fredag 24 december 2010
tisdag 21 december 2010
Ljuvlig julavslutning
Somliga i vår verksamhet har räknat ner inför jul rätt länge nu, och Jocke; nu närmar det sig ;) I dag hade vi därför terminsavslutning med våra fina elever.
Tomtemor Carin ledde danslekar och så blev det långdans med mycket tjo och tjim. Jag parkerade mig så att jag kunde se alla barnen. Det var en mäktig känsla att ha ögonkontakt med alla sina elever. Det var nog det allra, allra bästa med hela dagen.
Så ledde Mats oss i allsång och sen var det dags för rektorns tal. En elev viskade när jag kom till idrottssalen: "Du håller väl inte för långt tal?". Nej, jag tror att det blev alldeles lagom långt och att eleverna jag lyfte fram blev lite extra stolta. Vilka det var? Jo, de duktiga klassrepresentanterna i mat- och elevrådet. Och så eleverna i 3:an som bjöd oss på djur- och julkonsert för någon vecka sedan och dessutom hade övat in ett stämningsfullt och finurligt luciatåg. Kanoninsats!
En sista allsång avslutade terminen och då kom en liten kille hasande och kröp upp i min famn. Med armarna om honom njöt jag av drygt 200 sjungande elever som stolta och glada kunde lägga en termin till sitt lärande och nu gå på välförtjänt jullov. Det finns verkligen guldstunder som väger upp allt tungt rektorsarbete!
Tomtemor Carin ledde danslekar och så blev det långdans med mycket tjo och tjim. Jag parkerade mig så att jag kunde se alla barnen. Det var en mäktig känsla att ha ögonkontakt med alla sina elever. Det var nog det allra, allra bästa med hela dagen.
Så ledde Mats oss i allsång och sen var det dags för rektorns tal. En elev viskade när jag kom till idrottssalen: "Du håller väl inte för långt tal?". Nej, jag tror att det blev alldeles lagom långt och att eleverna jag lyfte fram blev lite extra stolta. Vilka det var? Jo, de duktiga klassrepresentanterna i mat- och elevrådet. Och så eleverna i 3:an som bjöd oss på djur- och julkonsert för någon vecka sedan och dessutom hade övat in ett stämningsfullt och finurligt luciatåg. Kanoninsats!
En sista allsång avslutade terminen och då kom en liten kille hasande och kröp upp i min famn. Med armarna om honom njöt jag av drygt 200 sjungande elever som stolta och glada kunde lägga en termin till sitt lärande och nu gå på välförtjänt jullov. Det finns verkligen guldstunder som väger upp allt tungt rektorsarbete!
lördag 18 december 2010
En musisk vecka
Igår morse hamnade jag efter en bilist som masade sig fram på den hala vägen i 40. Adrenalinet och irritationen började pumpa. Dagen innan hade en kollega krockat så jag bestämde mig snabbt för att inte chansa med en omkörning. Det var det inte värt.
I stället började jag se mig om i den vackra sörmländska snötäckta naturen, den som jag vanligtvis blåser förbi i 90. Så vackert det var! P2 spelade vackra julmelodier som nästlade sig in i min jobbpreparerade hjärna. Så ljuvligt!
Snart förbyttes min irritation till tacksamhet mot den långsamme chauffören. Utan denne hade jag inte fått en så härlig morgonstund i bilen. Jag kom fram till jobbet lugn och riktigt uppfylld av ro och glädje.
I övrigt har veckan varit fylld av musiska aktiviteter. Först djur- och julkonsert med Laxne skolas elever och Kulturskolans lärarorkester,
sedan vackert och roligt luciafirande av år 3 på Dansutskolan
och gott och trevligt julbord på Södertuna med min personal som hade fått i läxa att lära sig "Hej tomtegubbar" på teckenspråk inför festen. Det gick väl så där och jag kunde konstatera att man definitivt inte behöver alkohol för att ha en trevlig kväll ;)
Så blev det ny djur- och julkonsert på Dansutskolan
och veckan avslutades sedan med Kulturskolans sista julkonsert för året.
Jag är så glad över alla elever i Gnesta kommun som visat sig från sin allra, allra bästa sida under dessa konserter. Även publiken har varit strålande och fått massor av härlig musik med sig. Det är gott att vara rektor då!
I stället började jag se mig om i den vackra sörmländska snötäckta naturen, den som jag vanligtvis blåser förbi i 90. Så vackert det var! P2 spelade vackra julmelodier som nästlade sig in i min jobbpreparerade hjärna. Så ljuvligt!
Snart förbyttes min irritation till tacksamhet mot den långsamme chauffören. Utan denne hade jag inte fått en så härlig morgonstund i bilen. Jag kom fram till jobbet lugn och riktigt uppfylld av ro och glädje.
I övrigt har veckan varit fylld av musiska aktiviteter. Först djur- och julkonsert med Laxne skolas elever och Kulturskolans lärarorkester,
sedan vackert och roligt luciafirande av år 3 på Dansutskolan
och gott och trevligt julbord på Södertuna med min personal som hade fått i läxa att lära sig "Hej tomtegubbar" på teckenspråk inför festen. Det gick väl så där och jag kunde konstatera att man definitivt inte behöver alkohol för att ha en trevlig kväll ;)
Så blev det ny djur- och julkonsert på Dansutskolan
och veckan avslutades sedan med Kulturskolans sista julkonsert för året.
Jag är så glad över alla elever i Gnesta kommun som visat sig från sin allra, allra bästa sida under dessa konserter. Även publiken har varit strålande och fått massor av härlig musik med sig. Det är gott att vara rektor då!
söndag 28 november 2010
Skriver så fingrarna blöder...
Det har inte blivit så mycket bloggande av på sistone, har liksom inte haft den tiden. Senaste dagarna har jag dessutom haft en vulgär huvudvärk som satt käppar i hjulet för det mesta jag tänkt göra. Men nu är jag på benen igen. Känns gott!
På jobbplanet håller jag på att skriva mina kvalitetsredovisningar. Jag ligger efter i tidsplanen så det bara visslar om det och jag känner hur tidssnaran dras allt hårdare om min hals. Dead line är passerat för länge, länge sedan, men nu hoppas jag snart vara i land med dem.
Det är egentligen väldigt roligt att skriva kvalitetsredovisningar. Att få sätta ord på allt bra och fint som görs, det är härligt. Att formulera nya utvecklingsområden, det är också roligt. Men det tar lite mer tid än man tänker sig.
Jag är ju ny rektor på Dansutskolan så det är inte helt enkelt att beskriva verksamheten. Men jag har den sagolika turen att ha ett väl genomarbetat underlag från utvärderingsdagarna i juni och kommentarer som personalen skrivit, så det blir mest att försöka få ihop allt till en begriplig text.
Självklart får jag också en massa nya tankar om hur jag vill fortsätta att utveckla verksamheten. Det får komma i slutkapitlet och stå som grund för nästa läsårsutvärdering. Men nu ska jag kasta mig över skrivandet igen så att jag kommer till sista kapitlet nån gång!
På jobbplanet håller jag på att skriva mina kvalitetsredovisningar. Jag ligger efter i tidsplanen så det bara visslar om det och jag känner hur tidssnaran dras allt hårdare om min hals. Dead line är passerat för länge, länge sedan, men nu hoppas jag snart vara i land med dem.
Det är egentligen väldigt roligt att skriva kvalitetsredovisningar. Att få sätta ord på allt bra och fint som görs, det är härligt. Att formulera nya utvecklingsområden, det är också roligt. Men det tar lite mer tid än man tänker sig.
Jag är ju ny rektor på Dansutskolan så det är inte helt enkelt att beskriva verksamheten. Men jag har den sagolika turen att ha ett väl genomarbetat underlag från utvärderingsdagarna i juni och kommentarer som personalen skrivit, så det blir mest att försöka få ihop allt till en begriplig text.
Självklart får jag också en massa nya tankar om hur jag vill fortsätta att utveckla verksamheten. Det får komma i slutkapitlet och stå som grund för nästa läsårsutvärdering. Men nu ska jag kasta mig över skrivandet igen så att jag kommer till sista kapitlet nån gång!
torsdag 11 november 2010
Bilden av Gnesta
Ibland behöver man lyfta blicken från det dagliga grottandet och titta upp mot horisonten. Det har vi gjort idag. Kommunledning, enhetschefer, politiker och fackliga ombud har tillsammans diskuterat och skruvat tankarna om bilden av Gnesta. Dagens och framtidens.
Till vilken nytta, kan man tänka? Jo, i ett långsiktigt perspektiv är det viktigt att vi blir fler kommuninvånare som delar på den ekonomiska kakan. Då gäller det att vi lyfter fram allt det fina som finns i vår kommun. Och det finns massor!
Vi är bara en del av det arbetet. Företagare, studenter, nyinflyttade, nysvenskar, föreningsliv och många andra är delaktiga i detta arbete. Alla har vi vår bild av vårt fina Gnesta och vad som ska lyftas fram.
Det blir spännande att se vad slutprodukten av detta arbete blir. Jag är stolt över att arbeta i Gnesta kommun och jag välkomnar gärna fler nya medborgare av alla de slag. Tillsammans kan vi göra Gnesta ÄNNU bättre!
Till vilken nytta, kan man tänka? Jo, i ett långsiktigt perspektiv är det viktigt att vi blir fler kommuninvånare som delar på den ekonomiska kakan. Då gäller det att vi lyfter fram allt det fina som finns i vår kommun. Och det finns massor!
Vi är bara en del av det arbetet. Företagare, studenter, nyinflyttade, nysvenskar, föreningsliv och många andra är delaktiga i detta arbete. Alla har vi vår bild av vårt fina Gnesta och vad som ska lyftas fram.
Det blir spännande att se vad slutprodukten av detta arbete blir. Jag är stolt över att arbeta i Gnesta kommun och jag välkomnar gärna fler nya medborgare av alla de slag. Tillsammans kan vi göra Gnesta ÄNNU bättre!
tisdag 9 november 2010
OS i curling ;)
Såg "Ung och bortskämd" igår. Fortsättning följde idag i "Debatt". Jag är fascinerad.
Exakt så här komplicerat är livet. Jag tycker si, en annan tycker så. Livet. Samhället. Jag möter det i mitt arbete.
Ibland förstår man inte "motståndarens" argument. Jag gör det inte i det här fallet. Man måste väl som förälder ändå kunna ställa krav på sitt barn så att det blir flygfärdigt och vuxet så småningom. Men vi har tydligen olika tankar om hur det ska ske. Hur ser ansvaret ut, egentligen?
Jag tror på curling till en viss del. Jag kallar det kärlek. Kärlek innehåller också gränser. Ibland rätt så hårda. Det är en del av vårt föräldraansvar.
Belinda Olsson i Agenda uttryckte det nyss så klockrent mitt i debatten: "Det är många som klarar av att både blogga och bädda sängen". Det ena utesluter inte det andra. Att bara blogga blir i längden rätt så trist. Man måste få utmaningar också, testa det man inte riktigt kunde innan, våga sig på det nya.
Å så ska man ju kunna försörja sig också. Och det gör jag varken på min blogg eller på mitt sängbäddande. Jag har med slit och släp och massor av glädje skaffat mig ett arbete. Med stödjande föräldrar i grunden men med eget slit och släp som dragkraft. Jag har svårt att tro att det kan gå till på något annat sätt.
Tack och lov så möter jag många, många barn varje dag som vet att man måste ta ansvar och att det innebär glädje att ha kontroll över sitt eget liv och sina utmaningar. TV är TV, även om jag blir rätt så provocerad av det hela. Fortsättnign följder nog i de här tankebanorna...
Exakt så här komplicerat är livet. Jag tycker si, en annan tycker så. Livet. Samhället. Jag möter det i mitt arbete.
Ibland förstår man inte "motståndarens" argument. Jag gör det inte i det här fallet. Man måste väl som förälder ändå kunna ställa krav på sitt barn så att det blir flygfärdigt och vuxet så småningom. Men vi har tydligen olika tankar om hur det ska ske. Hur ser ansvaret ut, egentligen?
Jag tror på curling till en viss del. Jag kallar det kärlek. Kärlek innehåller också gränser. Ibland rätt så hårda. Det är en del av vårt föräldraansvar.
Belinda Olsson i Agenda uttryckte det nyss så klockrent mitt i debatten: "Det är många som klarar av att både blogga och bädda sängen". Det ena utesluter inte det andra. Att bara blogga blir i längden rätt så trist. Man måste få utmaningar också, testa det man inte riktigt kunde innan, våga sig på det nya.
Å så ska man ju kunna försörja sig också. Och det gör jag varken på min blogg eller på mitt sängbäddande. Jag har med slit och släp och massor av glädje skaffat mig ett arbete. Med stödjande föräldrar i grunden men med eget slit och släp som dragkraft. Jag har svårt att tro att det kan gå till på något annat sätt.
Tack och lov så möter jag många, många barn varje dag som vet att man måste ta ansvar och att det innebär glädje att ha kontroll över sitt eget liv och sina utmaningar. TV är TV, även om jag blir rätt så provocerad av det hela. Fortsättnign följder nog i de här tankebanorna...
söndag 31 oktober 2010
Alla rektorer söndagsjobbar idag (?)
I fredags släpptes den äntligen: filmen om Skola 2011! En förutseende kollega såg till att jag fick den som DVD och nu har jag kollat igenom den. Tur! För Skolverkets server verkar ytterst nedtyngd just nu och det är supersegt att komma in. Det är nog ett stort antal av Sveriges grundskolerektorer som idag sitter och planerar kommande studiedag.
I vilket fall så känns det här så spännande. Det finns en tydligare struktur i den kommande läroplanen, det ser vi fram emot. Jag känner också att vi i Gnesta är väl rustade att arbeta med detta då vi i flera år arbetat med att förtydliga Lpo94 och tagit fram bedömningsmatriser i de olika ämnena. Det arbetet är verkligen inte bortkastat, tvärt om så tror jag att det är en stor hjälp i vårt kommande arbete.
Måndagens studiedag handlar om att introducera Skola 2011 för lärarna och sedan dra upp strukturen för vårt kommande arbete. Jag är supertaggad!!!
I vilket fall så känns det här så spännande. Det finns en tydligare struktur i den kommande läroplanen, det ser vi fram emot. Jag känner också att vi i Gnesta är väl rustade att arbeta med detta då vi i flera år arbetat med att förtydliga Lpo94 och tagit fram bedömningsmatriser i de olika ämnena. Det arbetet är verkligen inte bortkastat, tvärt om så tror jag att det är en stor hjälp i vårt kommande arbete.
Måndagens studiedag handlar om att introducera Skola 2011 för lärarna och sedan dra upp strukturen för vårt kommande arbete. Jag är supertaggad!!!
torsdag 28 oktober 2010
Å jag lever i min värld...
Det snurrar just nu runt en film från You Tube med en kille som berättar att han äger Comviq, Volvo, har just köpt Saab, äger företag i hela världen, har 50-60 Boeing-plan som han åker runt i världen med, har 1600 livvakter, äger massor av hotell o.s.v. Filmen heter "Sveriges störste mytoman" och är förmodligen inspelad med mobilkamera av någon som träffat på denna man i Göteborg och börjat prata med honom.
Lite roligt är det. Men mest är det sorgligt att någon utnyttjar en annan människa på detta sätt. Vad känner han själv när han får veta att en film med honom valsar runt och skrattas åt? Vad känner hans familj, hans barn, hans arbetskamrater när någon de känner och tycker om blir skrattad åt på detta sätt?
Detta är hans värld, det liv han lever, hans sanning. Jag har min värld, mitt liv och min sanning om det. Vi lever nog alla i mindre eller större bubblor av tankar om oss själva. Förhoppningsvis blir vi inte skrattade åt utan har kloka människor omkring oss som hjälper till att korrigera vår världsbild om den börjar skeva. Hoppas jag i alla fall.
Lite roligt är det. Men mest är det sorgligt att någon utnyttjar en annan människa på detta sätt. Vad känner han själv när han får veta att en film med honom valsar runt och skrattas åt? Vad känner hans familj, hans barn, hans arbetskamrater när någon de känner och tycker om blir skrattad åt på detta sätt?
Detta är hans värld, det liv han lever, hans sanning. Jag har min värld, mitt liv och min sanning om det. Vi lever nog alla i mindre eller större bubblor av tankar om oss själva. Förhoppningsvis blir vi inte skrattade åt utan har kloka människor omkring oss som hjälper till att korrigera vår världsbild om den börjar skeva. Hoppas jag i alla fall.
onsdag 27 oktober 2010
Rektor och hennes magiska trollspö
Tänk om jag hade ett magiskt trollspö, ett trollspö som jag kunde låta sväva över min tillvaro och dess stundtals rätt så knaggliga vindlingar. I wish... och så skulle allt trubbel bara lösa sig. Poff!!!
Mitt magiska trollspö består av alla goda medarbetare och min egen kämpaglöd och förmåga till kreativt tänkande. Det räcker många gånger oerhört långt och vi har tillsammans massor att vara stolta över, både på Dansut- och Kulturskolan.
Ibland tjorvar det dock ihop sig, och hur frenetiskt jag än viftar med mitt trollspö så händer ingenting. Och ingenting. Och ingenting. Armen domnar till slut av mitt allt mer desperata viftande och träningsvärken tenderar att begränsa rörelsen.
Men när det handlar om barns lärande och utveckling måste man vifta även med en avdomnad och värkande arm. Å så till slut, när man inte ens känner armen längre; då händer det. Kanske inte med ett Poff!!! men i alla fall med ett litet Pffft... En strimma av hopp tänds och vi ser ljuset i tunneln.
Detta är mitt uppdrag; att vifta med trollspöt tills det händer nåt. Det är slitsamt emellanåt, men ack så underbart när det Pffft-ar till. Å så orkar man plötsligt vifta energiskt ett tag igen. Rektors uppdrag när det känns som bäst!
Mitt magiska trollspö består av alla goda medarbetare och min egen kämpaglöd och förmåga till kreativt tänkande. Det räcker många gånger oerhört långt och vi har tillsammans massor att vara stolta över, både på Dansut- och Kulturskolan.
Ibland tjorvar det dock ihop sig, och hur frenetiskt jag än viftar med mitt trollspö så händer ingenting. Och ingenting. Och ingenting. Armen domnar till slut av mitt allt mer desperata viftande och träningsvärken tenderar att begränsa rörelsen.
Men när det handlar om barns lärande och utveckling måste man vifta även med en avdomnad och värkande arm. Å så till slut, när man inte ens känner armen längre; då händer det. Kanske inte med ett Poff!!! men i alla fall med ett litet Pffft... En strimma av hopp tänds och vi ser ljuset i tunneln.
Detta är mitt uppdrag; att vifta med trollspöt tills det händer nåt. Det är slitsamt emellanåt, men ack så underbart när det Pffft-ar till. Å så orkar man plötsligt vifta energiskt ett tag igen. Rektors uppdrag när det känns som bäst!
torsdag 21 oktober 2010
Mission impossible?
Sitter i mörka och kalla kvällen och renskriver EVK-protokoll; borde ha gjort det tidigare men det har blivit en "det gör jag sen-hög". Nu blir det i alla fall gjort och det känns bra.
Så ropar gubben nerifrån TV-rummet, Skolfront diskuterar rektorsrollen. Suck! Snacka går ju, men sen då. Mission impossible säger man, men så kan det väl ändå inte vara?
Jag känner igen mig i den beskrivning som ges av rektorer som brinner för elevernas framtid och skolans utveckling, som inget hellre vill än att vara närvarande i verksamheten och utöva sitt ledarskap, som arbetar 50-60 timmar i veckan och ändå inte känner att man räcker till.
Men vad är det då som hindrar? Ja, den frågan ställer jag mig dagligen. Det räcker att ta en titt i almanackan. Försök att trycka in ytterligare ett möte den närmaste veckan, den som kan! Å i mailboxen ligger uppdrag om att titta över trasiga datauttag, felaktig telefonlista, inventarieförteckning och nytt avtal på kopiatorn. Bland annat. För att inte tala om alla fakturor som borde ha behandlats redan igår.
DELEGERA! säger den frejdige. Jo då, det kan jag göra till viss del. Jag är ny på jobbet och har inte riktigt lärt mig till vem, men det kommer. Men ska pedagogerna då göra en del av de här uppgifterna? Tveksamt, tycker jag. De behövs så innerligt väl i arbetet med eleverna, jag ser aldrig någon som dräller runt utan att ha händerna fulla.
Ändå vill jag inte säga att jag har ett omöjligt uppdrag. Jag har ett fantastiskt underbart uppdrag där jag får vara delaktig i massor av människors liv och utveckling, ta del av glädje och sorg och verkligen glädjas när det efter mycket möda äntligen lossnar framåt. Det är mitt uppdrag. Det är omfattande och stundligen lite väl mastigt, men definitivt inte omöjligt!
Fast Dansa verkar lite utslagen...
Så ropar gubben nerifrån TV-rummet, Skolfront diskuterar rektorsrollen. Suck! Snacka går ju, men sen då. Mission impossible säger man, men så kan det väl ändå inte vara?
Jag känner igen mig i den beskrivning som ges av rektorer som brinner för elevernas framtid och skolans utveckling, som inget hellre vill än att vara närvarande i verksamheten och utöva sitt ledarskap, som arbetar 50-60 timmar i veckan och ändå inte känner att man räcker till.
Men vad är det då som hindrar? Ja, den frågan ställer jag mig dagligen. Det räcker att ta en titt i almanackan. Försök att trycka in ytterligare ett möte den närmaste veckan, den som kan! Å i mailboxen ligger uppdrag om att titta över trasiga datauttag, felaktig telefonlista, inventarieförteckning och nytt avtal på kopiatorn. Bland annat. För att inte tala om alla fakturor som borde ha behandlats redan igår.
DELEGERA! säger den frejdige. Jo då, det kan jag göra till viss del. Jag är ny på jobbet och har inte riktigt lärt mig till vem, men det kommer. Men ska pedagogerna då göra en del av de här uppgifterna? Tveksamt, tycker jag. De behövs så innerligt väl i arbetet med eleverna, jag ser aldrig någon som dräller runt utan att ha händerna fulla.
Ändå vill jag inte säga att jag har ett omöjligt uppdrag. Jag har ett fantastiskt underbart uppdrag där jag får vara delaktig i massor av människors liv och utveckling, ta del av glädje och sorg och verkligen glädjas när det efter mycket möda äntligen lossnar framåt. Det är mitt uppdrag. Det är omfattande och stundligen lite väl mastigt, men definitivt inte omöjligt!
Fast Dansa verkar lite utslagen...
måndag 18 oktober 2010
Politiska läget äntligen klart i Gnesta
Oj, det här blir mitt tredje inlägg idag, men det bara rasslar i huvudet av spännande saker. Alldeles nyss läste jag på SN:s hemsida och på en valblogg att Mp bestämt sig för vilka de vill samarbeta med efter valet. Alltså är det politiska läget äntligen klart i Gnesta.
Jag har inga politiska synpunkter, och kan heller inte ha det som tjänsteman. Men eftersom jag är av naturen nyfiken på det nya så undrar jag förstås vad detta nya kommer att betyda för mig och mina verksamheter framöver. Spännande är det och den som lever får se.
Och som vanligt vill jag skicka ett stort tack till alla er som engagerar er politiskt, kämpar och stretar för att vi ska bibehålla ett demokratiskt samhälle. Stå på er, oavsett partifärg!
Jag har inga politiska synpunkter, och kan heller inte ha det som tjänsteman. Men eftersom jag är av naturen nyfiken på det nya så undrar jag förstås vad detta nya kommer att betyda för mig och mina verksamheter framöver. Spännande är det och den som lever får se.
Och som vanligt vill jag skicka ett stort tack till alla er som engagerar er politiskt, kämpar och stretar för att vi ska bibehålla ett demokratiskt samhälle. Stå på er, oavsett partifärg!
Lärarlegitimation en bit på vägen
Förslagen kring att förändra svensk skola och förskola haglar över oss, ibland med full rätta. Idag har utbildningsministern lagt förslag om lärarlegitimation i skola och förskola. Du kan se hela presskonferensen här: lärarlegitimation
"Läraryrket är Sveriges viktigaste yrke", det återkommer Björklund till två gånger under presskonferensen. JA!!!!! Och nu vill vi se fler bevis på detta. Lärarlegitimation är kanske en bit på vägen, tydligare kursplaner en annan. Fler vuxna i klassrummet tror jag är ytterligare en pusselbit. Fler ögon, öron, hjärnor och famnar behövs för att ge den perfekta skolgången för alla våra elever.
Och det inbegriper fritidshemmet - som utbildningsministern pinsamt nog inte ens verkar ha tänkt över. Att skapa en helhet i elevernas hela skoldag är A och O för att bygga ett gott framtida samhälle, tror i alla fall jag!
"Läraryrket är Sveriges viktigaste yrke", det återkommer Björklund till två gånger under presskonferensen. JA!!!!! Och nu vill vi se fler bevis på detta. Lärarlegitimation är kanske en bit på vägen, tydligare kursplaner en annan. Fler vuxna i klassrummet tror jag är ytterligare en pusselbit. Fler ögon, öron, hjärnor och famnar behövs för att ge den perfekta skolgången för alla våra elever.
Och det inbegriper fritidshemmet - som utbildningsministern pinsamt nog inte ens verkar ha tänkt över. Att skapa en helhet i elevernas hela skoldag är A och O för att bygga ett gott framtida samhälle, tror i alla fall jag!
Mailboxen kväver mig - och ger glädje!
Jag gillar datorer. Jag högaktar internet och mycket av det man kan göra där. Men ibland blir det bara för mycket av allt det goda. Mail, exempelvis.
Idag har jag ägnat åtskilliga timmar åt att försöka få ordning på min skenande mailbox. Jag lyckades gräva mig ner en bit i mailhögen, men massor av meddelanden kvarstår. Fast veckan har ju fler dagar så det ska nog lösa sig.
Pinsamt nog har jag hittat mail som jag borde ha svarat på för flera veckor sedan men inte ens öppnat. Skäms. Andra mail går att slänga direkt, det ramlar in mail med fiffiga förslag om att köpa ditten och datten som jag inte är ett dugg intresserad av. Avspärrningsband till exempel. Varför skickar man sådana erbjudanden till en rektor?
Så kommer alla de här underbara mailen från mina anställda; människor som har tankar, idéer och frågor. Jag känner ödmjukhet över att få ta del av dessa mail och få vara delaktig i tankebanorna.
Mycket suck och stön är det när jag rensar mailboxen, men också härliga tankar och goa känslor över att få vara del i något stort och viktigt, det som skola är!
Idag har jag ägnat åtskilliga timmar åt att försöka få ordning på min skenande mailbox. Jag lyckades gräva mig ner en bit i mailhögen, men massor av meddelanden kvarstår. Fast veckan har ju fler dagar så det ska nog lösa sig.
Pinsamt nog har jag hittat mail som jag borde ha svarat på för flera veckor sedan men inte ens öppnat. Skäms. Andra mail går att slänga direkt, det ramlar in mail med fiffiga förslag om att köpa ditten och datten som jag inte är ett dugg intresserad av. Avspärrningsband till exempel. Varför skickar man sådana erbjudanden till en rektor?
Så kommer alla de här underbara mailen från mina anställda; människor som har tankar, idéer och frågor. Jag känner ödmjukhet över att få ta del av dessa mail och få vara delaktig i tankebanorna.
Mycket suck och stön är det när jag rensar mailboxen, men också härliga tankar och goa känslor över att få vara del i något stort och viktigt, det som skola är!
lördag 16 oktober 2010
Tyst kunskap bekläds med ord
Som väl inbiten bilförare försöker jag nu ledsaga dottern som börjat övningsköra. Det gäller att sätta ord på allt det där som sitter i ryggraden, växla till exempel. Det rycker i armar och ben för jag vill hoppa över i förarsätet och göra det åt henne när jag inte vet hur jag ska förklara görandet. Men det går ju inte, hon måste ju själv få testa, göra rätt och göra fel. Så lär man sig.
Osökt tänker jag på det som sker i klassrum och fritidshem dagarna i ända, på all den kunskap vi vuxna har men som inte så enkelt kan överföras till eleverna. De måste själva få pröva och hitta fram till sin kunskap och träna sina förmågor.
Hur lär sig barnen samarbeta, exempelvis? Jo, genom att samarbeta. De gör rätt, de gör fel och det är inte alltid så enkelt. Men det är då vi vuxna måste finnas till hands och hjälpa dem att hitta strategier för att lyckas bättre i samarbetet nästa gång. Så får de träna igen, göra rätt och göra fel... å så igen, å igen, å igen.
Det är mycket som ska läras och utvecklas i skolan och vid ett givet tillfälle ska en bedömning göras och en ny individuell utvecklingplan formuleras för det fortsatta lärandet. Den tysta kunskapen ska ordsättas i en matris som ett stöd för lärandet. Det är inte lätt, men med träning blir lärare och elever allt duktigare på detta. Vi tränar tillsammans, och blir duktigare för varje år som går. Sakta, men säkert, lär vi oss sätta ord på lärandet. Och blir allt duktigare, både lärare och elever!
Osökt tänker jag på det som sker i klassrum och fritidshem dagarna i ända, på all den kunskap vi vuxna har men som inte så enkelt kan överföras till eleverna. De måste själva få pröva och hitta fram till sin kunskap och träna sina förmågor.
Hur lär sig barnen samarbeta, exempelvis? Jo, genom att samarbeta. De gör rätt, de gör fel och det är inte alltid så enkelt. Men det är då vi vuxna måste finnas till hands och hjälpa dem att hitta strategier för att lyckas bättre i samarbetet nästa gång. Så får de träna igen, göra rätt och göra fel... å så igen, å igen, å igen.
Det är mycket som ska läras och utvecklas i skolan och vid ett givet tillfälle ska en bedömning göras och en ny individuell utvecklingplan formuleras för det fortsatta lärandet. Den tysta kunskapen ska ordsättas i en matris som ett stöd för lärandet. Det är inte lätt, men med träning blir lärare och elever allt duktigare på detta. Vi tränar tillsammans, och blir duktigare för varje år som går. Sakta, men säkert, lär vi oss sätta ord på lärandet. Och blir allt duktigare, både lärare och elever!
torsdag 14 oktober 2010
Ingen rök utan eld
"Rektor ska vara förtrogen med verksamheten" står det i skollagen. Idag gjorde jag mig förtrogen med ytterligare en del av Dansutskolans fina verksamhet, nämligen fritidshem F:s utedag. Snacka om underbart!
"Ska du vara med oss idag?" frågade M. Efter mitt jakande svar började hon berätta hur det är på utedagen, vad de brukar göra och alla spännande platser de brukar leka på. Vilket fint bemötande av en gäst.
Så kom vi till den vackra gläntan i skogen där personal och elever byggt sin egen uteplats. Jag blev guidad runt i bäcken, i den gigantiska busken som var en hel fantasivärld och i kojorna med älgkraniet som trofé.
Sen blev det finurliga samtal vid elden. Nyfikna och kloka barn som delade med sig av sin värld, ibland med munnen överfull av smörgås. Men vad gjorde det när solen sken, de gula asplöven singlade ner över oss och brasan spred sin rök och värme över oss. I vår stressade och kravfyllda värld är det exakt såna här levande stunder vi alla behöver. Tack alla på Fritids F för att jag fick dela den här stunden med er idag!
"Ska du vara med oss idag?" frågade M. Efter mitt jakande svar började hon berätta hur det är på utedagen, vad de brukar göra och alla spännande platser de brukar leka på. Vilket fint bemötande av en gäst.
Så kom vi till den vackra gläntan i skogen där personal och elever byggt sin egen uteplats. Jag blev guidad runt i bäcken, i den gigantiska busken som var en hel fantasivärld och i kojorna med älgkraniet som trofé.
Sen blev det finurliga samtal vid elden. Nyfikna och kloka barn som delade med sig av sin värld, ibland med munnen överfull av smörgås. Men vad gjorde det när solen sken, de gula asplöven singlade ner över oss och brasan spred sin rök och värme över oss. I vår stressade och kravfyllda värld är det exakt såna här levande stunder vi alla behöver. Tack alla på Fritids F för att jag fick dela den här stunden med er idag!
måndag 11 oktober 2010
Snart stundar nya tider
Dagen idag var en härlig dag, precis som så många dagar tenderar att vara. Min tillbringade jag på Münchenbryggeriet i Stockholm med höstsolen envist skinande utanför fönstren. Det var heldag för rektorer kring nya skollagen och allt annat nytt som är på gång inom skolans underbara värld.
Höstterminen 2011 drar vi igång med ny skollag, ny läroplan och nya kursplaner. Jag som trivs bäst när det rör på sig och ruskar runt lite får verkligen mitt lystmäte. Det ska bli spännande att omsätta allt detta nya och jag är rätt viss om att skolarbetet kommer att bli tydligare för både elever, lärare och föräldrar framöver. Det behövs.
Mest glad blev jag över tydligheten i de nya kursplanerna och hur det går en röd tråd från syftet med undervisningen till bedömningskriterierna. Det gör det nu också, men det är inte så lätt att begripa sig på det för den som inte gnuggar detta varje dag. Är du nyfiken på allt som sker kan du läsa mer på Skolverkets hemsida, där rör det också på sig numera.
Nu ska Dansa och jag lägga våra välmatade hjärnor på snuttekudden och låta Skolverkets information lägga sig väl tillrätta bland hjärncellerna. Det kommer att behövas en väl utsövd hjärna för att kunna sätta allt detta i verket om 10 månader!
Höstterminen 2011 drar vi igång med ny skollag, ny läroplan och nya kursplaner. Jag som trivs bäst när det rör på sig och ruskar runt lite får verkligen mitt lystmäte. Det ska bli spännande att omsätta allt detta nya och jag är rätt viss om att skolarbetet kommer att bli tydligare för både elever, lärare och föräldrar framöver. Det behövs.
Mest glad blev jag över tydligheten i de nya kursplanerna och hur det går en röd tråd från syftet med undervisningen till bedömningskriterierna. Det gör det nu också, men det är inte så lätt att begripa sig på det för den som inte gnuggar detta varje dag. Är du nyfiken på allt som sker kan du läsa mer på Skolverkets hemsida, där rör det också på sig numera.
Nu ska Dansa och jag lägga våra välmatade hjärnor på snuttekudden och låta Skolverkets information lägga sig väl tillrätta bland hjärncellerna. Det kommer att behövas en väl utsövd hjärna för att kunna sätta allt detta i verket om 10 månader!
söndag 10 oktober 2010
Jag är inte bara rektor...
...jag är förälder också. Min unge har blivit 17, går på gymnasiet och har flyttat hemifrån. Skoluppgifter ledsagar jag henne i via mail och telefon. Tänk så fantastiskt det är med teknik!
I helgen har det varit en uppgift om begrepp i ämnet Social omsorg. Det var en relativt enkel uppgift, dottern hade gjort den på ett bra sätt. Men mamma kunde inte låta bli att utveckla det hela ytterligare med henne. Har man varit lärare så har man :)
Sen kom frustrationen. Psykologiuppgift om Freud och en fallbeskrivning att reda i. Det blev för mamma att googla runt och läsa på om Freud och sen blev det lite Maslow också när jag ändå höll på. Spännande det där. Men frustrerande när jag inte förstod vad läraren menade att eleverna skulle göra.
Eller jo, det förstod jag, men det gick inte att förstå på vilken nivå diskussionen skulle läggas för att nå de olika betygsstegen. Famla i mörkret var bara förnamnet på det jag försökte ledsaga dottern i. Men hon verkade å andra sidan ha rätt så bra koll. Vi hamnade i en diskussion om det omedvetna och om hur våra erfarenheter styr det vi gör och känner. Mamma behövde nog inte hjälpa till så mycket med den uppgiften!
Men det är nyttigt att ibland vara i föräldrarollen. Jag tror att en del av "mina" föräldrar ibland känner samma frustration som jag gjorde en stund idag. Barnet kommer hem med en skoluppgift och det kanske inte alltid är så lätt att avgöra hur man kan hjälpa barnet framåt i lärandet. Något för oss i skolan att ibland reflektera över.
I helgen har det varit en uppgift om begrepp i ämnet Social omsorg. Det var en relativt enkel uppgift, dottern hade gjort den på ett bra sätt. Men mamma kunde inte låta bli att utveckla det hela ytterligare med henne. Har man varit lärare så har man :)
Sen kom frustrationen. Psykologiuppgift om Freud och en fallbeskrivning att reda i. Det blev för mamma att googla runt och läsa på om Freud och sen blev det lite Maslow också när jag ändå höll på. Spännande det där. Men frustrerande när jag inte förstod vad läraren menade att eleverna skulle göra.
Eller jo, det förstod jag, men det gick inte att förstå på vilken nivå diskussionen skulle läggas för att nå de olika betygsstegen. Famla i mörkret var bara förnamnet på det jag försökte ledsaga dottern i. Men hon verkade å andra sidan ha rätt så bra koll. Vi hamnade i en diskussion om det omedvetna och om hur våra erfarenheter styr det vi gör och känner. Mamma behövde nog inte hjälpa till så mycket med den uppgiften!
Men det är nyttigt att ibland vara i föräldrarollen. Jag tror att en del av "mina" föräldrar ibland känner samma frustration som jag gjorde en stund idag. Barnet kommer hem med en skoluppgift och det kanske inte alltid är så lätt att avgöra hur man kan hjälpa barnet framåt i lärandet. Något för oss i skolan att ibland reflektera över.
lördag 9 oktober 2010
Reflektionsstund i potatislandet
Reflektion är lärandets moder, tänker jag. När det snurrar på som mest finner jag inte ro till reflektion, det blir mest bara ett görande utan så mycket eftertanke.
Så kommer såna där guldstunder då tankebanorna känns mycket väl uppsmorda och alla bitar liksom faller på plats. Allt känns plötsligt väldigt självklart. En sån stund har jag just haft i potatislandet när jag grävde upp den sista potatisen för vinterförvaring.
Tankarna gick kors och tvärs kring ett komplicerat möte jag ska ha i veckan. Till sist hade jag vänt på lika många tankar som jordkokor, strukturen på mötet var klar och potatisen upptagen. Tänk vad en stund i potatislandet kan göra för mänskligheten!
Så kommer såna där guldstunder då tankebanorna känns mycket väl uppsmorda och alla bitar liksom faller på plats. Allt känns plötsligt väldigt självklart. En sån stund har jag just haft i potatislandet när jag grävde upp den sista potatisen för vinterförvaring.
Tankarna gick kors och tvärs kring ett komplicerat möte jag ska ha i veckan. Till sist hade jag vänt på lika många tankar som jordkokor, strukturen på mötet var klar och potatisen upptagen. Tänk vad en stund i potatislandet kan göra för mänskligheten!
fredag 8 oktober 2010
Grattis, fina Mariam!!!
Om du någon gång haft förmånen att äta lunch i skolrestaurangen på Frejaskolan har du inte kunnat undgå att drabbas av Mariams underbara rätter. Spännande salladsblandningar, gudomliga röror och mumsiga grönsaksbiffar kittlar barns och ungdomars gommar. Plötsligt blir lunchen något mer än att bara få i sig näring för att överleva eftermiddagen.
Nu är Mariam en av tre nominerade till Årets skolkock. Jag är inte ett dugg förvånad, men ruggigt glad. Du har redan vunnit, Mariam, men jag håller ändå tummarna för dig ända fram till finalen. Din passion har burit dig hit!!!
Läs här om nomineringen.
Nu är Mariam en av tre nominerade till Årets skolkock. Jag är inte ett dugg förvånad, men ruggigt glad. Du har redan vunnit, Mariam, men jag håller ändå tummarna för dig ända fram till finalen. Din passion har burit dig hit!!!
Läs här om nomineringen.
tisdag 5 oktober 2010
Inget ont som inte har något gott med sig
Min tisdag blev inte riktigt som jag tänkt. Jag fick rodda om möten och ställa in, så blir det ibland när det händer oförutsedda saker. Så är det när man jobbar med små och stora människor; det blir inte alltid som man tänkt sig. (Tur!)
En sån dag hade jag idag. Men när arbetsdagen, efter mycket hårt arbete och många samtal, till sist led mot sitt slut kunde jag konstatera att det som från början inte var så särskilt kul för någon landade i något väldigt, väldigt hoppfullt och konstruktivt.
Så när jag snart lägger huvudet på kudden konstaterar jag att det gamla uttrycket "Inget ont som inte har något gott med sig" faktiskt gäller även 2010. Inte önskar jag att tokigheter ska ske, men om de händer gäller det att vända dem till något gott. Det är min intention!
En sån dag hade jag idag. Men när arbetsdagen, efter mycket hårt arbete och många samtal, till sist led mot sitt slut kunde jag konstatera att det som från början inte var så särskilt kul för någon landade i något väldigt, väldigt hoppfullt och konstruktivt.
Så när jag snart lägger huvudet på kudden konstaterar jag att det gamla uttrycket "Inget ont som inte har något gott med sig" faktiskt gäller även 2010. Inte önskar jag att tokigheter ska ske, men om de händer gäller det att vända dem till något gott. Det är min intention!
lördag 2 oktober 2010
Trista jobbresor blir till sköna musikstunder
En timma varje dag ägnar jag åt resa till och från jobbet, en i längden rätt enerverande sysselsättning trots att jag gillar bilkörning. Teoretiskt går det att ta sig till jobbet med buss och tåg men i praktiken skiter det sig, om jag får uttrycka mig milt.
Men jag är rätt positivt lagd och brukar kunna vända det mesta till något bra i stället för att gräva ner mig i grå-gnäll. Det har visat sig fungera även på tråkiga jobbresor.
Jag lyssnar nämligen på P2 och njuter av all möjlig musik. På morgonen väcker jag hjärncellerna med skön musikblandning i Aurora. På hemvägen kan det bli Klassiskt på hemväg eller något annat örongodis.
Det härliga är att jag får ta del av musik jag aldrig kommit i kontakt med annars och ideligen får jag nya små "älsklingar" att grotta ner mig i. You tube och Spotify är underbara verktyg när jag lyssnar vidare hemma.
Just nu är det berberfödda fransyskan Hindi Zahra som rinner in i öronen och emellanåt får nackhåren att resa sig på mig. Det är så musik ska vara när den är som bäst! Lyssna gärna på Beautiful Tango och vill du lyssna mer så finns det en del på You Tube
Men jag är rätt positivt lagd och brukar kunna vända det mesta till något bra i stället för att gräva ner mig i grå-gnäll. Det har visat sig fungera även på tråkiga jobbresor.
Jag lyssnar nämligen på P2 och njuter av all möjlig musik. På morgonen väcker jag hjärncellerna med skön musikblandning i Aurora. På hemvägen kan det bli Klassiskt på hemväg eller något annat örongodis.
Det härliga är att jag får ta del av musik jag aldrig kommit i kontakt med annars och ideligen får jag nya små "älsklingar" att grotta ner mig i. You tube och Spotify är underbara verktyg när jag lyssnar vidare hemma.
Just nu är det berberfödda fransyskan Hindi Zahra som rinner in i öronen och emellanåt får nackhåren att resa sig på mig. Det är så musik ska vara när den är som bäst! Lyssna gärna på Beautiful Tango och vill du lyssna mer så finns det en del på You Tube
fredag 1 oktober 2010
Vilken höjdardag med duktiga pedagoger!!!
Det har blivit en gnesta-tradition att vi har work shop-dag för alla anställda i Barn- och utbildningsförvaltningen under studiedagarna i september. Vi chefer uppmanar våra duktiga pedagoger att delge sina kollegor sina kunskaper. I år hade vi 23 olika aktitivter att välja på. Rekord, och vansinnigt svårt att välja bland alla godbitar.
På Dansutskolan fanns över 100 pedagoger i olika aktiviteter både för- och eftermiddag. Jag var runt och NJÖT av allt jag upplevde. Vilken gigantiskt stor kompetens vi har inom vår egen organisation, det är helt fantastiskt att få vara med om detta!
I idrottshallen fick vi ta del av "Dansa med matte",
i slöjdsalen flödade kreativiteten med hjälp av lera
och i ett av klassrummen introducerades vi i tecken som stöd av inspirerande Alexandra.
Och detta är bara en del av allt som vi fått ta del av idag!
Dansa och jag har ägnat större delen av dagen åt att koka kaffe och plocka fram förmiddags- och eftermiddagssmörgås åt alla inspirerade pedagoger. Ett rent nöje att ha kökstjänst idag, kan jag säga. SÅ många nöjda och glada pedagoger har jag sällan mött på samma gång!
På Dansutskolan fanns över 100 pedagoger i olika aktiviteter både för- och eftermiddag. Jag var runt och NJÖT av allt jag upplevde. Vilken gigantiskt stor kompetens vi har inom vår egen organisation, det är helt fantastiskt att få vara med om detta!
I idrottshallen fick vi ta del av "Dansa med matte",
i slöjdsalen flödade kreativiteten med hjälp av lera
och i ett av klassrummen introducerades vi i tecken som stöd av inspirerande Alexandra.
Och detta är bara en del av allt som vi fått ta del av idag!
Dansa och jag har ägnat större delen av dagen åt att koka kaffe och plocka fram förmiddags- och eftermiddagssmörgås åt alla inspirerade pedagoger. Ett rent nöje att ha kökstjänst idag, kan jag säga. SÅ många nöjda och glada pedagoger har jag sällan mött på samma gång!
tisdag 28 september 2010
Att vara ro-spridare
I morse var jag ro-spridare; ett härligt uppdrag! I min gula reflexväst cirkulerade jag runt skolan vid 8-tiden tills klockan ringde in till en ny lärande skoldag. Det var kallt, det konstaterade både jag och eleverna, men inga sura miner alls.
Tänk er drygt 200 barn som strålar samman på en relativt liten yta. Det märktes nästan inte i morse. Barn och föräldrar kom i en strid ström över skolgården och jag undrade en stund vart alla tog vägen. Jo, det märkte jag snart.
På skolgården spelades det innebandy och rundpingis. I skogen lekte de yngre barnen. I kapprummen samlades några elever och hade lite morgonsnack. Men var är resten av eleverna, undrade jag. Jo, de var i klassrummen.
Där samlades de en efter en, vartefter satte de sig vid sin bänk och tog upp en bok eller en uppgift att arbeta med. Ordning och reda var rena förnamnet denna morgonstund. Tror ni att rektor njöt av sitt ro-spridaruppdrag medans lärarna kunde ha sitt morgonmöte? Svar: JA!!!
Tänk er drygt 200 barn som strålar samman på en relativt liten yta. Det märktes nästan inte i morse. Barn och föräldrar kom i en strid ström över skolgården och jag undrade en stund vart alla tog vägen. Jo, det märkte jag snart.
På skolgården spelades det innebandy och rundpingis. I skogen lekte de yngre barnen. I kapprummen samlades några elever och hade lite morgonsnack. Men var är resten av eleverna, undrade jag. Jo, de var i klassrummen.
Där samlades de en efter en, vartefter satte de sig vid sin bänk och tog upp en bok eller en uppgift att arbeta med. Ordning och reda var rena förnamnet denna morgonstund. Tror ni att rektor njöt av sitt ro-spridaruppdrag medans lärarna kunde ha sitt morgonmöte? Svar: JA!!!
lördag 25 september 2010
Att göra det möjliga av det till synes omöjliga
Igår träffade jag min "gamla" klasskamrat Lena-Maria på Bokmässan. Vi spenderade tre år på gymnasiet tillsammans och hade så där ungdomligt galet kul. I kväll var hon gäst i "Här är ditt liv" och jag satt och smålog hela tiden. Det var verkligen Lena-Maria ända ut i fingerspetsarna, precis som om vi satt och snackade vid köksbordet!
Flera gånger nämndes ordet handikappad i programmet och jag bara skakade på huvudet. Handikappad är den som inte klarar av vissa saker, där kroppen säger ifrån och begränsar.
För Lena-Maria finns just inga begränsningar. Hon har med sin enorma viljestyrka och livslust gjort livet till sitt och sett till att leva det utan begränsningar. Det är en beundrandsvärd egenskap och Lena-Maria är en förebild för många, många människor runt hela vår jord.
Hennes liv är något att tänka på när man klagar på än det ena, än det andra. Och hennes livsinställning borde vi alla ikläda oss, en inställning att allt går, bara lite annorlunda än eljest...
Se programmet "Här är ditt liv"
Flera gånger nämndes ordet handikappad i programmet och jag bara skakade på huvudet. Handikappad är den som inte klarar av vissa saker, där kroppen säger ifrån och begränsar.
För Lena-Maria finns just inga begränsningar. Hon har med sin enorma viljestyrka och livslust gjort livet till sitt och sett till att leva det utan begränsningar. Det är en beundrandsvärd egenskap och Lena-Maria är en förebild för många, många människor runt hela vår jord.
Hennes liv är något att tänka på när man klagar på än det ena, än det andra. Och hennes livsinställning borde vi alla ikläda oss, en inställning att allt går, bara lite annorlunda än eljest...
Se programmet "Här är ditt liv"
Vad håller vi på med, egentligen?
Min planering av kommande studiedag på skolan pågår för fullt och det är ett riktigt roligt tankearbete. Jag vill att pedagogerna och lärarna ska få ut så mycket som möjligt av dagen, att de ska bli utmanade i sitt tänkande och att de ska bli inspirerade inför sitt fortsatta arbete. Det kräver en del tänkande från min sida för att få till det på ett bra sätt.
Vi ska ta oss en rejäl funderare över vad det är vi håller på med, om det är rätt saker eller om vi borde korrigera färdriktningen åt något håll. Och vi ska prata mycket om förväntningar, något som har visat sig ha avgörande betydelse för att skolor ska nå framgång i sitt arbete.
Jag förväntar mig spännande diskussioner och det håller jag på att lägga grunden för nu!
Vi ska ta oss en rejäl funderare över vad det är vi håller på med, om det är rätt saker eller om vi borde korrigera färdriktningen åt något håll. Och vi ska prata mycket om förväntningar, något som har visat sig ha avgörande betydelse för att skolor ska nå framgång i sitt arbete.
Jag förväntar mig spännande diskussioner och det håller jag på att lägga grunden för nu!
torsdag 23 september 2010
Människor och oväntade möten
Idag har jag mött 1000-tals människor i ett aldrig sinande flöde. Först åt jag hotellfrukost med idel främlingar, därefter promenad i morgonjäktigt Göteborg och sedan huvudet före in på Bok- och biblioteksmässan. Alla, jag säger ALLA, var där.
Det var ganska sansat under dagen då jag höll mig till seminarieavdelningen på andra plan. Jag tycker om att iaktta människor och jag fick många tillfällen till att bryta mina egna fördomar idag. Den krumma gråa gubben visade sig till exempel vara den djupt mänsklige, roande och intressante läsinlärningsnestorn Ingvar Lundberg. Ha! Där fick mina tankar om gamla krumma gubbar sig en rejäl törn!
Jag avslutade dagen med en runda på själva mässan. Jisses, vad folk!!! I ett evigt vimmel mellan montrarna flödade människorna emot mig, alla med sitt liv, sin historia, sina drömmar. Så där går jag runt och tänker ibland, så det blev inte så mycket tittat i montrarna. Tur det, i alla fall för min plånbok.
Så plötsligt uppenbarade sig en man framför mig, sa ett varmt och glatt "Heeej!" och gav mig en kram. Fel man på fel ställe, eller förmodligen rätt man på rätt plats. En f.d. elevs pappa som skrivit en bok om sin dotters sjukdom och nu marknadsför boken över landet, bland annat på mässan. Det blev ett mänskligt och varmt möte, ett möte jag inte visste att jag skulle få vara med om idag. Så där Gevalia, du vet. Härligt!
Sen letade jag mig vidare i labyrinten tills jag fann min "gamla" klasskamrat L som jag visste skulle vara här. Det är 25 år sedan vi slutade gymnasiet, mycket har hänt, men plötsligt kände jag mig tillbakaflyttad till det ungdomliga 80-talet och alla galenskaper vi höll på med då. Det var ett väntat möte, men alla känslorna som kom till mig var oväntade. Precis så oförutsägbart fantastiskt är det med mänsklig möten!
Det var ganska sansat under dagen då jag höll mig till seminarieavdelningen på andra plan. Jag tycker om att iaktta människor och jag fick många tillfällen till att bryta mina egna fördomar idag. Den krumma gråa gubben visade sig till exempel vara den djupt mänsklige, roande och intressante läsinlärningsnestorn Ingvar Lundberg. Ha! Där fick mina tankar om gamla krumma gubbar sig en rejäl törn!
Jag avslutade dagen med en runda på själva mässan. Jisses, vad folk!!! I ett evigt vimmel mellan montrarna flödade människorna emot mig, alla med sitt liv, sin historia, sina drömmar. Så där går jag runt och tänker ibland, så det blev inte så mycket tittat i montrarna. Tur det, i alla fall för min plånbok.
Så plötsligt uppenbarade sig en man framför mig, sa ett varmt och glatt "Heeej!" och gav mig en kram. Fel man på fel ställe, eller förmodligen rätt man på rätt plats. En f.d. elevs pappa som skrivit en bok om sin dotters sjukdom och nu marknadsför boken över landet, bland annat på mässan. Det blev ett mänskligt och varmt möte, ett möte jag inte visste att jag skulle få vara med om idag. Så där Gevalia, du vet. Härligt!
Sen letade jag mig vidare i labyrinten tills jag fann min "gamla" klasskamrat L som jag visste skulle vara här. Det är 25 år sedan vi slutade gymnasiet, mycket har hänt, men plötsligt kände jag mig tillbakaflyttad till det ungdomliga 80-talet och alla galenskaper vi höll på med då. Det var ett väntat möte, men alla känslorna som kom till mig var oväntade. Precis så oförutsägbart fantastiskt är det med mänsklig möten!
fredag 17 september 2010
Vi har ansvar för vårt demokratiska samhälle
Den här dagen blev inte som jag tänkt mig, men så är det ju ibland. I stället för arbetsdag på Dansutskolan blev det läkarbesök med gubben på fantastiska Mariefreds vårdcentral och sedan arbete hemmavid. I ärlighetens namn hade jag nog behövt vara hemma ändå för att kurera en enveten förkylning. Så - jag slog två flugor i samma smäll och hoppas att helgen ska innebära fullt tillfrisknande.
Nu lyssnar jag till slutdebatten i TV och ska försöka bestämma mig för var min röst ska hamna på söndag. Tänker ofta på våra politiker och vilken viktig roll de har i vårt samhälle. Framför allt högaktar jag våra lokalpolitiker, oavsett partifärg, som arbetar hårt och får utstå spott och spe så snart de sticker ut hakan och försöker ta ansvar för helheten. Heja, heja, stå på er och ge inte upp!
Nu tar vi alla ansvar för vårt demokratiska samhälle och går och röstar på söndag!
Nu lyssnar jag till slutdebatten i TV och ska försöka bestämma mig för var min röst ska hamna på söndag. Tänker ofta på våra politiker och vilken viktig roll de har i vårt samhälle. Framför allt högaktar jag våra lokalpolitiker, oavsett partifärg, som arbetar hårt och får utstå spott och spe så snart de sticker ut hakan och försöker ta ansvar för helheten. Heja, heja, stå på er och ge inte upp!
Nu tar vi alla ansvar för vårt demokratiska samhälle och går och röstar på söndag!
torsdag 16 september 2010
Du är värd att vara min gäst!
Hostig och hes, med dunkande huvudvärk och värkande kropp kom jag idag hem från ett dygns Ledarforum på Widbynäs. Men den spirande förkylningen känns lätt att överleva efter vad vi fått uppleva detta dygn med temat "Värdskap".
Sedan några år tillbaka möts kommunens chefer i Ledarforum några gånger per år. Programmet består av information och utbildning. Denna gång var syftet också att vi skulle mötas över förvaltningsgränserna och knyta nya kontakter, allt för att göra vår verksamhet ännu bättre.
Vi har lyssnat till Janne Gunnarsson från Värdskap och vi har vänt och vridit på vad just värdskap innebär för vår verksamhet. Själv fastnade jag för tanken att mina anställda, mina elever och deras föräldrar är mina gäster. Jag vill att de ska känna sig välkomna till skolan, att de ska känna att de är betydelsefulla och att de har något viktigt att bidra med.
Det ska vi jobba vidare med i höst, även om jag tycker att det redan idag råder en god stämning bland elever, personal och föräldrar på Dansutskolan. Men tanken att eleverna är gäster är fortfarande väldigt kittlande inom mig!
Titta på ett utdrag ur föreläsningen "Gå på känslan"!
Sedan några år tillbaka möts kommunens chefer i Ledarforum några gånger per år. Programmet består av information och utbildning. Denna gång var syftet också att vi skulle mötas över förvaltningsgränserna och knyta nya kontakter, allt för att göra vår verksamhet ännu bättre.
Vi har lyssnat till Janne Gunnarsson från Värdskap och vi har vänt och vridit på vad just värdskap innebär för vår verksamhet. Själv fastnade jag för tanken att mina anställda, mina elever och deras föräldrar är mina gäster. Jag vill att de ska känna sig välkomna till skolan, att de ska känna att de är betydelsefulla och att de har något viktigt att bidra med.
Det ska vi jobba vidare med i höst, även om jag tycker att det redan idag råder en god stämning bland elever, personal och föräldrar på Dansutskolan. Men tanken att eleverna är gäster är fortfarande väldigt kittlande inom mig!
Titta på ett utdrag ur föreläsningen "Gå på känslan"!
onsdag 15 september 2010
Vilken bottenskola?
Vår lokalblaska hade igår det rafflande löpet "Gnestas skolor får icke godkänt". Artikeln baserades på Lärarförbundets ranking av Sveriges kommuner där vi fick den föga smickrande placeringen näst sist. Sjävklart kräver detta en närmare eftertanke och analys.
Som enskild rektor har jag svårt att påverka en del av parametrarna i undersökningen, exempelvis att en hel del föräldrar väljer att vara hemma med sina barn i stället för att låta dem gå i förskolan. Lärarlönerna kan jag heller inte höja mer än inom de ramar jag fått, hur gärna jag än skulle vilja emellanåt.
Annat kan jag däremot påverka. Att aktivt verka för att all personal har eller skaffar sig pedagogisk utbildning, det går att jobba för. Och definitivt påverkansbart är elevernas resultat så att alla elever slutar grundskolan med fullständiga betyg. Det arbetet påbörjas redan med goda pedagoger i förskolan och fortsätter med gott pedagogiskt arbete i grundskola och fritidshem. Mitt arbete är bland annat att följa upp det arbete som sker i klassrummen så att det ligger i linje med styrdokumentens högt ställda krav.
På Dansutskolan finns, som på alla skolor, en del att utveckla och förbättra, men jag kan knappast betrakta verksamheten som "icke godkänd". När jag besöker klassrum och fritidshem råder arbetsro och ett kreativt klimat. Vi har Smart Boards och datorer i alla klassrum för att stödja lärandet på flera sätt. På skolan pågår matematikutvecklingsprojekt, vi arbetar med NTA-lådor för att stärka det naturvetenskapliga tänkandet, vi deltar i ett Skapande skola-projekt och vi har en nyanställd mycket entusiastisk musiklärare. Detta utöver alla kreativa och goda pedagoger och den fantastiska miljön med skogen inpå knutarna.
Jag vägrar betrakta Dansutskolan som "icke godkänd" men ska givetvis, med alla dessa goda förutsättningar, jobba vidare för att göra Dansutskolan ännu bättre!
Som enskild rektor har jag svårt att påverka en del av parametrarna i undersökningen, exempelvis att en hel del föräldrar väljer att vara hemma med sina barn i stället för att låta dem gå i förskolan. Lärarlönerna kan jag heller inte höja mer än inom de ramar jag fått, hur gärna jag än skulle vilja emellanåt.
Annat kan jag däremot påverka. Att aktivt verka för att all personal har eller skaffar sig pedagogisk utbildning, det går att jobba för. Och definitivt påverkansbart är elevernas resultat så att alla elever slutar grundskolan med fullständiga betyg. Det arbetet påbörjas redan med goda pedagoger i förskolan och fortsätter med gott pedagogiskt arbete i grundskola och fritidshem. Mitt arbete är bland annat att följa upp det arbete som sker i klassrummen så att det ligger i linje med styrdokumentens högt ställda krav.
På Dansutskolan finns, som på alla skolor, en del att utveckla och förbättra, men jag kan knappast betrakta verksamheten som "icke godkänd". När jag besöker klassrum och fritidshem råder arbetsro och ett kreativt klimat. Vi har Smart Boards och datorer i alla klassrum för att stödja lärandet på flera sätt. På skolan pågår matematikutvecklingsprojekt, vi arbetar med NTA-lådor för att stärka det naturvetenskapliga tänkandet, vi deltar i ett Skapande skola-projekt och vi har en nyanställd mycket entusiastisk musiklärare. Detta utöver alla kreativa och goda pedagoger och den fantastiska miljön med skogen inpå knutarna.
Jag vägrar betrakta Dansutskolan som "icke godkänd" men ska givetvis, med alla dessa goda förutsättningar, jobba vidare för att göra Dansutskolan ännu bättre!
tisdag 14 september 2010
"Så bevarar vi Sverige svenskt"
Jag tror på mångfald. Jag tror att alla vi människor har ett egenvärde och en mening med våra liv. Jag tror att vi alla är viktiga för varandra. Du, och du, och du, och jag. Vi lever tillsammans och har ett gemensamt ansvar för att ordna det bra för oss. Oavsett allt det som ger oss stämplar av olika slag.
Efter ännu en låååååång arbetsdag med måååååånga unika mänskliga möten slog jag mig ner vid köksbordet med en pajbit och dagens DN. Blev så varm i hjärtat av debattartikeln av Anders Johnson att jag ler fortfarande. Mmm...
Efter ännu en låååååång arbetsdag med måååååånga unika mänskliga möten slog jag mig ner vid köksbordet med en pajbit och dagens DN. Blev så varm i hjärtat av debattartikeln av Anders Johnson att jag ler fortfarande. Mmm...
söndag 12 september 2010
Koll och ickekoll
Jag mår bäst när jag har koll på det som sker omkring mig. Livet har dock lärt mig att det inte alltid går att ha tvärkoll på allt och att man får leva med det läget ibland.
En tid har jag levat i ett ickekoll-läge och det har gjort mig oerhört stressad. Frågorna har haglat över mig och jag har inte alltid kunnat svara på allt på ett bra sätt. Ibland har jag dessutom svarat och så har det senare visat sig vara ett dåligt svar eller beslut. Dumt, men lärorikt.
Men så kom jag på att jag faktiskt är ny på min tjänst, att det faktiskt är orimligt att kräva av mig själv att jag ska ha koll på allt just nu. Aaah; axlarna sjönk en aning närmare jordens mittpunkt.
Efter en mycket avslappnande lördag, då Dansa fick premiäräta kräftor, kunde jag idag ta itu med ett antal pärmar för att få lite bättre koll på mina anställda och organisationen. Lite lagom med helgjobb och jag har plötsligt mycket bättre koll. Nu kan jag sätta mig in i budgeten på ett bättre sätt och därmed skaffa mig ännu bättre koll. En ljusnande framtid är min!
En tid har jag levat i ett ickekoll-läge och det har gjort mig oerhört stressad. Frågorna har haglat över mig och jag har inte alltid kunnat svara på allt på ett bra sätt. Ibland har jag dessutom svarat och så har det senare visat sig vara ett dåligt svar eller beslut. Dumt, men lärorikt.
Men så kom jag på att jag faktiskt är ny på min tjänst, att det faktiskt är orimligt att kräva av mig själv att jag ska ha koll på allt just nu. Aaah; axlarna sjönk en aning närmare jordens mittpunkt.
Efter en mycket avslappnande lördag, då Dansa fick premiäräta kräftor, kunde jag idag ta itu med ett antal pärmar för att få lite bättre koll på mina anställda och organisationen. Lite lagom med helgjobb och jag har plötsligt mycket bättre koll. Nu kan jag sätta mig in i budgeten på ett bättre sätt och därmed skaffa mig ännu bättre koll. En ljusnande framtid är min!
torsdag 9 september 2010
Jag lever!
Livet rullar på i hastig takt. Jobba, jobba, sova, jobba. Å så mitt i allt händer saker som gör att man får distans till allt. Livet är inte så självklart som vi tror. Det ofattbara kan hända när vi minst anar det. Ett par sådana boxningar i magen har jag fått den senaste tiden. Smärtsamma påminnelser om livets förgänglighet.
Ta vara på din dag! Ta vara på de kära du har omkring dig! Skjut inte upp till i morgon det du kan göra idag! Lev nu!
Ta vara på din dag! Ta vara på de kära du har omkring dig! Skjut inte upp till i morgon det du kan göra idag! Lev nu!
tisdag 7 september 2010
Tjurfäktning på ekonomiavdelningen ;)
Dansa har under sommaren levt ett hårt liv tillsammans med Agresso-tjuren. Den blå ekonomisystemtjuren har nästan jagat livet ur henne genom att överösa henne med fakturor från i princip hela förvaltningen. Så fort hon öppnar munnen rasar objektsnummer ur henne i ett våldsamt tempo. Inte undra på att hon var helt slutkörd när vi kom till M för ekonomiuppföljning idag.
Vi kollade så att alla objekt ligger rätt nu när jag bytt enhet, lyckades hitta 100 barn som försvunnit i hanteringen, fyllde i några blanketter inför delårsbokslutet och hade sen en lååång diskussion om hur vi ska få ett så gnisselfritt samarbete som möjligt mellan våra enheter. I en slimmad verksamhet gäller det att alla verkligen sköter sitt och att det finns en förståelse för de olika delarna i maskineriet. Det behöver smörjas upp emellanåt och mer likna vacker tangodans än vresig tjurfäktning.
Nu låter det som att vi har krig, så är det förstås inte. Men vi kan bli bättre på att samarbeta.
I slutet av samtalet var Dansa full av energi igen och kravlade sig upp på agressotjuren igen, redo att ta nya tag. Hoppla, pålle!
Vi kollade så att alla objekt ligger rätt nu när jag bytt enhet, lyckades hitta 100 barn som försvunnit i hanteringen, fyllde i några blanketter inför delårsbokslutet och hade sen en lååång diskussion om hur vi ska få ett så gnisselfritt samarbete som möjligt mellan våra enheter. I en slimmad verksamhet gäller det att alla verkligen sköter sitt och att det finns en förståelse för de olika delarna i maskineriet. Det behöver smörjas upp emellanåt och mer likna vacker tangodans än vresig tjurfäktning.
Nu låter det som att vi har krig, så är det förstås inte. Men vi kan bli bättre på att samarbeta.
I slutet av samtalet var Dansa full av energi igen och kravlade sig upp på agressotjuren igen, redo att ta nya tag. Hoppla, pålle!
måndag 6 september 2010
Snurra min jord...
Oj, oj, oj; vilken raketstart! Efter den här starten försöker jag sakta men säkert återfå markkontakt men det är inte det lättaste när det snurrar på så att klockan alltid är eftermiddag. I alla fall har jag hunnit konstatera att jag kommit till en riktigt fin skola!
Jag känner mig så välkomnad av både elever och personal. Det finns en sån nyfikenhet och ett sånt sug efter att göra ett riktigt bra arbete. Det är underbart, och jag känner mig glad och stolt.
Sakta men säkert läggs de olika pusselbitarna på plats och jag börjar begripa ett och annat, men långt ifrån allt. Men man brukar ju säga att man ska gå ett årsvarv innan man fattar galoppen. Känns hoppfullt och trösterikt just nu när göralistan är längre än arbetsdagen :)
Jag känner mig så välkomnad av både elever och personal. Det finns en sån nyfikenhet och ett sånt sug efter att göra ett riktigt bra arbete. Det är underbart, och jag känner mig glad och stolt.
Sakta men säkert läggs de olika pusselbitarna på plats och jag börjar begripa ett och annat, men långt ifrån allt. Men man brukar ju säga att man ska gå ett årsvarv innan man fattar galoppen. Känns hoppfullt och trösterikt just nu när göralistan är längre än arbetsdagen :)
lördag 28 augusti 2010
Äntligen skolstart!
Så är då äntligen eleverna på plats och läsårsraketen i luften. Steg 1 var att fritidshemmen öppnade, steg 2 att lärarna började förra onsdagen och så äntligen steg 3 igår då alla elever intog sina platser. En skola utan elever är inte så mycket att ha, men nu känns det väldigt bra.
Jag inledde dagen med att besöka alla klasser för att presentera mig. Jag hann inte riktigt runt till alla, men blev väldigt väl mottagen i de klasser jag besökte. Vilken härlig spontanitet och nyfikenhet det finns i våra barn, det är underbart att möta detta. Och ännu en gång önskade jag att mister Björklund skulle ha funnits i mitt sällskap för att se att bilden av skolan utan ordning och reda behöver revideras.
Efter rasten hade vi storsamling då alla elever, all personal och de föräldrar som var med samlades i idrottshallen. 230 elever lyssnade nyfiket på det som sades, blev presenterade klassvis och fick sedan sjunga av hjärtans fröjd innan vi återvände till våra klssrum. Man får knottror på ryggen av lycka vid såna här tillfällen!
Så hittade jag en ny bloggkompis bland eleverna, se Flizzis i min blogglista. Jag har flera unga bloggare i min lista, det är spännande och friskt att läsa vad som rör sig i deras värld. Den värld som jag som rektor får vara en liten, liten del av.
Jag inledde dagen med att besöka alla klasser för att presentera mig. Jag hann inte riktigt runt till alla, men blev väldigt väl mottagen i de klasser jag besökte. Vilken härlig spontanitet och nyfikenhet det finns i våra barn, det är underbart att möta detta. Och ännu en gång önskade jag att mister Björklund skulle ha funnits i mitt sällskap för att se att bilden av skolan utan ordning och reda behöver revideras.
Efter rasten hade vi storsamling då alla elever, all personal och de föräldrar som var med samlades i idrottshallen. 230 elever lyssnade nyfiket på det som sades, blev presenterade klassvis och fick sedan sjunga av hjärtans fröjd innan vi återvände till våra klssrum. Man får knottror på ryggen av lycka vid såna här tillfällen!
Så hittade jag en ny bloggkompis bland eleverna, se Flizzis i min blogglista. Jag har flera unga bloggare i min lista, det är spännande och friskt att läsa vad som rör sig i deras värld. Den värld som jag som rektor får vara en liten, liten del av.
måndag 23 augusti 2010
Vem är du? Vem är jag?
Om du ser mig i verkliga livet kommer du förmodligen snabbt konstatera att jag är en kortväxt, grårödhårig kvinna i 40-årsåldern. Snabbt kommer du att dra slutsatser av detta; slutsatser utifrån vad du har erfarit och tänker om just kortväxta, grårödhåriga kvinnor i sina bästa år.
Men är jag som andra kortväxta? Som andra grårödhåriga? Som andra kvinnor? Kanske. Men förmodligen inte. Jag är jag, med mina erfarenheter, kunskaper och förmågor. Med mina unika intressen och drömmar. Jag är unik, precis som du!
Så vill jag också bli bemött, som den unika människa jag är. Så borde ALLA bli bemötta, som de unika människor vi är.
Detta fantastiska och svåra har vi haft som tema denna studiedag. Under förmiddagen föreläste Edna Eriksson, en omtumlande och stundtals rätt så rolig föreläsning. Men skrattet fastnade emellanåt i halsen när jag kom på mig själv med att gå i fällan av förutfattade meningar. För jag har ju inga fördomar, inte jag inte...
Under eftermiddagen vältrade vi våra tankar med varandra i lärargruppen på Dansutskolan. Hur tänker vi? Vad kan vi göra för att möta våra elever ur ett mångfaldsperspektiv?
Vi hittade förstås inte alla svar idag, men vi hade ett underbart samtal som grund för det fortsatta samtalet och arbetet. För det handlar om att bli störd i sitt tankemönster och få stöta och blöta sina tankar med andra. Både elever, föräldrar och alla vuxna i skolan. Det blir spännande att fortsätta dessa samtal!
Men är jag som andra kortväxta? Som andra grårödhåriga? Som andra kvinnor? Kanske. Men förmodligen inte. Jag är jag, med mina erfarenheter, kunskaper och förmågor. Med mina unika intressen och drömmar. Jag är unik, precis som du!
Så vill jag också bli bemött, som den unika människa jag är. Så borde ALLA bli bemötta, som de unika människor vi är.
Detta fantastiska och svåra har vi haft som tema denna studiedag. Under förmiddagen föreläste Edna Eriksson, en omtumlande och stundtals rätt så rolig föreläsning. Men skrattet fastnade emellanåt i halsen när jag kom på mig själv med att gå i fällan av förutfattade meningar. För jag har ju inga fördomar, inte jag inte...
Under eftermiddagen vältrade vi våra tankar med varandra i lärargruppen på Dansutskolan. Hur tänker vi? Vad kan vi göra för att möta våra elever ur ett mångfaldsperspektiv?
Vi hittade förstås inte alla svar idag, men vi hade ett underbart samtal som grund för det fortsatta samtalet och arbetet. För det handlar om att bli störd i sitt tankemönster och få stöta och blöta sina tankar med andra. Både elever, föräldrar och alla vuxna i skolan. Det blir spännande att fortsätta dessa samtal!
söndag 22 augusti 2010
Flash back i datavärlden
En trivsam helg har avverkats, denna gång i södra Östergötland där jag har mina rötter. Å så har vi äntligen kommit iväg till Rundradiomuséet i Motala, en utflykt som vi länge pratat om att göra.
Jag försöker att utöka mitt lärande kring tekniska saker, men jag måste erkänna att det var lite svårt att hänga med bland alla pryttlar på muséet. För mig var det mest spännande med de miljöer man byggt upp med saker från olika decennier, med radioinslag och artiklar från radions fantastiska historia.
Längst in i muséet fick jag också en riktig nostgaligtripp; datorutställningen med apparater från Luxor. Plötsligt blev jag 13 år och satt fullständigt nollställd med en tjock handbok i programmering framför en ABC 80. Varken jag eller någon av mina klasskamrater hade sett en dator förut. Vi förstod inte vad det var, vad vi skulle göra eller vad man kunde göra med den bruna fyrkantiga saken framför oss. Men vi var lydiga och gjorde som det stod i manualen. Jag tror att det blev en enkel miniräknare av det hela till slut.
Tänk så mycket som hänt med datautvecklingen sen dess! Dagens elever kommer till skolan rätt så datavana och förväntar sig att få använda detta verktyg. Pinsamt nog är vi i skolan inte alltid med på det tåget och hjälper eleverna att utvecklas med tekniken. Men jag vill! Jag vill att mina elever både ska kunna behärska tekniken och känna sig bekväma med användandet i olika sammanhang. Mötet med en gammal fin ABC 80 gav mig ny inspiration till detta!
Jag försöker att utöka mitt lärande kring tekniska saker, men jag måste erkänna att det var lite svårt att hänga med bland alla pryttlar på muséet. För mig var det mest spännande med de miljöer man byggt upp med saker från olika decennier, med radioinslag och artiklar från radions fantastiska historia.
Längst in i muséet fick jag också en riktig nostgaligtripp; datorutställningen med apparater från Luxor. Plötsligt blev jag 13 år och satt fullständigt nollställd med en tjock handbok i programmering framför en ABC 80. Varken jag eller någon av mina klasskamrater hade sett en dator förut. Vi förstod inte vad det var, vad vi skulle göra eller vad man kunde göra med den bruna fyrkantiga saken framför oss. Men vi var lydiga och gjorde som det stod i manualen. Jag tror att det blev en enkel miniräknare av det hela till slut.
Tänk så mycket som hänt med datautvecklingen sen dess! Dagens elever kommer till skolan rätt så datavana och förväntar sig att få använda detta verktyg. Pinsamt nog är vi i skolan inte alltid med på det tåget och hjälper eleverna att utvecklas med tekniken. Men jag vill! Jag vill att mina elever både ska kunna behärska tekniken och känna sig bekväma med användandet i olika sammanhang. Mötet med en gammal fin ABC 80 gav mig ny inspiration till detta!
fredag 20 augusti 2010
PUFFIMOK-konferens igen
Idag var det dags för ytterligare en PUFFIMOK-konerens. PUFFIMOK är ett fortbildningsprojekt för 33 kulturskolor i mellansverige, varav Gnesta är en. Alla anställda kommer att gå en massa kurser under det kommande året och det ska bli så spännande att se vad allt leder till. Nytta och glädje hoppas jag på.
Dagens konferens var för oss nio skolor i Sörmland. Jag hade sett till att några övriga nyckelpersoner på politik- och tjänstemannanivå fanns med. Ett ökat samarbete på hemmaplan framöver kommer att gynna våra barn och unga, det är jag helt säker på. Det finns MASSOR att göra och med enkla medel kan vi komma mycket längre än idag.
Jag åkte hem från konferensen med en hel del nya tankar och idéer. Nu gäller det bara att omsätta allt. Men först ska både Dansa och jag ha en riktigt avkopplande helg och smälta allt från den massiva starten på läsåret.
Dagens konferens var för oss nio skolor i Sörmland. Jag hade sett till att några övriga nyckelpersoner på politik- och tjänstemannanivå fanns med. Ett ökat samarbete på hemmaplan framöver kommer att gynna våra barn och unga, det är jag helt säker på. Det finns MASSOR att göra och med enkla medel kan vi komma mycket längre än idag.
Jag åkte hem från konferensen med en hel del nya tankar och idéer. Nu gäller det bara att omsätta allt. Men först ska både Dansa och jag ha en riktigt avkopplande helg och smälta allt från den massiva starten på läsåret.
torsdag 19 augusti 2010
Historiskt ögonblick!
Dagarna bara flyger iväg och tiden går snabbare än vad mina korta ben hinner med. Planerade och spontana möten nästlar sig in i varandra och utan mitt kära anteckningsblock skulle jag inte reda ut allt just nu!
Åter igen kan jag konstatera att mina medarbetare är helt kanon. Vilken glädje och lust till arbetet de ger uttryck för och vilken vilja till att göra någonting riktigt bra av Dansutskolan. Jag bara går omkring och njuter av det hela.
Dagens största WOW är dock kvällens möte med personalen på förskolan Björkbacken och fritidshem F. Tack vare mögelsaneringen har vi "tvingats" att dela lokaler med varandra. När två olika verksamheter ska samarbeta är det som upplagt för gnissel. Eller så kan man välja att se det hela an med nyfikenhet och förväntan.
Personalen, Lilian och jag har valt det senare. Ingen har sagt åt oss att det ska vara så, det är bara en inbyggd känsla i oss alla. Kvällens möte handlade om farhågor och möjligheter, och de få farhågor vi hade förbyttes snart i lösningar och möjligheter. Som chef kan man bara njuta!
I slutet av mötet fick jag tanken att det här mötet kan vara ett sånt där historiskt ögonblick som vi om många år kommer att minnas som: "Kommer ni ihåg när vi satt på Björkbacken den där kvällen och började samarbetet...". Då blir det så fantastiskt magiskt och knottrigt på ryggen.
Som vanligt var min lilla Dansa med. Hon tog sikte på en av goseaporna och ville inte släppa henne med blicken på hela kvällen. Till sist fick hon krypa upp i apans famn och bara njuta en stund. Precis så som vi människor njutit av varandras tankar och samtal under kvällen!
Åter igen kan jag konstatera att mina medarbetare är helt kanon. Vilken glädje och lust till arbetet de ger uttryck för och vilken vilja till att göra någonting riktigt bra av Dansutskolan. Jag bara går omkring och njuter av det hela.
Dagens största WOW är dock kvällens möte med personalen på förskolan Björkbacken och fritidshem F. Tack vare mögelsaneringen har vi "tvingats" att dela lokaler med varandra. När två olika verksamheter ska samarbeta är det som upplagt för gnissel. Eller så kan man välja att se det hela an med nyfikenhet och förväntan.
Personalen, Lilian och jag har valt det senare. Ingen har sagt åt oss att det ska vara så, det är bara en inbyggd känsla i oss alla. Kvällens möte handlade om farhågor och möjligheter, och de få farhågor vi hade förbyttes snart i lösningar och möjligheter. Som chef kan man bara njuta!
I slutet av mötet fick jag tanken att det här mötet kan vara ett sånt där historiskt ögonblick som vi om många år kommer att minnas som: "Kommer ni ihåg när vi satt på Björkbacken den där kvällen och började samarbetet...". Då blir det så fantastiskt magiskt och knottrigt på ryggen.
Som vanligt var min lilla Dansa med. Hon tog sikte på en av goseaporna och ville inte släppa henne med blicken på hela kvällen. Till sist fick hon krypa upp i apans famn och bara njuta en stund. Precis så som vi människor njutit av varandras tankar och samtal under kvällen!
onsdag 18 augusti 2010
Tvära kast
Så kom ÄNTLIGEN lärarna så att läsåret kunde ta sin början. Det var faktiskt lite pirrigt, men mest roligt och härligt att träffa alla nya medarbetare. Med liv och lust tog de grepp om sitt arbete och jobbade riktigt flitigt hela dagen. Underbart var det att gå runt i lokalerna och prata med dem medans de inspekterade vad som hänt under sommaren. Nog skulle det finnas utrymme för gnäll och gnöl, men inte ett enda sådant ord kom över deras läppar. Jag är full av beundran!
På eftermiddagen var det dags för Kulturskolan att veva igång verksamheten. Lika härligt där, med fullt ös rakt in i praktisk planering. Efter den här dagen är jag benägen att tycka att Gnesta kommun har världens bästa lärarkår, för en betydlig del av dem har jag träffat idag!
Så kastas man från denna eurofoiska glädje till bottenlös vrede över den eller de som eldat upp Vuxenutbildningens lokaler i natt. Hur kan man över huvud taget ens komma på idén? Jag saknar ord för det meningslösa och idiotiska.
Nästa känslokast kom i bilen på väg hem. P2 är min ständiga följeslagare på mina jobbresor och idag fick jag åter nöjet att lyssna till Karl Jenkins "The Armed Man". Underbart, meditativt, känslofyllt...
Nu känner jag mig rätt så utpumpad av allt jag kastats mellan den här dagen. Det blir skönt med en stunds god sömn så att jag är laddad för en ny spännande arbetsdag i morgon. Tänk vad livet är härligt ändå!
Dansas ork tog slut någon gång på eftermiddagen under Kulturskolans planering. Hon lade sig bekvämt tillrätta i en kakburk och bara pustade ut. Kanske man skulle testa nån gång :)
På eftermiddagen var det dags för Kulturskolan att veva igång verksamheten. Lika härligt där, med fullt ös rakt in i praktisk planering. Efter den här dagen är jag benägen att tycka att Gnesta kommun har världens bästa lärarkår, för en betydlig del av dem har jag träffat idag!
Så kastas man från denna eurofoiska glädje till bottenlös vrede över den eller de som eldat upp Vuxenutbildningens lokaler i natt. Hur kan man över huvud taget ens komma på idén? Jag saknar ord för det meningslösa och idiotiska.
Nästa känslokast kom i bilen på väg hem. P2 är min ständiga följeslagare på mina jobbresor och idag fick jag åter nöjet att lyssna till Karl Jenkins "The Armed Man". Underbart, meditativt, känslofyllt...
Nu känner jag mig rätt så utpumpad av allt jag kastats mellan den här dagen. Det blir skönt med en stunds god sömn så att jag är laddad för en ny spännande arbetsdag i morgon. Tänk vad livet är härligt ändå!
Dansas ork tog slut någon gång på eftermiddagen under Kulturskolans planering. Hon lade sig bekvämt tillrätta i en kakburk och bara pustade ut. Kanske man skulle testa nån gång :)
tisdag 17 augusti 2010
I morgon smäller det!
Nu är det inte många timmar kvar tills lärarna droppar in från sitt sommarlov och det känns riktigt, riktigt kul! Inte för att jag just känt mig så arbetslös på sistone, men det går ändå lite på trekvartsfart när inte alla är på plats. Riktigt styrbart blir det faktiskt inte förrän eleverna har hoppat i skutan, men det får vi vänta på ett tag till.
Skolans personal har några planeringsdagar framför sig. En del tid kommer att gå åt till praktiskt arbete, men jag hoppas också på goda samtal om det lärande år vi har framför oss. Uj! När jag skriver det här suger det till ordentligt i magen - jag längtar efter i morgon och det känns så härligt!
Men jag får nog tagga ner lite så jag inte skrämmer vettet ur personalen, jag vet ju själv hur det är när man kommer tillbaka till jobbet efter en lång och skön semester. Det tar några dagar tills alla hjärnnerver har hittat sina kopplingar igen ;)
Skolans personal har några planeringsdagar framför sig. En del tid kommer att gå åt till praktiskt arbete, men jag hoppas också på goda samtal om det lärande år vi har framför oss. Uj! När jag skriver det här suger det till ordentligt i magen - jag längtar efter i morgon och det känns så härligt!
Men jag får nog tagga ner lite så jag inte skrämmer vettet ur personalen, jag vet ju själv hur det är när man kommer tillbaka till jobbet efter en lång och skön semester. Det tar några dagar tills alla hjärnnerver har hittat sina kopplingar igen ;)
måndag 16 augusti 2010
Det här kommer att bli bra!
Idag öppnade förskolan Björkbacken sina nya fina lokaler i anslutning till Dansutskolan. Det ska bli jättespännande att se hur vi kan utveckla vårt samarbete mellan förskola, fritidshem och skola nu när vi är sambos på riktigt. Jag kan avslöja att samarbetet redan påbörjats och att det börjat riktigt, riktigt bra.
I tidig morgon guidade jag runt en av mina nyanställda. Ja, den där leken "blind leder blind" börjar jag vara rätt så bra på nu ;) I alla fall gick vi in på Björkbacken där barn och föräldrar började droppa in.
En pojke kom med sin mamma och ställde sig och storögt tittade på sin nya förskola. Så fick han se några gunghästar som flyttats med från hans gamla förskola. Han studsade fram till en av dem, satte sig och började gunga. Med lysande glada ögon sa han sedan: "Det här kommer att bli bra"!
Jo, det kommer det att bli. Har man positiva förväntningar är sannolikheten stor att det blir bra. Och vi är många som med stor positiv förväntan tar oss an det nya verksamhetsåret, båda barn och vuxna.
Den där Dansa är helt i extas över att det äntligen finns barn i skolan och hon hoppar från det ena stället till det andra för att försöka att skapa sig en bild av vad det egentligen är som händer på Dansutskolan. Till slut fick hon vackert sätta sig på mitt arbetsrum för att lugna ner sig lite. Då hörde vi några barn komma ut från Skolrestaurangen, mätta och glada, och en pojke sa: "Åh, vilken god mat!" Vilken glädje att få omge sig med nöjda barn!
I tidig morgon guidade jag runt en av mina nyanställda. Ja, den där leken "blind leder blind" börjar jag vara rätt så bra på nu ;) I alla fall gick vi in på Björkbacken där barn och föräldrar började droppa in.
En pojke kom med sin mamma och ställde sig och storögt tittade på sin nya förskola. Så fick han se några gunghästar som flyttats med från hans gamla förskola. Han studsade fram till en av dem, satte sig och började gunga. Med lysande glada ögon sa han sedan: "Det här kommer att bli bra"!
Jo, det kommer det att bli. Har man positiva förväntningar är sannolikheten stor att det blir bra. Och vi är många som med stor positiv förväntan tar oss an det nya verksamhetsåret, båda barn och vuxna.
Den där Dansa är helt i extas över att det äntligen finns barn i skolan och hon hoppar från det ena stället till det andra för att försöka att skapa sig en bild av vad det egentligen är som händer på Dansutskolan. Till slut fick hon vackert sätta sig på mitt arbetsrum för att lugna ner sig lite. Då hörde vi några barn komma ut från Skolrestaurangen, mätta och glada, och en pojke sa: "Åh, vilken god mat!" Vilken glädje att få omge sig med nöjda barn!
lördag 14 augusti 2010
Vi behöver fler "Theresor"!
Igår kväll slappnade Dansa och jag av från jobbet genom att se och höra Theresa Andersson på Skottvångs gruva. Man kan bara säga: "WOW!!!"
Theresa är den gotländska tjejen som 18 år gammal begav sig till New Orleans för att utveckla sitt spelande och sjungande. Hon lyckades. Nu är hon hur stor som helst i USA, har visats miljontals gånger på You tube och gör nu en sverigeturné med utsålda konserter. Det är inte så svårt att förstå varför. Jag är fortfarande alldeles lycklig i kroppen efter gårdagens underbara konsert!
Theresa är ett lysande exempel på hur kreativitet, mod, nyfikenhet och glädje kan få en människa att nå sina mål, och kanske ännu längre. Hon besitter många av de förmågor som vi, enligt läroplanen, ska utveckla hos våra elever och jag kan inte låta bli att fundera över hur vi ska göra för att fler "Theresor" ska frodas och växa.
Förmodligen börjar det med oss vuxna. Att vi vågar visa mod, kreativitet, nyfikenhet och glädje. Att jag som chef vågar utmana de medarbetare som inte vågar och som kanske tappat lusten och glädjen. Att alla lärare och andra vuxna peppar eleverna att utveckla sin kreativitet och nyfikenhet. Att vi vågar utmana oss själva och våra tankar. Det kommer definitivt leda till fler "Theresor" och mer glädje i våra liv!
Theresa är den gotländska tjejen som 18 år gammal begav sig till New Orleans för att utveckla sitt spelande och sjungande. Hon lyckades. Nu är hon hur stor som helst i USA, har visats miljontals gånger på You tube och gör nu en sverigeturné med utsålda konserter. Det är inte så svårt att förstå varför. Jag är fortfarande alldeles lycklig i kroppen efter gårdagens underbara konsert!
Theresa är ett lysande exempel på hur kreativitet, mod, nyfikenhet och glädje kan få en människa att nå sina mål, och kanske ännu längre. Hon besitter många av de förmågor som vi, enligt läroplanen, ska utveckla hos våra elever och jag kan inte låta bli att fundera över hur vi ska göra för att fler "Theresor" ska frodas och växa.
Förmodligen börjar det med oss vuxna. Att vi vågar visa mod, kreativitet, nyfikenhet och glädje. Att jag som chef vågar utmana de medarbetare som inte vågar och som kanske tappat lusten och glädjen. Att alla lärare och andra vuxna peppar eleverna att utveckla sin kreativitet och nyfikenhet. Att vi vågar utmana oss själva och våra tankar. Det kommer definitivt leda till fler "Theresor" och mer glädje i våra liv!
tisdag 10 augusti 2010
Läsare lite här och var!
Idag har det varit en sån där dag att när man väl sätter sig ner så snurrar hela huvudet! Det började med tidigt möte i ottan med min företrädare, några saker behövde förklaras och redas ut. Sen kom nytillträdd förskolechef nummer två och jag introducerade henne med diverse prat, en del blankettifyllande, presentation på Elektron och besök på Gläntan i Laxne. Tur att vi hann äta goda köttbullar och makaroner där innan vi for vidare.
Eftermiddagen började med anställningsintervju med efterföljande prat och sedan rally upp till skolan. Nästan framme möttes jag av brandbilen. Jodå, brandlarmet hade gått på skolan. Man ska stänga av larmet när man ska svetsa...
När personalen hämtat sig från den oplanerade pausen vidtog fortsatt bärande och kånkande av prylar till rätt klassrum. Inte allt har gått som vi tänkt, men min fantastiska personal har lämnat gnället hemma och hugger i där det behövs. I morgon kommer vi att kunna ta emot fritidshemsbarnen som haft sommarlov!
För mig blev det också en del telefonerande, det samlas på hög en dag då man inte är tillgänglig precis hela tiden. Ett av samtalen var till en nyanställd som jag ville välkomna och kolla läget med innan hon börjar. Jag presenterade mig och hon sa: "Jaha, är det du! Jag har läst om dig i tidningen och läst din blogg!" Kul att jag har läsare lite här och var!
Ur Sörmlands Nyheter 9 augusti
Eftermiddagen började med anställningsintervju med efterföljande prat och sedan rally upp till skolan. Nästan framme möttes jag av brandbilen. Jodå, brandlarmet hade gått på skolan. Man ska stänga av larmet när man ska svetsa...
När personalen hämtat sig från den oplanerade pausen vidtog fortsatt bärande och kånkande av prylar till rätt klassrum. Inte allt har gått som vi tänkt, men min fantastiska personal har lämnat gnället hemma och hugger i där det behövs. I morgon kommer vi att kunna ta emot fritidshemsbarnen som haft sommarlov!
För mig blev det också en del telefonerande, det samlas på hög en dag då man inte är tillgänglig precis hela tiden. Ett av samtalen var till en nyanställd som jag ville välkomna och kolla läget med innan hon börjar. Jag presenterade mig och hon sa: "Jaha, är det du! Jag har läst om dig i tidningen och läst din blogg!" Kul att jag har läsare lite här och var!
Ur Sörmlands Nyheter 9 augusti
måndag 9 augusti 2010
ÄNTLIGEN personal på plats!
Som jag har längtat, som jag har tänkt och funderat över den här dagen. Och så var den äntligen här! Tidigt i dimmiga morgonen for jag till jobbet för att vara på plats då fritidshemspersonalen trillade in efter sin semesterledighet.
Jag var inte först. Någon ansvarskännande hade tänkt ett steg till och ville vara på plats tidigt ifall det var föräldrar som glömt att vi har stängt måndag och tisdag. Klok människa som ligger steget före.
Så ramlade de in en efter en. Klockan 8 var vi samlade för att koordinera oss inför kommande arbete. Underbart! Det kändes inte som att jag var ny. Det kändes som att jag hade i alla fall lite koll på läget. Bra!
Många frågor blev det, en del som jag inte kunde ge direkt svar på, men det kommer. Underbarast var det att möta förskole- och fritidshemspersonal som ska arbeta i gemensamma lokaler i höst. Vilken fantastisk vilja till lösning och påhittighet mitt i allt. Så vill jag att all min personal ska agera. Då finns det få bekymmer!
Dansa grävde under dagen ner sig i texter om fritidshemmet, texter som jag läst och kommer att arbeta vidare med tillsammans med personalen. Så mycket tankar det finns hos oss alla nu, tankar som ska omsättas i kreativitet och verklighet snart!
Jag var inte först. Någon ansvarskännande hade tänkt ett steg till och ville vara på plats tidigt ifall det var föräldrar som glömt att vi har stängt måndag och tisdag. Klok människa som ligger steget före.
Så ramlade de in en efter en. Klockan 8 var vi samlade för att koordinera oss inför kommande arbete. Underbart! Det kändes inte som att jag var ny. Det kändes som att jag hade i alla fall lite koll på läget. Bra!
Många frågor blev det, en del som jag inte kunde ge direkt svar på, men det kommer. Underbarast var det att möta förskole- och fritidshemspersonal som ska arbeta i gemensamma lokaler i höst. Vilken fantastisk vilja till lösning och påhittighet mitt i allt. Så vill jag att all min personal ska agera. Då finns det få bekymmer!
Dansa grävde under dagen ner sig i texter om fritidshemmet, texter som jag läst och kommer att arbeta vidare med tillsammans med personalen. Så mycket tankar det finns hos oss alla nu, tankar som ska omsättas i kreativitet och verklighet snart!
lördag 7 augusti 2010
Usla chefer orsakar mobbning
Dansa och jag har haft en skön start på dagen. Först morgonpromenad med inköp av nybakt bröd hos Anna, sen nybryggt kaffe och morgontidningen i lugn och ro. Precis så lyxigt ska man ha det efter en intensiv arbetsvecka.
Debattartikeln i DN idag refererar till en forskningsrapport om mobbning på arbetsplatser. Man har konstaterat att en av anledningarna till att människor blir mobbade på sina jobb är diktatoriska chefer.
Mobbning är ALDRIG OK. ALDRIG. Ändå sker det dagligen och stundligen. Jag kan välja att konstatera att så är fallet och att vi aldrig kommer att kunna få bort mobbning helt. Jag kan också välja att konstatera att mobbning förekommer, att det är svårt att upptäcka och därmed få bort, men att jag ska göra allt som står i min makt för att få bort mobbning i de sammanhang där jag befinner mig.
Jag har valt det senare. Jag har valt att försöka öppna mina ögon och öron så mycket jag bara kan för att kunna upptäcka vad som sker bland mina elever och bland min personal. Jag är fullt medveten om att jag inte ser och hör allt och att de som ägnar sig åt kränkningarna har sofistikerade metoder för att dölja det som sker. Men det får inte hindra mig att arbeta för ett gott arbetsklimat för alla i mina verksamheter.
Å så handlar det ju förstås om att vi hjälps åt. Att alla som ser och hör kränkningarna reagerar. Att vi vuxna, skolpersonal och föräldrar, föregår med gott exempel och inte spär på onda. Tillsammans kan vi göra det bättre!
Debattartikeln i DN idag refererar till en forskningsrapport om mobbning på arbetsplatser. Man har konstaterat att en av anledningarna till att människor blir mobbade på sina jobb är diktatoriska chefer.
Mobbning är ALDRIG OK. ALDRIG. Ändå sker det dagligen och stundligen. Jag kan välja att konstatera att så är fallet och att vi aldrig kommer att kunna få bort mobbning helt. Jag kan också välja att konstatera att mobbning förekommer, att det är svårt att upptäcka och därmed få bort, men att jag ska göra allt som står i min makt för att få bort mobbning i de sammanhang där jag befinner mig.
Jag har valt det senare. Jag har valt att försöka öppna mina ögon och öron så mycket jag bara kan för att kunna upptäcka vad som sker bland mina elever och bland min personal. Jag är fullt medveten om att jag inte ser och hör allt och att de som ägnar sig åt kränkningarna har sofistikerade metoder för att dölja det som sker. Men det får inte hindra mig att arbeta för ett gott arbetsklimat för alla i mina verksamheter.
Å så handlar det ju förstås om att vi hjälps åt. Att alla som ser och hör kränkningarna reagerar. Att vi vuxna, skolpersonal och föräldrar, föregår med gott exempel och inte spär på onda. Tillsammans kan vi göra det bättre!
fredag 6 augusti 2010
Vilken glädje att vara två!
Vart flög den här veckan iväg? Nyss var det måndag och jag hälsade en av de nya förskolecheferna välkommen. Vi har rummen bredvid varandra på Dansutskolan och tanken är att vi ska samarbete i ett 0-11-årsperspektiv. Jag kan redan nu säga att det kommer att bli riktigt, riktigt bra!
Vi har under veckan hunnit ha många goda samtal om allt från praktiska detaljer till djupa värderingar. Vilken lysande start! Efter att ha chefat relativt ensam i två år känns det som rena himmelriket att ha en kollega i närheten att bolla tankar med.
Jag tror att vi människor är beroende av att känna samhörighet och trygghet med andra. Det gäller inte minst våra barn i förskola och skola. Jag är också övertygad om att först när vi känner oss trygga och sedda kan vi lära på ett bra sätt. Därför är det så oerhört viktigt att arbeta för en trygg lärandemiljö för våra barn. Detta är en av ledstjärnorna i mitt ledarskap.
Dansa har också hittat en kompis idag och det var lite knepigt att locka henne med hem. Men jag lovade henne att hon ska få komma tillbaka till Dansutskolan på måndag och då släppte hon taget om sin grodkompis. Tur, för nu behöver vi båda vila inför nästa vecka då fritidshemsverksamheten drar igång.
Vi har under veckan hunnit ha många goda samtal om allt från praktiska detaljer till djupa värderingar. Vilken lysande start! Efter att ha chefat relativt ensam i två år känns det som rena himmelriket att ha en kollega i närheten att bolla tankar med.
Jag tror att vi människor är beroende av att känna samhörighet och trygghet med andra. Det gäller inte minst våra barn i förskola och skola. Jag är också övertygad om att först när vi känner oss trygga och sedda kan vi lära på ett bra sätt. Därför är det så oerhört viktigt att arbeta för en trygg lärandemiljö för våra barn. Detta är en av ledstjärnorna i mitt ledarskap.
Dansa har också hittat en kompis idag och det var lite knepigt att locka henne med hem. Men jag lovade henne att hon ska få komma tillbaka till Dansutskolan på måndag och då släppte hon taget om sin grodkompis. Tur, för nu behöver vi båda vila inför nästa vecka då fritidshemsverksamheten drar igång.
torsdag 5 augusti 2010
Livat värre!
Oj, vilket liv i luckan det blev efter gårdagens inlägg! Inte här, för jag har inte kommentarsfunktionen igång, men på Facebook. Det här med burkans vara eller inte vara är det visst fler än jag som tycker är krångligt. Roligt i alla fall att skapa lite debatt. Och spännande att få gnaga sina tankar mot några andra.
På jobbet är det också livat värre. Måndag morgon, då fritidshemspersonalen börjar efter semestern, närmar sig med alldeles för snabba kliv och jag hinner inte med!!! Men nu börjar det i alla fall att tunnas ut på mitt bord och jag börjar få struktur på ett och annat.
Kvällen ska ägnas åt att plöja några pärmar och diverse mappar med papper som jag försökt att sortera. Det är väl bra om jag har någon liten koll på läget på måndag. Dessutom vet jag precis hur det blir när allt drar igång. Det där som jag tänkt göra då kommer inte att hinnas med. Lika bra att ta itu med det nu.
Dansa? Henne har jag inte sett röken av idag. Hon fastnade nog hos målarna eller elektrikern som sprungit som skyttlar hos oss idag. Bra att hon håller koll på dem ;)
På jobbet är det också livat värre. Måndag morgon, då fritidshemspersonalen börjar efter semestern, närmar sig med alldeles för snabba kliv och jag hinner inte med!!! Men nu börjar det i alla fall att tunnas ut på mitt bord och jag börjar få struktur på ett och annat.
Kvällen ska ägnas åt att plöja några pärmar och diverse mappar med papper som jag försökt att sortera. Det är väl bra om jag har någon liten koll på läget på måndag. Dessutom vet jag precis hur det blir när allt drar igång. Det där som jag tänkt göra då kommer inte att hinnas med. Lika bra att ta itu med det nu.
Dansa? Henne har jag inte sett röken av idag. Hon fastnade nog hos målarna eller elektrikern som sprungit som skyttlar hos oss idag. Bra att hon håller koll på dem ;)
onsdag 4 augusti 2010
Svårt med burkatankar...
Det här blogginlägget är något av det svåraste jag skrivit. Svårt, svårt, svårt att veta vad jag tycker. Svårt, svårt, svårt att tänka alla tankar ända ut. Svårt, svårt, svårt att förstå alla aspekter.
Dagens heta diskussion i radio har handlat om att bära burka. Jag som rektor ska, enligt förslag, få laglig rätt att förbjuda burka i min skola. Som jag väntat på detta! Eller? Nej. Jag har aldrig stött på "problemet".
Däremot har jag tänkt lite om det. Jag tänker att jag aldrig skulle anställa någon i min verksamhet som bär burka. Skälet är enkelt; lärande bygger på trygghet och förtroende, vilket bland annat byggs upp genom ögonkontakt och kroppsspråk. Där har vi ett av problemen, att den som bär burka riskerar att utestängas från arbetslivet.
Men är ett burkaförbud lösningen? Jag tror inte det. Jag tror att det försvårar ytterligare för de kvinnor det berör. Och sen tänker jag ur en annan vinkel också. Om burkaförbudet införs, vad kommer då sen? Förbud mot keps? Nerhasade byxor? ...? Ur den synvinkeln tycker jag att det börjar lukta maktdemonstration. Är det det vi behöver?
Nä, burka är inte något bekymmer i min verksamhet, men jag måste ändå tänka tankarna och bryta dem i mitt huvud. Inte vet jag om jag blev så mycket klokare av dagens funderingar, men om ett tag kanske?
Nån som inte behöver bry sin hjärna med några tankar alls är Dansa. Idag har vi tillsammans inspekterat den pågående renoveringen av skolan och konstaterat att det snart är klart för mattläggning. Inom en snart framtid kommer hundratals små och lite större fötter att trampa dessa golv i sin iver att lära sig mer om livet!
Dagens heta diskussion i radio har handlat om att bära burka. Jag som rektor ska, enligt förslag, få laglig rätt att förbjuda burka i min skola. Som jag väntat på detta! Eller? Nej. Jag har aldrig stött på "problemet".
Däremot har jag tänkt lite om det. Jag tänker att jag aldrig skulle anställa någon i min verksamhet som bär burka. Skälet är enkelt; lärande bygger på trygghet och förtroende, vilket bland annat byggs upp genom ögonkontakt och kroppsspråk. Där har vi ett av problemen, att den som bär burka riskerar att utestängas från arbetslivet.
Men är ett burkaförbud lösningen? Jag tror inte det. Jag tror att det försvårar ytterligare för de kvinnor det berör. Och sen tänker jag ur en annan vinkel också. Om burkaförbudet införs, vad kommer då sen? Förbud mot keps? Nerhasade byxor? ...? Ur den synvinkeln tycker jag att det börjar lukta maktdemonstration. Är det det vi behöver?
Nä, burka är inte något bekymmer i min verksamhet, men jag måste ändå tänka tankarna och bryta dem i mitt huvud. Inte vet jag om jag blev så mycket klokare av dagens funderingar, men om ett tag kanske?
Nån som inte behöver bry sin hjärna med några tankar alls är Dansa. Idag har vi tillsammans inspekterat den pågående renoveringen av skolan och konstaterat att det snart är klart för mattläggning. Inom en snart framtid kommer hundratals små och lite större fötter att trampa dessa golv i sin iver att lära sig mer om livet!
tisdag 3 augusti 2010
Sortera och reflektera
Ibland tycker jag att jag inte åstadkommer någonting alls på mitt arbete, att dagar och veckor går utan att det händer något av betydelse. Bara det där gamla vanliga tragglet dag ut och dag in. Jag blir frustrerad, för jag vill att det ska hända nåt, att skolan ska utvecklas hela tiden.
Idag har jag haft stora städaredagen på kontoret i Laxne och jisses vad papper jag slängt mitt i det papperslösa samhället. Mitt liv är i alla fall betydligt papperslösare efter den här dagen!
Jag har sorterat i högar det som ska sparas, satt in i pärmar och lagt i tuggahögen. Å så har jag hunnit reflektera en hel del över det jag gått igenom. Jag har kommit tillbaka till samtal jag haft, samtal som det nu ett tag efteråt visar sig har lett till förändring. Jag har sett anteckningar från möten, möten som så småningom lett till utveckling av verksamheten. Jag har "sett" resultat av mitt arbete och det har varit en härlig känsla.
Lärande och utveckling är inte alltid lätt att sätta på pränt. Det är därför vi ska ha goda utvecklingssamtal i skolan, samtal där fokus ska vara på lärande och utveckling. På så sätt kan lärandet synliggöras även för eleven och bidra till stärkt självförtroende och fortsatt lärande. Idag har jag stärkts ytterligare i den tanken.
Dansa då? Jo, hon har klättrat runt bland pärmar och papper och levt loppan. Det var spännande för henne att besöka en annan skola!
Idag har jag haft stora städaredagen på kontoret i Laxne och jisses vad papper jag slängt mitt i det papperslösa samhället. Mitt liv är i alla fall betydligt papperslösare efter den här dagen!
Jag har sorterat i högar det som ska sparas, satt in i pärmar och lagt i tuggahögen. Å så har jag hunnit reflektera en hel del över det jag gått igenom. Jag har kommit tillbaka till samtal jag haft, samtal som det nu ett tag efteråt visar sig har lett till förändring. Jag har sett anteckningar från möten, möten som så småningom lett till utveckling av verksamheten. Jag har "sett" resultat av mitt arbete och det har varit en härlig känsla.
Lärande och utveckling är inte alltid lätt att sätta på pränt. Det är därför vi ska ha goda utvecklingssamtal i skolan, samtal där fokus ska vara på lärande och utveckling. På så sätt kan lärandet synliggöras även för eleven och bidra till stärkt självförtroende och fortsatt lärande. Idag har jag stärkts ytterligare i den tanken.
Dansa då? Jo, hon har klättrat runt bland pärmar och papper och levt loppan. Det var spännande för henne att besöka en annan skola!
måndag 2 augusti 2010
Ett svanhopp ut i det oskrivna
Nytt jobb och allt är oskrivet, även i denna blogg. Det är med spänning och visst pirr i maggropen jag nu kastar mig ut i detta okända och kittlande äventyr som "göra skola" är.
När jag tillträdde som rektor i Laxne för två år sedan var allt ännu mer okänt. Nu tycker jag mig i alla fall kunna kommunen och mina kringresurser samt ett och annat mer om mig själv som chef och ledare. Fullärd blir jag aldrig, tack och lov, men lite stadigare mark har jag under fötterna idag. Det känns skönt.
Lite komiskt har det varit idag då jag hade den stora glädjen och nöjet att välkomna vår nya förskolechef Lilian till sitt arbete. När jag visade lokalerna, larm och annat praktiskt kände jag verkligen hur "blind ledde blind". Å andra sidan kände jag mig mycket mer säker på tingens ordning när vi efter lunch tog en tur till Elektron och hälsade på Ylva, Guy, Karina, Catharina och Anna som finns som stöd för oss chefer. Jo, de är fler när det inte är semestertider, men jag tror att det räckte mer än väl för Lilian med dessa möten idag!
Dansa satt hela dagen otåligt och dinglade med benen på en av "göra-högarna" på mitt bord. Hon tycker att jag ska ägna mig lite åt henne nu men jag ska bara...
När jag tillträdde som rektor i Laxne för två år sedan var allt ännu mer okänt. Nu tycker jag mig i alla fall kunna kommunen och mina kringresurser samt ett och annat mer om mig själv som chef och ledare. Fullärd blir jag aldrig, tack och lov, men lite stadigare mark har jag under fötterna idag. Det känns skönt.
Lite komiskt har det varit idag då jag hade den stora glädjen och nöjet att välkomna vår nya förskolechef Lilian till sitt arbete. När jag visade lokalerna, larm och annat praktiskt kände jag verkligen hur "blind ledde blind". Å andra sidan kände jag mig mycket mer säker på tingens ordning när vi efter lunch tog en tur till Elektron och hälsade på Ylva, Guy, Karina, Catharina och Anna som finns som stöd för oss chefer. Jo, de är fler när det inte är semestertider, men jag tror att det räckte mer än väl för Lilian med dessa möten idag!
Dansa satt hela dagen otåligt och dinglade med benen på en av "göra-högarna" på mitt bord. Hon tycker att jag ska ägna mig lite åt henne nu men jag ska bara...
fredag 11 juni 2010
Nytt jobb - ny blogg!
Den 2 augusti tillträder jag som rektor för Dansutskolan i Gnesta. Då lämnar jag min gamla blogg http://laxnerektorn.blogspot.com/ och fortsätter mitt bloggande här. Ni kommer att få följa Dansa på hennes öden och äventyr på Dansutskolan och givetvis på Kulturskolan.
Väl mött!
Dansa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)