här att vara rektor?
torsdag 31 mars 2011
Vem tar ansvar för barnen?
I ett halvår har jag hållt på. Berättat, önskat, förhandlat, varit saklig, hoppats, förmedlat, bönat och bett, grymtat, förklarat, stöttat och senaste dagarna varit vansinnigt arg. Tydligen är det ren och skär ilska, i kombination med goda medarbetares insatser, som behövs för att poletten ska ramla ner. Och då pratar jag inte om en juke box.
Jag pratar om barns väl och ve. Barn som drabbas av ohälsa av olika slag. Barn som är med om saker vi inte ens vill tänka på. Barn som behöver hjälp att reda i sina tankar och upplevelser, det där som inte skolan kan hjälpa dem med, hur mycket vi än vill.
Ibland går det som på räls, barn får snabbt och smidigt den hjälp de behöver och skuttar vidare i livet. Ibland händer inte ett enda jota. INTE ETT ENDA JOTA. Ingen vill kännas vid sitt ansvar. Vi i skolan ser hur barnet i fråga mår allt sämre. Vi gör vad vi kan, men har inte kunskaper nog att göra det som behövs.
Då tvivlar jag på vårt samhälle, vårt välutvecklade samhälle med s.k. skyddsfunktioner för invånarna. Men kan man inte tala för sin sak och hamnar man inte hos rätt person vid rätt tillfälle då är det ibland som förgjort. Då tvivlar jag och undrar: vem tar egentligen ansvar för barnen?
Ibland behövs det en arg rektor och envisa medarbetare för att barn ska få den hjälp de behöver. Ett halvårs kämpande har i dag gett resultat. Det är ett halvår för sent, men förhoppningsvis inte för sent för barnet i fråga. Nu tar vi nya tag för att tillsammans stötta barnet i dess fortsatta utveckling och lärande.
Jag pratar om barns väl och ve. Barn som drabbas av ohälsa av olika slag. Barn som är med om saker vi inte ens vill tänka på. Barn som behöver hjälp att reda i sina tankar och upplevelser, det där som inte skolan kan hjälpa dem med, hur mycket vi än vill.
Ibland går det som på räls, barn får snabbt och smidigt den hjälp de behöver och skuttar vidare i livet. Ibland händer inte ett enda jota. INTE ETT ENDA JOTA. Ingen vill kännas vid sitt ansvar. Vi i skolan ser hur barnet i fråga mår allt sämre. Vi gör vad vi kan, men har inte kunskaper nog att göra det som behövs.
Då tvivlar jag på vårt samhälle, vårt välutvecklade samhälle med s.k. skyddsfunktioner för invånarna. Men kan man inte tala för sin sak och hamnar man inte hos rätt person vid rätt tillfälle då är det ibland som förgjort. Då tvivlar jag och undrar: vem tar egentligen ansvar för barnen?
Ibland behövs det en arg rektor och envisa medarbetare för att barn ska få den hjälp de behöver. Ett halvårs kämpande har i dag gett resultat. Det är ett halvår för sent, men förhoppningsvis inte för sent för barnet i fråga. Nu tar vi nya tag för att tillsammans stötta barnet i dess fortsatta utveckling och lärande.
onsdag 30 mars 2011
Gladskvaller som gläder
Det är svettigt och kul att vara chef, båda komponeneterna ingår i paketet. Jag kämpar, sliter, kör huvudet i väggen. Jag backar, kör igen, lyckas emellanåt. Frustrationsnivån är ibland hög, tempot likaså.
Många har synpunkter på vad jag gör, det ingår också i paketet. Jag försöker att inte vara en vindflöjel utan styra efter ledstjärnan "barnets rätt till sin utbildning". Det är mitt uppdrag. Jag sliter för det, kör huvudet i den väggen ibland, lyckas också. DÅ är det gott.
Och ibland kommer såna där kvittenser som flyttar hettan från hjärnan till hjärtat. En liten fågel kvittrade i kväll en skön melodi i mitt öra, ett gladskvaller som gick rakt in i hjärtat. Å så orkar jag ett tag till, lyft av goda tankar och positiv feed back. Nya, friska tag i morgon, alltså. Allt för elevernas rätt till kunskap!
Många har synpunkter på vad jag gör, det ingår också i paketet. Jag försöker att inte vara en vindflöjel utan styra efter ledstjärnan "barnets rätt till sin utbildning". Det är mitt uppdrag. Jag sliter för det, kör huvudet i den väggen ibland, lyckas också. DÅ är det gott.
Och ibland kommer såna där kvittenser som flyttar hettan från hjärnan till hjärtat. En liten fågel kvittrade i kväll en skön melodi i mitt öra, ett gladskvaller som gick rakt in i hjärtat. Å så orkar jag ett tag till, lyft av goda tankar och positiv feed back. Nya, friska tag i morgon, alltså. Allt för elevernas rätt till kunskap!
torsdag 17 mars 2011
På (kon)kursens brant
Två dagars kurs är till ända. Jag har drillats i "Att handleda pedagoger" av John Steinberg. En så grymt intensiv kurs har jag aldrig varit med om förut så nu måste jag smälta allt innan jag går vidare. Sen ska det bli SÅ spännande att göra klassrumsbesök med nya ögon och lite mer struktur än tidigare.
Medan tankarna försöker landa i skallen laddar jag upp för en ny kursdag i morgon. Då blir det Mål- och resultatstyrning för kulturskolechefer. Vi har läst "Från prat till resultat" och "Estetiska lärprocesser". Den sistnämnda boken har satt ordentliga griller i huvudet på mig. Känns som att jag inte behöver mer hjärndimma nu.
Så - nu känns det som att det ibland blir lite för mycket av det goda, känner mig som att jag vore på (kon)kursens brant...
Medan tankarna försöker landa i skallen laddar jag upp för en ny kursdag i morgon. Då blir det Mål- och resultatstyrning för kulturskolechefer. Vi har läst "Från prat till resultat" och "Estetiska lärprocesser". Den sistnämnda boken har satt ordentliga griller i huvudet på mig. Känns som att jag inte behöver mer hjärndimma nu.
Så - nu känns det som att det ibland blir lite för mycket av det goda, känner mig som att jag vore på (kon)kursens brant...
tisdag 15 mars 2011
Lönesamtal. Tjo h o o o . . . ?
Det är lönesamtalsdags och läge att följa upp medarbetarsamtalen och verksamheten. Förväntansfulla medarbetare, som dagligen gör underverk, har fått ett skriftligt omdöme av mig, givetvis utifrån de fastställda kriterierna. Lönesamtalen utgår från dessa omdömen och vad medarbetarna tänker om det jag skrivit. Det är spännande samtal.
Efter ett halvår har jag inte hunnit se så mycket men jag försöker att ge en så rättvisande bild som möjligt. Många hamnar i mittfåran, trots att jag vet att jag har superduktiga pedagoger. Det känns orättvist.
Orättvisa nummer två är att det inte finns så mycket pengar att fördela. En duktig lärare får inte många hundralappar i lönehöjning, det är rent skräp, tycker jag.
Nä, lärare har i grunden alldeles för låg lön. Dessutom är det sällan som det finns tillräckligt med pengar att fördela till de duktiga kämparna. Mina positiva ordalag i lönesamtalen betyder inte särskilt mycket. Om det tycker jag: Skräp, skräp, skräp!!!
Efter ett halvår har jag inte hunnit se så mycket men jag försöker att ge en så rättvisande bild som möjligt. Många hamnar i mittfåran, trots att jag vet att jag har superduktiga pedagoger. Det känns orättvist.
Orättvisa nummer två är att det inte finns så mycket pengar att fördela. En duktig lärare får inte många hundralappar i lönehöjning, det är rent skräp, tycker jag.
Nä, lärare har i grunden alldeles för låg lön. Dessutom är det sällan som det finns tillräckligt med pengar att fördela till de duktiga kämparna. Mina positiva ordalag i lönesamtalen betyder inte särskilt mycket. Om det tycker jag: Skräp, skräp, skräp!!!
torsdag 10 mars 2011
Varför har rektorer så roligt?
De flesta torsdagar är chefsdagar, ofta med mer än fullspäckad agenda. Det är mycket som ska åstadkommas av få i en liten kommun, men vi klarar det rätt så bra. Tycker i alla fall jag. Och då vill jag inte påstå att vi rektorer gör det helt själva. Utan våra fantastiska medarbetare skulle vi inte åstadkomma någonting alls!!!
Dagens agenda var fylld med allt från lönerevision till hemsidor, investeringsbehov till framtida rekryteringsbehov, och så en hel del mer. Inte konstigt att vi efter lunch flippade ut en aning och att skrattsalvorna avlöste varandra i en strid ström.
I ett stundtals tufft yrke är det viktigt att också hitta glädje och styrka tillsammans. Det har vi förstås i vardagen med elever, föräldrar och personal, men vi behöver det också i ledningsgruppen. En dag som denna har vi genom djupa diskussioner och hjärtliga skratt funnit mycket glädje hos varandra. Det bådar gott inför ett fortsatt härligt utvecklingsarbete i vår gemensamma verksamhet och jag är mycket nöjd med den här dagen.
Varför har vi det då så roligt? Jo, för att vi, med alla våra olikheter, har en genuin vilja att utveckla förskola och skola i Gnesta kommun. Dessutom trivs vi så gott i varandras sällskap därför att vi kan tycka och tänka fritt tillsammans. DET är en god förutsättning för stolt framtid i Gnesta!
Dagens agenda var fylld med allt från lönerevision till hemsidor, investeringsbehov till framtida rekryteringsbehov, och så en hel del mer. Inte konstigt att vi efter lunch flippade ut en aning och att skrattsalvorna avlöste varandra i en strid ström.
I ett stundtals tufft yrke är det viktigt att också hitta glädje och styrka tillsammans. Det har vi förstås i vardagen med elever, föräldrar och personal, men vi behöver det också i ledningsgruppen. En dag som denna har vi genom djupa diskussioner och hjärtliga skratt funnit mycket glädje hos varandra. Det bådar gott inför ett fortsatt härligt utvecklingsarbete i vår gemensamma verksamhet och jag är mycket nöjd med den här dagen.
Varför har vi det då så roligt? Jo, för att vi, med alla våra olikheter, har en genuin vilja att utveckla förskola och skola i Gnesta kommun. Dessutom trivs vi så gott i varandras sällskap därför att vi kan tycka och tänka fritt tillsammans. DET är en god förutsättning för stolt framtid i Gnesta!
tisdag 8 mars 2011
"Årets tråkigaste dag" är över ;)
Jo, jag överlevde faktiskt dagen, tro det eller ej. Varje år får jag rysningar när inbjudan till Framtidsdagen kommer. Sövande dragningar om bokslut och siffror i oändliga kolumner. Ögonen brukar gå i kors och hjärnan kännas som en tvättsvamp. Jag brukar kunna hålla ihop mig just då, men efteråt oja mig över hur trist det varit. Förr om åren, alltså.
Men i år, ta daa! Jag var vaken precis helt tiden! Inte en enda långsam dragning. I stället aktiv "vernissage" med de olika förvaltningarnas måluppfyllelse och utfall. Diskussioner och goda tankar där alla var delaktiga. SÅ ska en slipsten dras.
Dagen kröntes dessutom av framtidsspaning av Kairos Future, alltid lika spännande att lyssna till. Denna gång var det bland annat datorer som slår människor i "Jeopardy" med hästlängder. Vad betyder det för mig och min verksamhet framöver? Sån´t där sätter igång min hjärnverksamhet...
Och så har jag fått ändra min världsbild vad det gäller "Årets tråkigaste dag". Jag får döpa om den till nästa år!
Länk till Kairos Future
Men i år, ta daa! Jag var vaken precis helt tiden! Inte en enda långsam dragning. I stället aktiv "vernissage" med de olika förvaltningarnas måluppfyllelse och utfall. Diskussioner och goda tankar där alla var delaktiga. SÅ ska en slipsten dras.
Dagen kröntes dessutom av framtidsspaning av Kairos Future, alltid lika spännande att lyssna till. Denna gång var det bland annat datorer som slår människor i "Jeopardy" med hästlängder. Vad betyder det för mig och min verksamhet framöver? Sån´t där sätter igång min hjärnverksamhet...
Och så har jag fått ändra min världsbild vad det gäller "Årets tråkigaste dag". Jag får döpa om den till nästa år!
Länk till Kairos Future
onsdag 2 mars 2011
Lärarlegitimation, ja!
Nu är det formellt beslutat att lärarlegitimation införs i svensk skola. Det blir bra!
För mig är det självklart att anställa utbildade lärare men hittills har det inte varit självklart vem som varit utbildad. En pedagogisk utbildning har räckt, att lärarna inte varit utbildade i de ämnen och de åldersgrupperde de undervisar i har hittills inte varit det primära. Det är inte konstigt, för det är längesen det fanns en lärarutbildning som levde upp till dessa krav.
Det är ett svek mot svensk skola och svenska lärare. Jag har själv undervisat i SO-ämnen på 7-9 utan att ha formell behörighet i alla de fyra ämnena. Jag var en skicklig pedagog, men ämneskunskaperna räckte inte alltid till. Jag kände mig osäker ibland, det märktes förmodligen i klassrummet och eleverna fick inte en tillräckligt djup utbildning.
Musik är mitt huvudämne och när jag undervisade var jag oerhört skicklig på att välja metoder efter elevernas behov och intressen. Jag var "en Stavros" och eleverna nådde goda resultat. Dessutom hade jag oerhört kul varje dag. Jag hävdar att det berodde på min djupa kunskap i ämnet.
Nu blir det spännande att se hur vi ska få ihop detta med de lärare vi har. Vi har många superpedagoger men en del av dem behöver komplettera sin utbildning eller också måste vi organisera om för att nyttja kompetensen på allra bästa sätt. Allt detta för en ökad måluppfyllelse. Grattis till alla Sveriges lärare och elever!
Här finns länk till Skolverkets information om Lärarlegitimation
För mig är det självklart att anställa utbildade lärare men hittills har det inte varit självklart vem som varit utbildad. En pedagogisk utbildning har räckt, att lärarna inte varit utbildade i de ämnen och de åldersgrupperde de undervisar i har hittills inte varit det primära. Det är inte konstigt, för det är längesen det fanns en lärarutbildning som levde upp till dessa krav.
Det är ett svek mot svensk skola och svenska lärare. Jag har själv undervisat i SO-ämnen på 7-9 utan att ha formell behörighet i alla de fyra ämnena. Jag var en skicklig pedagog, men ämneskunskaperna räckte inte alltid till. Jag kände mig osäker ibland, det märktes förmodligen i klassrummet och eleverna fick inte en tillräckligt djup utbildning.
Musik är mitt huvudämne och när jag undervisade var jag oerhört skicklig på att välja metoder efter elevernas behov och intressen. Jag var "en Stavros" och eleverna nådde goda resultat. Dessutom hade jag oerhört kul varje dag. Jag hävdar att det berodde på min djupa kunskap i ämnet.
Nu blir det spännande att se hur vi ska få ihop detta med de lärare vi har. Vi har många superpedagoger men en del av dem behöver komplettera sin utbildning eller också måste vi organisera om för att nyttja kompetensen på allra bästa sätt. Allt detta för en ökad måluppfyllelse. Grattis till alla Sveriges lärare och elever!
Här finns länk till Skolverkets information om Lärarlegitimation
tisdag 1 mars 2011
Barbiespel och tjänsteplanering
Tisdag morgon, runda på sportlovsmättad skola. Barn och vuxna i skön samvaro på de olika avdelningarna, rektor med lugna steg. Hamnade i soffa på fritidshem E med Maya och Emilia som ville spela Barbiespel med mig. Jag kan inte påstå att jag någonsin förstod reglerna, men vi hade det trevligt i alla fall.
Fortsatt runda på alla avdelningarna där barn i lugn och ro sysselsatte sig, själva eller tillsammans med andra. Vilken härlig stämning, vilket lugn och god stämning. Tänk vad skönt vi kan ha det tillsammans.
Så äntligen kunde jag sätta mig ner med min fina skolassistent för medarbetarsamtal. Vi trivs gott i varandras sällskap och har en gemensam vilja att utveckla arbetet. Idag kom vi några steg framåt på den vägen, underbart känns det.
Efter en snabb sushi-lunch i farten var det dags för kommunövergripande tjänsteplanering, ett inte helt enkelt arbete. Men nu har vi koll på lediga tjänster och vad vi kan erbjuda våra medarbetare inför nästa läsår. Nu återstår pusslandet att få till det. Det är den mest spännande delen av processen, den när man ska göra verklighet av tankarna. Det gillar jag, alltid lika spännande, den där processen som sker i samtalen. Mmm...
Fortsatt runda på alla avdelningarna där barn i lugn och ro sysselsatte sig, själva eller tillsammans med andra. Vilken härlig stämning, vilket lugn och god stämning. Tänk vad skönt vi kan ha det tillsammans.
Så äntligen kunde jag sätta mig ner med min fina skolassistent för medarbetarsamtal. Vi trivs gott i varandras sällskap och har en gemensam vilja att utveckla arbetet. Idag kom vi några steg framåt på den vägen, underbart känns det.
Efter en snabb sushi-lunch i farten var det dags för kommunövergripande tjänsteplanering, ett inte helt enkelt arbete. Men nu har vi koll på lediga tjänster och vad vi kan erbjuda våra medarbetare inför nästa läsår. Nu återstår pusslandet att få till det. Det är den mest spännande delen av processen, den när man ska göra verklighet av tankarna. Det gillar jag, alltid lika spännande, den där processen som sker i samtalen. Mmm...
måndag 28 februari 2011
Städning och budget
När jag kom till jobbet idag var det tomt och ödsligt, "bara" tre medarbetare som donade med pianoflytt och planering. Resten av fritidshemsbarnen och personalen var på fotbollsturnering. Så tomt och så trist att arbeta i ett nästan tomt hus. Tur att en liten kille från Björkbacken kom förbi så jag fick mig en pratstund.
Sen blev det skrivbordsstädning vilket resulterade i att jag kunde dammtorka det fram på eftermiddagen. Fantastiskt fint blev det! Men jag vet också vad som väntar. Jag kommer inte att hitta ett enda papper när jag återvänder till jobbet i morgon. Förut visste jag i alla fall i vilken hög jag hade de olika sakerna...
I kväll har jag jobbat med budgeten. Det känns faktiskt ganska så pirrigt att handskas med alla dessa slantar. Jag vill att de ska användas på bästa möjliga sätt och nu känns det som att mina planer inför hösten kan gå i lås. Hoppas jag i alla fall.
Mina fina anställda vänder ut och in på sig för att räcka till överallt och ibland behövs ett par extra ögon, ett par extra öron eller en extra famn. Det försöker jag att få till där behoven är som störst.
Och så gnuggar jag en idé som jag sakta håller på att sjösätta, en idé om mer samordning och samarbete för barn som behöver lite mer än sedvanlig klassrumsundervisning. Jag är, tillsammans med goda medarbetare, på god väg att få till det. Det är bara några pengar till som saknas. Eftersom inte hela budgettilldelningen är klar har jag goda förhoppningar. Hoppas, hoppas gör jag i kväll!
Sen blev det skrivbordsstädning vilket resulterade i att jag kunde dammtorka det fram på eftermiddagen. Fantastiskt fint blev det! Men jag vet också vad som väntar. Jag kommer inte att hitta ett enda papper när jag återvänder till jobbet i morgon. Förut visste jag i alla fall i vilken hög jag hade de olika sakerna...
I kväll har jag jobbat med budgeten. Det känns faktiskt ganska så pirrigt att handskas med alla dessa slantar. Jag vill att de ska användas på bästa möjliga sätt och nu känns det som att mina planer inför hösten kan gå i lås. Hoppas jag i alla fall.
Mina fina anställda vänder ut och in på sig för att räcka till överallt och ibland behövs ett par extra ögon, ett par extra öron eller en extra famn. Det försöker jag att få till där behoven är som störst.
Och så gnuggar jag en idé som jag sakta håller på att sjösätta, en idé om mer samordning och samarbete för barn som behöver lite mer än sedvanlig klassrumsundervisning. Jag är, tillsammans med goda medarbetare, på god väg att få till det. Det är bara några pengar till som saknas. Eftersom inte hela budgettilldelningen är klar har jag goda förhoppningar. Hoppas, hoppas gör jag i kväll!
torsdag 17 februari 2011
Bestämmer du när jag ska lägga mig?
Det finns rätt så många guldstunder i mitt jobb, inte minst i de små samtalen med eleverna, de där spontana samtalen som uppstår precis var och när som helst.
Igår hände det utanför Skolrestaurangen där jag sprang på lilla S som just kommit från Skolbion och tillsammans med mig ramlade ner på en soffa för att pusta ut lite. "Hej rektorn!" ekade det när jag klev in där. Inte kan man springa förbi då!
Jag satte mig hos S och småspråkade lite om Skolbion. Så frågade hon om det är roligt att bestämma. Jodå, det var jag ju tvungen att tillstå.
- Bestämmer du över mig? frågade hon.
- Ja, en del, svarade jag.
- Bestämmer du när jag ska gå och lägga mig? frågade hon sedan.
Det var lite svårt att hålla sig för skratt då, men jag svarade att det bara är i skolan som jag bestämmer över henne. Efter en stunds tyst funderande sa S:
- Hemma är det mamma som är rektor.
Varm i hjärtat och med ett leende på läpparna fortsatte sedan min arbetsdag med betydligt jobbigare saker än så, men lilla S made my day.
Igår hände det utanför Skolrestaurangen där jag sprang på lilla S som just kommit från Skolbion och tillsammans med mig ramlade ner på en soffa för att pusta ut lite. "Hej rektorn!" ekade det när jag klev in där. Inte kan man springa förbi då!
Jag satte mig hos S och småspråkade lite om Skolbion. Så frågade hon om det är roligt att bestämma. Jodå, det var jag ju tvungen att tillstå.
- Bestämmer du över mig? frågade hon.
- Ja, en del, svarade jag.
- Bestämmer du när jag ska gå och lägga mig? frågade hon sedan.
Det var lite svårt att hålla sig för skratt då, men jag svarade att det bara är i skolan som jag bestämmer över henne. Efter en stunds tyst funderande sa S:
- Hemma är det mamma som är rektor.
Varm i hjärtat och med ett leende på läpparna fortsatte sedan min arbetsdag med betydligt jobbigare saker än så, men lilla S made my day.
måndag 14 februari 2011
Göra-listan och allt det andra
Ännu en kreativ och härlig arbetsdag där jag faktiskt hunnit träffa en hel del av mina medarbetare har förflutit. Såna dagar känns alltid bra, dagar då de spontana samtalen leder oss framåt mot en ännu bättre skola. I flera samtal har jag vänt och vridit på tankar tillsammans med kloka medarbetare, en helt underbar känsla!
Vid hemdags konstaterade jag att "göra-listan" bara hade fått ett par strykningar. Depp. Jag har ju jobbat som en tok idag, inte rullat tummarna direkt.
Men så tänker jag att de där fina samtalen jag haft, de som betytt något verkligt för skolans utveckling, de fanns inte nedklottrade på min minneslapp. De kan inte heller stå där, för det är ibland i det spontana som det faktiskt sker, den där fria tanken som virvlar iväg och blir till något större och bättre.
Så "göra-listan" har jag kvar och dessutom en massa goda tankar att vända vidare på. Mmm...
Vid hemdags konstaterade jag att "göra-listan" bara hade fått ett par strykningar. Depp. Jag har ju jobbat som en tok idag, inte rullat tummarna direkt.
Men så tänker jag att de där fina samtalen jag haft, de som betytt något verkligt för skolans utveckling, de fanns inte nedklottrade på min minneslapp. De kan inte heller stå där, för det är ibland i det spontana som det faktiskt sker, den där fria tanken som virvlar iväg och blir till något större och bättre.
Så "göra-listan" har jag kvar och dessutom en massa goda tankar att vända vidare på. Mmm...
fredag 11 februari 2011
Något insnöad...
Redan igår började jag ana att det kunde bli arbete hemma idag. Snön vräkte ner och det blåste så tallkronorna vajade som palmer. Mycket riktigt; fredagsmorgonen var inbäddad i ett tjockt duntäcke av snö och det hela förbättrades stadigt av ny nederbörd.
Klockan sju ringde vår bussansvarige och sa att det blev svårt för bussarna att köra alla barn till skolan idag. Jag var inte förvånad. Jag avvaktade läget och ringde sedan till en kollega som reser samma väg som jag. Hon hade haft fullt sjå att ta sig hem igår kväll och hade bestämt sig för att jobba hemma idag. En träff med henne var det enda bokade mötet för mig idag, så det blev hemmabeslut för mig också.
Telefon och mail har gått varm under dagen, tänk vad teknik är bra när den fungerar. Jag har ägnat dagen åt att tömma mailboxen som behövde en rejäl omgång. Trots att jag försöker att hålla efter den varje dag så fylls den obarmhärtigt på. Jag började med 575 mail och slutade fem timmar senare med 35 mail som jag inte kan radera ännu. Känner mig oerhört nöjd just nu!
Klockan sju ringde vår bussansvarige och sa att det blev svårt för bussarna att köra alla barn till skolan idag. Jag var inte förvånad. Jag avvaktade läget och ringde sedan till en kollega som reser samma väg som jag. Hon hade haft fullt sjå att ta sig hem igår kväll och hade bestämt sig för att jobba hemma idag. En träff med henne var det enda bokade mötet för mig idag, så det blev hemmabeslut för mig också.
Telefon och mail har gått varm under dagen, tänk vad teknik är bra när den fungerar. Jag har ägnat dagen åt att tömma mailboxen som behövde en rejäl omgång. Trots att jag försöker att hålla efter den varje dag så fylls den obarmhärtigt på. Jag började med 575 mail och slutade fem timmar senare med 35 mail som jag inte kan radera ännu. Känner mig oerhört nöjd just nu!
söndag 6 februari 2011
Gnestastämma med ös
Igår var det dags för årets upplaga av Gnestastämman, denna gång med lite mer ungdomlig touch än eljest. Och vilket ös det var, helt fantastiskt!
Min insats i det hela var att agera domare vid "Folkbandskampen", en inte helt enkel uppgift. Tre grupper hade anmält sig och uppdraget var att göra om en schlagerklassiker till något mer folkdansvänligt format.
Grupperna Freja, Rappakalja och RÄFV hade tagit sig an uppgiften på en konstruktivt och spännande sätt. Ni kan ju ana hur "Smoke on the water" låter som vals eller polska!
Efter en stunds överläggningar kunde till slut juryn enas om att RÄFV kammat hem segern med sin humoristiska och välljudande version av "Leende guldbruna ögon". Glädjen stod högt i tak, ingen skrek domarjävel och sen tog dansen vid. Det var så härligt att se hur gammal och ung tillsammans svängde sina lurviga till långt fram mot midnatt.
Tack Tove, Karin, Åsa, PeO och Leffe för en underbar stämma!
Min insats i det hela var att agera domare vid "Folkbandskampen", en inte helt enkel uppgift. Tre grupper hade anmält sig och uppdraget var att göra om en schlagerklassiker till något mer folkdansvänligt format.
Grupperna Freja, Rappakalja och RÄFV hade tagit sig an uppgiften på en konstruktivt och spännande sätt. Ni kan ju ana hur "Smoke on the water" låter som vals eller polska!
Efter en stunds överläggningar kunde till slut juryn enas om att RÄFV kammat hem segern med sin humoristiska och välljudande version av "Leende guldbruna ögon". Glädjen stod högt i tak, ingen skrek domarjävel och sen tog dansen vid. Det var så härligt att se hur gammal och ung tillsammans svängde sina lurviga till långt fram mot midnatt.
Tack Tove, Karin, Åsa, PeO och Leffe för en underbar stämma!
fredag 4 februari 2011
Uppdrag och skratt i god kombination
Två mycket intensiva chefsdagar är till ända och det är ganska fredagsslut i skallen. Inte konstigt egentligen, vi har haft så spännande diskussioner.
Mycket har kretsat kring mål, resultat och våra kvalitetsredovisningar. Att jobba med internkontrollplanen låter väl inte så där värst upphetsande, men allt detta har lett till djupa diskussioner om vad det faktiskt är vi arbetar med och mot.
Vi har konstaterat att vi börjar formera en riktigt bra chefsgrupp med djupt intresse för uppdraget, blandat med mycket skratt och humor. Bättre än så kan man ju inte ha det i en arbetsgrupp. Med denna goda grund kommer vi att fortsätta utveckla förskola, grundskola och allt annat i vårt verksamhetsområde!
Mycket har kretsat kring mål, resultat och våra kvalitetsredovisningar. Att jobba med internkontrollplanen låter väl inte så där värst upphetsande, men allt detta har lett till djupa diskussioner om vad det faktiskt är vi arbetar med och mot.
Vi har konstaterat att vi börjar formera en riktigt bra chefsgrupp med djupt intresse för uppdraget, blandat med mycket skratt och humor. Bättre än så kan man ju inte ha det i en arbetsgrupp. Med denna goda grund kommer vi att fortsätta utveckla förskola, grundskola och allt annat i vårt verksamhetsområde!
onsdag 2 februari 2011
Skapande skola, here we come!
Aaahhh, i kväll känns det så väldigt bra. Jag har klickat på knappen "Skicka" på Kulturrådets hemsida och där ligger 530 000:- och väntar på att få omsättas i skapande och kulturella upplevelser för Gnesta kommuns grundskoleelever. Jag säger inte om, utan när vi får pengarna :)
Vi har sju olika projekt som vi sökt pengar för; allt från musik, dans och hantverk till experimentellt skapande på spännande ART LAB Gnesta. Jag njuter av tanken att alla våra elever kommer att få nya härliga estetiska upplevelser med sig i livet.
Idag har jag också varit på första kurstillfället i PUFFIMOK-kursen "Mål- och resultatstyrning" för kulturskolechefer. Massor och åter massor tankar och funderingar har jag nu med mig, men det återkommer jag till. Nu ska jag bara njuta av goda tankar om Skapande skola!
Vi har sju olika projekt som vi sökt pengar för; allt från musik, dans och hantverk till experimentellt skapande på spännande ART LAB Gnesta. Jag njuter av tanken att alla våra elever kommer att få nya härliga estetiska upplevelser med sig i livet.
Idag har jag också varit på första kurstillfället i PUFFIMOK-kursen "Mål- och resultatstyrning" för kulturskolechefer. Massor och åter massor tankar och funderingar har jag nu med mig, men det återkommer jag till. Nu ska jag bara njuta av goda tankar om Skapande skola!
måndag 31 januari 2011
Kris i svensk skola!!!
Jag har sällan blivit så provocerad som jag blivit av den braskande reklamen inför seriestarten av nya "Klass 9a". Pulsen har ökat markant, orden har börjat spruta ur min mun, ögonen har blixtrat. Grrr...
Självklart har jag under de här veckorna som reklamen snurrat hunnit fundera både en och två gånger på varför jag blir så provocerad. Jag har inget färdigt svar. Inte ännu. Men jag har några teorier.
1. Bilden av svensk skola som varande i kris rimmar illa med den värld jag möter i mitt dagliga arbete. En snabb tur genom vår skola ger en annan bild, en bild av elever och lärare i dialog och i intresserat arbete. Nyfikna barn och vuxna, engagerade i samarbete och lärande. Ingen kris så långt mitt öga kan nå.
2. Kris är ett starkt ord. Kris är det i revolutionens Egypten där människor kämpar för överlevnad. Det är inte i närheten av överlevnadskris på Dansutskolan.
Men faktum kvarstår. Alla elever i Sverige når inte alla målen för utbildningen. Inte heller Dansutskolans elever. DET är illa och för dessa elever, om inte kris, så kanske katastrof. Eller så klarar de sig ändå, fast kanske inte lika bra som de kunnat om de tagit sig igenom vårt utbildningssystem med mycket goda kunskaper och med äran i behåll.
Jag går varje dag till arbetet med föresatsen att skapa förutsättningar för ett gott lärande för våra elever. Jag går varje dag till arbetet i förvissningen om att mina medarbetare gör allt vad de kan för att göra skillnad för varje enskilt barn och dess lärande.
Jag vet att vi, utifrån de förutsättningar som finns, gör skillnad och det är jag oerhört stolt över. Och jag vet att vi alltid, alltid kan göra ännu bättre. Det får man vara ödmjuk inför.
Självklart har jag under de här veckorna som reklamen snurrat hunnit fundera både en och två gånger på varför jag blir så provocerad. Jag har inget färdigt svar. Inte ännu. Men jag har några teorier.
1. Bilden av svensk skola som varande i kris rimmar illa med den värld jag möter i mitt dagliga arbete. En snabb tur genom vår skola ger en annan bild, en bild av elever och lärare i dialog och i intresserat arbete. Nyfikna barn och vuxna, engagerade i samarbete och lärande. Ingen kris så långt mitt öga kan nå.
2. Kris är ett starkt ord. Kris är det i revolutionens Egypten där människor kämpar för överlevnad. Det är inte i närheten av överlevnadskris på Dansutskolan.
Men faktum kvarstår. Alla elever i Sverige når inte alla målen för utbildningen. Inte heller Dansutskolans elever. DET är illa och för dessa elever, om inte kris, så kanske katastrof. Eller så klarar de sig ändå, fast kanske inte lika bra som de kunnat om de tagit sig igenom vårt utbildningssystem med mycket goda kunskaper och med äran i behåll.
Jag går varje dag till arbetet med föresatsen att skapa förutsättningar för ett gott lärande för våra elever. Jag går varje dag till arbetet i förvissningen om att mina medarbetare gör allt vad de kan för att göra skillnad för varje enskilt barn och dess lärande.
Jag vet att vi, utifrån de förutsättningar som finns, gör skillnad och det är jag oerhört stolt över. Och jag vet att vi alltid, alltid kan göra ännu bättre. Det får man vara ödmjuk inför.
lördag 29 januari 2011
Effektivt arbete mot mobbning
I dagarna har Skolverket presenterat sin studie av olika program mot mobbning. I studien konstateras att inget program är effektivt. Jag har alltid varit skeptisk mot att med hull och hår svälja de här programmen, inte minst för att de dessutom kostar en massa pengar. Nu fick jag vatten på min kvarn.
Men det betyder inte att jag kan sätta mig med armarna i kors och vara nöjd, definitivt inte. I stället har vi nu genom studien fått på pränt vad som faktiskt leder till effektivt arbete mot mobbning, det känns bra.
På Dansutskolan håller vi på att revidera vår Likabehandlingsplan så att den stämmer överens med den senaste lagstiftningen. Det är ett gediget arbete men vi får god hjälp av kommunens jämställdhetsstrateg. Så gäller det att sprida alla goda tankar från Förtroendegruppen till all personal på skolan, dessutom måste elevernas delaktighet i arbetet öka. Vi är en god bit på väg men vi har också en bit till att gå innan vi kan vara helt nöjda med vårt arbete.
Här kan du se Skolverkets presskonferens om studien.
Men det betyder inte att jag kan sätta mig med armarna i kors och vara nöjd, definitivt inte. I stället har vi nu genom studien fått på pränt vad som faktiskt leder till effektivt arbete mot mobbning, det känns bra.
På Dansutskolan håller vi på att revidera vår Likabehandlingsplan så att den stämmer överens med den senaste lagstiftningen. Det är ett gediget arbete men vi får god hjälp av kommunens jämställdhetsstrateg. Så gäller det att sprida alla goda tankar från Förtroendegruppen till all personal på skolan, dessutom måste elevernas delaktighet i arbetet öka. Vi är en god bit på väg men vi har också en bit till att gå innan vi kan vara helt nöjda med vårt arbete.
Här kan du se Skolverkets presskonferens om studien.
onsdag 26 januari 2011
Inte nöjd. Men nöjd.
Skolan är ingen isolerad del av världen. Elever har ibland andra behov än vad skolan kan och ska tillfredsställa. Lärandet har vi ansvar för, det är inte ett dugg svårt för mig att förstå. Men att läka barn som av olika anledningar far eller farit illa, det är helt orimligt. Vi har varken uppdraget eller kompetensen.
Tyvärr fungerar inte alltid de stödfunktioner som finns i samhället. Barn och föräldrar bollas från den ena till den andra instansen. Dagarna går och lidandet är fruktansvärt för de här familjerna. Under tiden har vi att omhänderta barnen i skolan och göra det bästa vi kan. Jag är övertygad om att vi alla gör vårt bästa för att barnen ska må så bra det går. Men med kringfunktionerna är jag inte alltid nöjd.
Däremot är jag nöjd med mina medarbetare som inte varit särskilt svåra att övertala när jag velat förändra undervisningen för att möta några av våra barn som inte får visa sin allra bästa sida i helklassundervisningen. Jag är nöjd med att jag blir ifrågasatt och bemött av nya tankar. Jag är nöjd med att vi i våra diskussioner utgår från barnets bästa och inte vår egen bekvämlighet.
Idag är jag nöjd. Igen. Det jag inte är nöjd med jobbar jag vidare med i morgon. Igen.
Tyvärr fungerar inte alltid de stödfunktioner som finns i samhället. Barn och föräldrar bollas från den ena till den andra instansen. Dagarna går och lidandet är fruktansvärt för de här familjerna. Under tiden har vi att omhänderta barnen i skolan och göra det bästa vi kan. Jag är övertygad om att vi alla gör vårt bästa för att barnen ska må så bra det går. Men med kringfunktionerna är jag inte alltid nöjd.
Däremot är jag nöjd med mina medarbetare som inte varit särskilt svåra att övertala när jag velat förändra undervisningen för att möta några av våra barn som inte får visa sin allra bästa sida i helklassundervisningen. Jag är nöjd med att jag blir ifrågasatt och bemött av nya tankar. Jag är nöjd med att vi i våra diskussioner utgår från barnets bästa och inte vår egen bekvämlighet.
Idag är jag nöjd. Igen. Det jag inte är nöjd med jobbar jag vidare med i morgon. Igen.
tisdag 25 januari 2011
Att vara nöjd är också OK
Hela dagen har ägnats åt genomgång av kvalitetsredovisningarna tillsammans med politikerna. Det har varit en riktigt bra dag med många och långa givande diskussioner.
Många av politikerna i nämnden är nya så det var många frågor av strukturell karaktär och vi tjänstemän fick förklara varför det ser ut på ena eller andra sättet. Det är bra att få frågor om "det självklara", då får man tänka ett varv till och kanske inse att det går att göra bättre. Eller så känner man sig väldigt, väldigt nöjd med det som är. Det är inte dumt det heller!
Många av politikerna i nämnden är nya så det var många frågor av strukturell karaktär och vi tjänstemän fick förklara varför det ser ut på ena eller andra sättet. Det är bra att få frågor om "det självklara", då får man tänka ett varv till och kanske inse att det går att göra bättre. Eller så känner man sig väldigt, väldigt nöjd med det som är. Det är inte dumt det heller!
måndag 24 januari 2011
Och vinnarna är...
I kväll är det filmgala. Den senaste tiden har det gödslats med galor av alla de slag i TV. Jag ska också ha en gala.
Mina kategorier ska vara:
"Årets hjärta"
"Årets envisaste"
"Årets vilja till lärande"
"Årets modigaste"
"Årets `Vi som gör det här tillsammans´"
Och de nominerade är:
alla ni som arbetar med mig i fritidshem, skola och kulturskola för att göra skillnad för alla våra barn.
Och vinnarna är:
alla ni varmhjärtade, envisa, pedagogiska, modiga och samarbetande medarbetare. Ni är helt enkelt bäst!!!
Mina kategorier ska vara:
"Årets hjärta"
"Årets envisaste"
"Årets vilja till lärande"
"Årets modigaste"
"Årets `Vi som gör det här tillsammans´"
Och de nominerade är:
alla ni som arbetar med mig i fritidshem, skola och kulturskola för att göra skillnad för alla våra barn.
Och vinnarna är:
alla ni varmhjärtade, envisa, pedagogiska, modiga och samarbetande medarbetare. Ni är helt enkelt bäst!!!
torsdag 20 januari 2011
You raise me up to more than I can be
Min kära gamla klasskamrat Lena-Maria sjöng på Idrottsgalan härom dagen. Hon stod där, som alltid självklart lysande, och gav oss en knotterskapande version av "You raise me up". Texten fortsätter med orden "to more than I can be".
Det finns alltid något som kan lyfta oss till något mer än bara oss själva, det där som gör att 1+1 plötsligt blir 3. Ofta tänker jag på det goda samarbetet som får just denna effekt. Din och min vilja och tanke leder till något större än bara det, det leder till nya tankar och ger kraft att omsätta dem till verklighet.
De senaste dagarna har jag verkligen fått uppleva detta då jag droppat några tankar bland mina anställda. Jag har en tanke om utveckling av vårt arbete med barn som inte alltid mår så bra och hur vi ska möta dem. I samtal efter samtal har min idé fortsatt att ta form och jag märker med tilltagande glädje hur mina samtal leder till något mer än det bara jag själv kunnat tänka ut. Det är magiskt!
Lyssna gärna på Lena-Maria och fundera över vad som lyfter just dig till nya höjder!
Det finns alltid något som kan lyfta oss till något mer än bara oss själva, det där som gör att 1+1 plötsligt blir 3. Ofta tänker jag på det goda samarbetet som får just denna effekt. Din och min vilja och tanke leder till något större än bara det, det leder till nya tankar och ger kraft att omsätta dem till verklighet.
De senaste dagarna har jag verkligen fått uppleva detta då jag droppat några tankar bland mina anställda. Jag har en tanke om utveckling av vårt arbete med barn som inte alltid mår så bra och hur vi ska möta dem. I samtal efter samtal har min idé fortsatt att ta form och jag märker med tilltagande glädje hur mina samtal leder till något mer än det bara jag själv kunnat tänka ut. Det är magiskt!
Lyssna gärna på Lena-Maria och fundera över vad som lyfter just dig till nya höjder!
tisdag 18 januari 2011
Lycklig i Gnesta!
Jodå, det går alldeles utmärkt att vara det, alltså lycklig i Gnesta. Jag har lyckan att gå till ett jobb i Gnesta, ett jobb som skänker mig lyckliga stunder emellanåt. Jag har lyckan att varje dag möta barn och vuxna i Gnesta, människor som ger mig lyckliga tankar. Jag har lyckan att vara just jag och för det mesta är jag rätt så nöjd med det, trots att jag inte längre bor i Gnesta.
Du såg väl kvällens avsnitt av Jakten på lyckan, den ska fångas just i Gnesta. Inte svårt alls om du frågar mig!
Du såg väl kvällens avsnitt av Jakten på lyckan, den ska fångas just i Gnesta. Inte svårt alls om du frågar mig!
söndag 16 januari 2011
Gladjobb fast det är söndag
Den som spar, han har. Det gäller även honor har jag märkt idag. Jag har nämligen ägnat några timmar av den här dagen åt att förbereda några av morgondagens möten, bland annat facklig samverkan.
Jag vet inte riktigt hur det blev under hösten, men ett är säkert: det turboläget vill jag aldrig uppleva igen. Almanackan var fullbokad av möten från morgon till kväll. Det innebar bland annat att efterarbetet blev lidande, som att renskriva EVK- och samverkansprotokoll. Så idag fick det bli en sån dust med "att göra"-högen. Och något krympte den i alla fall.
Nu blir det sovmorgon i morgon i stället, men sen är det pang på rödbetan igen. Känns bra!
Å så har jag läst en av våra politikers blogg och blir lite glad. Jag ägnar åtskilliga timmar varje år åt att skriva kvalitetsredovisning över mina verksamheter, det är ett tungt jobb trots att jag tycker att jag har lätt för att uttrycka mig i skrift. I mina mörka stunder känns skrivandet rätt så meningslöst. Men så läser jag att åtminstone en av våra politiker lusläst dokumenten och då blir jag glad. Härligt!
Det är ju för deras skull vi skriver dem, i alla fall delvis. Så skriver vi ju dem för att utveckla vår egen verksamhet, förstås. Men jag blir i alla fall jätteglad över att våra politiker läser dokumenten. Det bådar gott inför framtiden!
Kukkamariias blogg
Jag vet inte riktigt hur det blev under hösten, men ett är säkert: det turboläget vill jag aldrig uppleva igen. Almanackan var fullbokad av möten från morgon till kväll. Det innebar bland annat att efterarbetet blev lidande, som att renskriva EVK- och samverkansprotokoll. Så idag fick det bli en sån dust med "att göra"-högen. Och något krympte den i alla fall.
Nu blir det sovmorgon i morgon i stället, men sen är det pang på rödbetan igen. Känns bra!
Å så har jag läst en av våra politikers blogg och blir lite glad. Jag ägnar åtskilliga timmar varje år åt att skriva kvalitetsredovisning över mina verksamheter, det är ett tungt jobb trots att jag tycker att jag har lätt för att uttrycka mig i skrift. I mina mörka stunder känns skrivandet rätt så meningslöst. Men så läser jag att åtminstone en av våra politiker lusläst dokumenten och då blir jag glad. Härligt!
Det är ju för deras skull vi skriver dem, i alla fall delvis. Så skriver vi ju dem för att utveckla vår egen verksamhet, förstås. Men jag blir i alla fall jätteglad över att våra politiker läser dokumenten. Det bådar gott inför framtiden!
Kukkamariias blogg
fredag 14 januari 2011
När det blir väldigt bra
Dagen började riktigt, riktigt bra. Visserligen var det tvärhalt och isigt de tre slingriga milen till jobbet, men det utmanar mig som förare. Det gäller att anpassa hastigheten och ta hänsyn så går det för det mesta bra. Och det gjorde det idag.
Ännu bättre blev det av dagens möte om Skapande skola. Nu börjar tankarna kring våra olika projekt ta form och det är dags att formulera ansökan. Men med tanke på alla goda krafter som är inblandade i detta är det enbart ett nöje. Dessutom kommer Gnesta kommuns elever få så mycket läcker kultur i/på/med sig framöver att det är en ren fröjd att tänka på det. Under förutsättning att vi får pengarna förstås, och det håller vi alla våra tummar för.
Sen blev jag trött. Så himla trött på denna hosta som aldrig, aldrig, aldrig verkar vilja ge sig. Jag hostade mig igenom lite timrapporter, anställningsavtal, telefonsamtal, mail och fakturor, sen gav jag upp och meddelade att jag inte kommer till eftermiddagens inplanerade möte med Kulturskolorna i Sörmland. Jag lovar; de skulle ändå inte vilja haft mitt kraxande där.
Jag åkte i stället hem och lade mig. Skönt. Som sällskap hade jag ett examensarbete som en av våra lärarstudenter skrivit. Det gnällde inte över att bli nerhostat. Och jag gnäller verkligen inte över att fått ta del av denna underbara uppsats.
Fast jag inte visste om det är jag upprinnelsen till att uppsatsen kommit till stånd, tänk vilka avtryck man kan göra utan att ens veta om det! Jag är också en av de personer som blivit intervjuad i studien och det var roligt att läsa hur mina tankar vävts in och använts.
Bäst av allt är att studenten gett oss ett fantastiskt fint underlag till fortsatt utveckling av verksamheten, ett underlag som vi absolut ska använda framöver. Hon pekar på det som fungerar idag, men framför allt på det vi behöver förbättra. Jag är överlycklig över denna rapport; det är precis så här som samarbetet mellan lärarutbildning och verksamhet ska se ut!
Så trots enveten hackhosta blev det här en riktigt underbar arbetsdag, ytterligare en att lägga i samlingen av goda dagar. Man har det allt bra.
Ännu bättre blev det av dagens möte om Skapande skola. Nu börjar tankarna kring våra olika projekt ta form och det är dags att formulera ansökan. Men med tanke på alla goda krafter som är inblandade i detta är det enbart ett nöje. Dessutom kommer Gnesta kommuns elever få så mycket läcker kultur i/på/med sig framöver att det är en ren fröjd att tänka på det. Under förutsättning att vi får pengarna förstås, och det håller vi alla våra tummar för.
Sen blev jag trött. Så himla trött på denna hosta som aldrig, aldrig, aldrig verkar vilja ge sig. Jag hostade mig igenom lite timrapporter, anställningsavtal, telefonsamtal, mail och fakturor, sen gav jag upp och meddelade att jag inte kommer till eftermiddagens inplanerade möte med Kulturskolorna i Sörmland. Jag lovar; de skulle ändå inte vilja haft mitt kraxande där.
Jag åkte i stället hem och lade mig. Skönt. Som sällskap hade jag ett examensarbete som en av våra lärarstudenter skrivit. Det gnällde inte över att bli nerhostat. Och jag gnäller verkligen inte över att fått ta del av denna underbara uppsats.
Fast jag inte visste om det är jag upprinnelsen till att uppsatsen kommit till stånd, tänk vilka avtryck man kan göra utan att ens veta om det! Jag är också en av de personer som blivit intervjuad i studien och det var roligt att läsa hur mina tankar vävts in och använts.
Bäst av allt är att studenten gett oss ett fantastiskt fint underlag till fortsatt utveckling av verksamheten, ett underlag som vi absolut ska använda framöver. Hon pekar på det som fungerar idag, men framför allt på det vi behöver förbättra. Jag är överlycklig över denna rapport; det är precis så här som samarbetet mellan lärarutbildning och verksamhet ska se ut!
Så trots enveten hackhosta blev det här en riktigt underbar arbetsdag, ytterligare en att lägga i samlingen av goda dagar. Man har det allt bra.
torsdag 13 januari 2011
4-wheel drive...
Efter en hel dag i chefsmöte kom jag till Dansutskolan för ett möte med en av mina fritidshemsavdelningar. När jag klev ut i skolan möttes jag av bubblande barnskratt; glada små barn som just stojat runt i idrottshallen och nu var på väg tillbaka till fritidshemmet. Hela min kropp log av detta härliga.
Så hade jag möte med fyra underbara medarbetare, fyra oerhört kloka, konstruktiva och varma medarbetare. Redan innan mötet sa jag till min kollega Birgitta att jag har så fantastisk personal. Efter detta vet jag inte vilka ord jag ska använda. Det får bli fantastisk+++ nu när orden tryter.
Efter avslutat möte gick vi tillbaka genom mediateket och mötte ett par barn som lekte med en vagn. "Oj, vilken fin bil ni har" sa jag. "Ja, det är 4-hjulsdrift!" sa 7-åringen som skjutsade sin kompis i vagnen. Jag fick le långt in i mitt hjärta ännu en gång denna dag.
Å så tänker jag att 4-hjulsdrift är precis vad vi behöver som människor, den där extra kraften att sätta in när det är lite moddigt eller geggigt i livet. Och med den där extra kraften tar vi oss långt. Mmm...
Så hade jag möte med fyra underbara medarbetare, fyra oerhört kloka, konstruktiva och varma medarbetare. Redan innan mötet sa jag till min kollega Birgitta att jag har så fantastisk personal. Efter detta vet jag inte vilka ord jag ska använda. Det får bli fantastisk+++ nu när orden tryter.
Efter avslutat möte gick vi tillbaka genom mediateket och mötte ett par barn som lekte med en vagn. "Oj, vilken fin bil ni har" sa jag. "Ja, det är 4-hjulsdrift!" sa 7-åringen som skjutsade sin kompis i vagnen. Jag fick le långt in i mitt hjärta ännu en gång denna dag.
Å så tänker jag att 4-hjulsdrift är precis vad vi behöver som människor, den där extra kraften att sätta in när det är lite moddigt eller geggigt i livet. Och med den där extra kraften tar vi oss långt. Mmm...
onsdag 12 januari 2011
Överklaga hit och överklaga dit...
Ett förslag presenterades idag om att elever ska kunna överklaga sina slut- och kursbetyg. Katastrofförslag. Eleven ska redan idag, genom omdömen och utvecklingssamtal, känna till vad som krävs av dem och hur de lyckas, alltså ska de inte behöva överklaga ett betyg. Dessutom har lärare redan för mycket av administration och dokumentation på sin agenda, skolan kommer inte att utvecklas av att mer tid ägnas åt skriftliga bedömningar.
Självklart ska vi ha ett rättssäkert skolsystem; en elev ska inte bedömas utifrån andra grunder än kursplanernas. Men jag hävdar bestämt att det inte är ett överklagandesystem vi behöver utan mer tid för pedagoger och rektorer att diskutera läro- och kursplaner, vända och vrida på tankar, och inte minst att få möjlighet att omsätta målen i konkret undervisning.
Svensk skola behöver mer morot än piska, för elevernas skull!
Självklart ska vi ha ett rättssäkert skolsystem; en elev ska inte bedömas utifrån andra grunder än kursplanernas. Men jag hävdar bestämt att det inte är ett överklagandesystem vi behöver utan mer tid för pedagoger och rektorer att diskutera läro- och kursplaner, vända och vrida på tankar, och inte minst att få möjlighet att omsätta målen i konkret undervisning.
Svensk skola behöver mer morot än piska, för elevernas skull!
lördag 8 januari 2011
Börjar längta nu!
Det börjar att dra ihop sig till jobbstart efter drygt två veckors semester. Visserligen har jag varit sjuk nästan hela tiden, men jag har i alla fall varit ledig. Och nu börjar jag känna jobbsuget komma ordentligt. Det är en skön känsla.
På måndag har vi planeringsdag i skolan. Det blir prat om vårens händelser, framför allt om hur vi ska ta oss an utmaningen med Skola 2011. Så ska vi prata ansökan av nya matematikpengar från Skolverket och om vi ska anmäla oss för att eventuellt ta emot en grupp kinesiska skolelever framöver. Jag kan tycka att det är hur häftigt som helst, men jag måste ju ha personalen med mig för att det ska bli bra.
Så blir det fortsatta logistiklösningar runt ombyggnationen. Ytterligare fyra klassrum är renoverade och ska tas i besittning av klasser och fritidsavdelningar. Lite bängligt är det, men resultatet är så underbart - vi får en helt nyrenoverad skola!
Å så på tisdag, då svävar Dansutskutan ut på en ny resa igen med alla sina elever ombord. En ny lärande termin tar sin början och vi har många spännande upplevelser framför oss. Mmm...
På måndag har vi planeringsdag i skolan. Det blir prat om vårens händelser, framför allt om hur vi ska ta oss an utmaningen med Skola 2011. Så ska vi prata ansökan av nya matematikpengar från Skolverket och om vi ska anmäla oss för att eventuellt ta emot en grupp kinesiska skolelever framöver. Jag kan tycka att det är hur häftigt som helst, men jag måste ju ha personalen med mig för att det ska bli bra.
Så blir det fortsatta logistiklösningar runt ombyggnationen. Ytterligare fyra klassrum är renoverade och ska tas i besittning av klasser och fritidsavdelningar. Lite bängligt är det, men resultatet är så underbart - vi får en helt nyrenoverad skola!
Å så på tisdag, då svävar Dansutskutan ut på en ny resa igen med alla sina elever ombord. En ny lärande termin tar sin början och vi har många spännande upplevelser framför oss. Mmm...
torsdag 6 januari 2011
Meningslöst
När jag är ledig ägnar jag mig emellanåt åt rätt så meningslösa saker; Mahjong på internet, till exempel. Eller Hjärter på datorn. Rätt så meningslöst tidsfördriv, men nån slags mening har det uppenbarligen i mitt liv eftersom jag väljer att lägga en del av min dyrbara tid på detta.
Jag är en reflekterande människa och har givetvis ägnat detta mitt meningslösa tidsfördriv en del tankar, eller rättare sagt åt varför jag ägnar mig åt detta till synes meningslösa. Jag har några teorier.
Den första är att mitt dagliga värv kräver att jag är på topp tankemässigt precis hela tiden; i alla mänskliga möten, i mina telefonsamtal och i mailväxlingar. Ord behöver ibland vägas på guldvåg och det gäller att hjärncellerna är med. Att sedan komma hem och varva ner vid datorn med inte så tankekrävande aktiviteter är en skön avkoppling.
Min andra teori är att jag dagligen och stundligen upplever att det jag uträttar är meningsfullt, precis hela tiden, och att jag därför måste vila mig med meningslösa mahjongspel för att varva aktiviteter. Det är en gladtanke och jag blir så tacksam över att ha ett arbete som är meningsfullt både för mig själv men framför allt för mina elever.
Med den tanken återvänder jag nu till mitt till synes meningslösa mahjongspel i väntan på att semestern tar slut så att mer meningsfulla aktiviteter kan bedrivas :)
Mahjong
Jag är en reflekterande människa och har givetvis ägnat detta mitt meningslösa tidsfördriv en del tankar, eller rättare sagt åt varför jag ägnar mig åt detta till synes meningslösa. Jag har några teorier.
Den första är att mitt dagliga värv kräver att jag är på topp tankemässigt precis hela tiden; i alla mänskliga möten, i mina telefonsamtal och i mailväxlingar. Ord behöver ibland vägas på guldvåg och det gäller att hjärncellerna är med. Att sedan komma hem och varva ner vid datorn med inte så tankekrävande aktiviteter är en skön avkoppling.
Min andra teori är att jag dagligen och stundligen upplever att det jag uträttar är meningsfullt, precis hela tiden, och att jag därför måste vila mig med meningslösa mahjongspel för att varva aktiviteter. Det är en gladtanke och jag blir så tacksam över att ha ett arbete som är meningsfullt både för mig själv men framför allt för mina elever.
Med den tanken återvänder jag nu till mitt till synes meningslösa mahjongspel i väntan på att semestern tar slut så att mer meningsfulla aktiviteter kan bedrivas :)
Mahjong
söndag 2 januari 2011
Det goda värdskapsåret 2011
Under hösten fokuserade vi en hel del på det goda värdskapet, dvs på hur vi ska få människor att känna sig välkomna i våra verksamheter. Nu tror och vet jag att det sker en oerhörd mängd välkomnande möten varje dag i mina verksamheter, men sällan finns något som är så bra att det inte går att göra bättre.
Själv har jag just lagt ihop pärmarna till "Det välkomnande ledarskapet", en bok riktad just till ledare som vill utveckla sitt värdskap. Föga förvånande finns fler förvirrade frågor än svar i min hjärna just nu, men det är förmodligen det som är meningen.
Jag tänker på alla de föräldrar som dagligen lämnar det finaste de har, sina barn, till mig och mina medarbetare. Vi förväntas möta alla dem, och oss själva!, med respekt och nyfikenhet, med utmaningar och ledsagning till nytt lärande, och med ett välkomnande förhållningssätt. Så självklart!
Men jag rannsakar mig själv och tänker på alla de gånger jag stressad rusat förbi elever, föräldrar och medarbetare i jakten på den åtråväda tiden, hur jag pratat med dem men inte lyssnat på vad som faktiskt sagts bakom orden, hur jag själv fixat till uppgifter eftersom det gått snabbare än att delegera. Listan med de föga smickrande tankarna kan göras lång.
Så... nu drar jag i handbromsen, sköljer ur öron och ögon och ger mig in i det goda värdskapsåret 2011. Tänk vilken fantastisk mängd av mänskliga möten som ligger framför mig, jag blir alldeles varm och glad när jag tänker på det!
Själv har jag just lagt ihop pärmarna till "Det välkomnande ledarskapet", en bok riktad just till ledare som vill utveckla sitt värdskap. Föga förvånande finns fler förvirrade frågor än svar i min hjärna just nu, men det är förmodligen det som är meningen.
Jag tänker på alla de föräldrar som dagligen lämnar det finaste de har, sina barn, till mig och mina medarbetare. Vi förväntas möta alla dem, och oss själva!, med respekt och nyfikenhet, med utmaningar och ledsagning till nytt lärande, och med ett välkomnande förhållningssätt. Så självklart!
Men jag rannsakar mig själv och tänker på alla de gånger jag stressad rusat förbi elever, föräldrar och medarbetare i jakten på den åtråväda tiden, hur jag pratat med dem men inte lyssnat på vad som faktiskt sagts bakom orden, hur jag själv fixat till uppgifter eftersom det gått snabbare än att delegera. Listan med de föga smickrande tankarna kan göras lång.
Så... nu drar jag i handbromsen, sköljer ur öron och ögon och ger mig in i det goda värdskapsåret 2011. Tänk vilken fantastisk mängd av mänskliga möten som ligger framför mig, jag blir alldeles varm och glad när jag tänker på det!
lördag 1 januari 2011
Gott nytt år!
Så har åter ett årsblad vänts, ett nytt blankt och oskrivet ligger framför oss. Det förra ligger, fullklottrat och färgsprakande, i dåtidens famn. Jag ser - och ler.
2010 blev sammanfattningsvis ett gott år. För mig innebar det massor av riktigt hårt och svettigt arbete, men också många härliga upplevelser. Det innebar också byte av arbete, vilket har varit väldigt spännande att ta sig igenom och har präglat i stort sett hela året.
Nu ser jag med stor tillförsikt fram mot att fylla även detta årsblad med krumelurer av alla de slag. Jag vet att det också kommer att bli fula svarta bläckfläckar på bladet, men jag ska inte själv bidra till dem. Mina bidrag ska vara färggranna, lustfyllda och livsbejakande.
Jag önskar mig själv och dig, min läsare, ett riktigt gott 2011!
2010 blev sammanfattningsvis ett gott år. För mig innebar det massor av riktigt hårt och svettigt arbete, men också många härliga upplevelser. Det innebar också byte av arbete, vilket har varit väldigt spännande att ta sig igenom och har präglat i stort sett hela året.
Nu ser jag med stor tillförsikt fram mot att fylla även detta årsblad med krumelurer av alla de slag. Jag vet att det också kommer att bli fula svarta bläckfläckar på bladet, men jag ska inte själv bidra till dem. Mina bidrag ska vara färggranna, lustfyllda och livsbejakande.
Jag önskar mig själv och dig, min läsare, ett riktigt gott 2011!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)